Natten till den 9:e december tappade Hilma rodret ca 20 mil sydväst om Milli-atollen i Marshall. Under fyra dygn kämpade vi hårt tillsammans för att ta oss i trygg hamn. Kl 06:00 på luciadagen var vi säkert ankrade i Majuro.

Allt började med att vi tappade styrningen strax för midnatt den 8:e december. Efter en snabb kontroll av styrning och roder insåg vi att rodret hade slagits av i jämn kant med skrovet. Vi hade således ingen styrning. Arbete påbörjades med att bygga ett temporärt roder under natten men detta misslyckades. Vi drev sydväst med en hastighet om ca 1 knop. Som tur var från land. Under kommande dag fortgick arbetet med att konstruera roder, men pågrund av allt för hög sjö bröts det nya rodret av. Nya försök fortgick och på kvällen hade vi ytterligare ett nytt roder klart. Vi avvaktade dock ytterligare 12 timmar på att vädret skulle förbättras innan vi vågade sjösätta rodret på nytt.

Den 11:e december kunde vi ta oss 41 mil norr ut mot Mili-atollen med hjälp av nödrodret. Dessvärre var vågorna runt revet allt för höga varför vi avbröt försök att angöra atollen. Under vårt försök att närma oss revöppningen till Mili-atollen skadades infästningen till nödroderet på nytt och vi insåg att vi behövde stärka rodret ytterligare. Beslutet blev att driva under natten nord väst om mili för att fortsätta mot Majuro dagen därpå, vilket skulle innebära en säkrare insegling med ett svagt roder.

Vi hade under hela tiden haft en nära dialog med JRCC på Honolulu, som i sin tur hade dirigerat ut kustbevakningsfartyget Lomor till oss. Under morgonen den 12:e december siktades fartyget som under natten hade sökt oss söder ut från vad de viste var vår senast kända position. JRCC i Göteborg hade även varit inblandade i arbetet.

Under morgonen den 12:e december gjordes nya förstärkningar på rodret och strax efter det kunde vi sikta norr ut mot Majuro-atollen med 4 knops fart. Fartyget Lomor fanns hela tiden vid vår sida för att assistera oss om läget skulle förändras. Strax efter 17:00 ökade vinden till över 35 knop och sjön byggde återigen upp sig snabbt. Vi förlorade på nytt styrförmågan i den kraftigare sjön och började driva väster ut mot revet utanför Majuro. I aktuellt läge återstod endast nödbogsering.

Besättningen på Lomor handlade väldigt snabbt och professionellt och inom en timme hade vi kopplat en bogserlina mellan oss. Bogseringen inledes med stora problem då vi saknade styrförmåga helt och hållet. För att minska de kraftiga vridningarna hängde vi ut allt vi kunde tänka på bakom båten, såsom hinkar, drivankare och dunkar med mera. Vi gjorde även justeringar på nödrodret och sjösatte det på nytt för att stabilisera vår kurs.

Vid midnatt siktade vi Majuros inseglingspass men strax utanför knäcktes vårt nödroder av den kraftiga belastningen i den grova sjön. Vi arbetade frenetiskt med att konstruera ytterligare ett nytt roder med de bitarna som fanns kvar medans Lomor höll oss ut från kusten. Vid 01:00 var ett nytt nödroder på plats och vi kunde på nytt påbörja insegling genom passet. Det nya rodret blev tyvärr allt för kort och roderverkan var allt för dålig för att vi skulle kunna manövrera, vilket gjorde att vi krängde hårt fram och tillbaka under bogseringen. Följden blev att vi slog sönder en hel del saker fram i stäven såsom ankare, pulpet och infästningar.

Väl inne i atollen slets bogsertrossen av och vi blev på nytt drivande inne i atollen. Efter ytterligare 45 minuter hade vi en ny bogserlina på plats och kunde fortsätta de sista 10 milen in i atollen i låg fart. 06:00 var vi väl ankrade och båt och besättning var i trygghet.

JRCC Honolulu, Marshall Coast Guard och JRCC Göteborg har gemensamt gjort en fantastisk insats i sitt arbete för att hjälpa oss nödställda i en svår situation. Vi står i stor tacksamhetsskuld till alla professionella människor i aktuella organisationer och är lättade över att allt har gått väl trotts utmaningar med haveri i dåligt väder. Nu återstår en lång tid av arbete med reparationer för oss här på Marshall.

Allt väl// Lisa och Oskar