Vi angjorde vid en boj strax norr om huvudstaden Vaitape. Det första målet med Bora-Bora var att klättra upp på toppen av det ca 800 meter höga berget mitt på ön. Lisa som hade skadat sin stortå i ankarluckan någon dag tidigare avstod från bergsbestigningen, medan jag och Björn tog dingen in på morgonen för att påbörja vår hike.

Vi gick någon kilometer mot byn innan vi vände öster ut mot skogen som omgärdade berget. Stigen var brant och hal och bitvis blev det mer bergsklättring än vandring. Efter ett par timmar var vi uppe på den första toppen och utsikten gjorde bestigningen mer än värd. Vi slogs av den fantastiska naturen som Bora-Bora erbjuder, med de höga gröna bergstopparna omgivet av ett fantastiskt vackert korallrev. Efter en stunds vila ville jag fortsätta mot nästa topp, medan Björn stannade. Klättringen blev allt annat än lätt och så här i efterhand borde jag nog tagit med mig ett par bergskilar och ett rep för att säkra in mig på väg upp på nästa topp. Efter ytterligare 30 minuter var jag framme på toppen av nästa berg. Där möttes jag av två lokala killar som satt på toppen av berget och lyssnade på musik och rökte marijuana. De var dock väldigt hyggliga och berättade en del om ön och livet på Bora-Bora. Efter 30 minuters vila och återvände jag ner till den topp där Björn väntade. Efter ytterligare ett par timmar var vi tillbaka på Hilma och kunde njuta av en kall öl efter dagens slit.

Under vår vistelse på Bora-Bora ankrade vi på flera platser runt ön, den ena finare än den andra. En dag gick vi runt ön för att ankra på öns ostsida. Sjökortet angav ett djup om 2 meter som grundast, men vi hade hört att det skulle vara något djupare än så. Vårt djupgående är 2,1 meter så vi hoppades på att kunna ta oss igenom. Lisa och Björn stod på fördäck och dirigerade medan jag (Oskar) körde. Som minst hade vi 0,2 meter under kölen, men vi kunde trotts allt ta oss hela vägen igenom revet över till ostsidan och ankra två dagar.

Vi hann med en hel del snorkling innan vi vände tillbaka till Vaitape. Vår vän Einar skulle komma till Rarotonga den 24:e september och möta upp oss. Innan dess ville vi besöka Maupihaa-atollen. Dagen vi skulle lämna Bora-Bora öste regnet ner och vinden var stark. Vi beslöt oss därför för att skjuta på avgången ett dygn. Den 19:e september avseglade vi mot Maupihaa-atollen ca 130 mil väster ut.