Browsed by
Månad: februari 2018

Fina dagar på Martinique

Fina dagar på Martinique

Efter många dagars underhåll i Le Marine seglade vi norrut mot Anse Mitan, som ligger strax söder om Fort de France. Vi ankrade strax efter 17:00 den 27 januari. Vi var ovetande om färjetrafiken till och från viken, men det blev vi varse redan kl 06:00 dagen därpå när första färjan anlände. Färjorna använde oss som rundningsmärke och det gungade värre än vid en storm på Nordsjön varje gång de passerade. De kom flera färjor i timmen och vi ankrade om så fort vi kunde. Längre in i viken var det betydligt lugnare och färjorna hittade snart en ny båt att använda som rundningsmärke.

Vi stannade i Anse Mitan i fyra dagar. Det var en fin by och vi promenerade en del om dagarna, och en dag tog vi färjan över till Fort de France för att leta efter en ny pc-skärm. Vi tog bussen till köpcentret och spenderade hela dagen i jakt efter en skärm utan att lyckas. Vi träffade även Roy och Åsa på den svenska båten ”Andante”. Vi hade en trevlig kväll tillsammans ombord på Hilma drickandes öl i solnedgången.

Under hösten fick Karibien några av de värsta orkanerna på många årtionden och det drabbade vissa öar väldigt hårt. Även Martinique drabbades, även fast andra öar drabbades betydligt värre. Spåren syns tydligt och på många stränder ligger vrak som har spolats upp av de höga sjöarna. Det är nästan lite surrealistiskt när man ser båtarna liggandes på stränderna bredvid badande turister. Ingen tycks lägga någon vikt vid dem eller har någon tanke på att städa bort dem.

På onsdagen lämnade vi Anse Mitan för att segla ner till Anse Noir några mil söderut. När vi ankrade i viken hade vi ganska stark vind och dessutom fallvindar som kom från alla håll eftersom bergstopparna runt oss var ganska höga. Vi insåg snart att vi inte ville stanna över natten och lättade ankar några timmar senare för att ta oss ner till Grand Anse de Arlet som låg ytterligare några mil söder ut.

Vi ankrade i det norra hörnet. Vinden var stark men jämn och vi kände oss trygga. Vid ankring brukar jag (Oskar) alltid snorkla vid ankaret för att se att vi har fått ett bra fäste. Så gjorde vi även denna dag och på väg till och från ankaret lyckades jag se sju sköldpaddor. De är fantastiska djur och det är alltid roligt när man stöter på dem. Under kommande dagar fick vi ofta besök av sköldpaddor runt båten som kom upp precis vid oss för att ta ett andetag eller två. Vi trivdes bra i Grand Anse och stannade fyra dagar. Det blev mycket snorkling om dagarna och en förmiddag promenerade vi över till byn bredvid.

På fredagen kom den svenska båten Cekritito in i viken. Vi hade träffat Jocke och Nicklas tidigare både i Europa och på Grenada. Nu hade de med sig två vänner och tillsammans fick vi en trevlig kväll på en av strandrestaurangerna. Vi var de sista som lämnade restaurangen den kvällen, och väl på stranden träffade vi några lokala bybor som bjöd på rom. Vi var bra slitna dagen efter.

Eftersom Lisas familj (Elisabeth, Arne, Ida och Jonas) skulle komma dagen därpå lämnade vi den blåsiga ankarviken och seglade söder ut igen mot Le Marine. Vi kom in på eftermiddagen och fick marinans trängsta plats. Vi backade in mellan två 55-fots segelbåtar, men mellanrummet var för trångt. Vi fick verkligen ”knö” oss för att komma in och trycka ut de andra båtarna. Killen i marinan stod på bryggan och gormade ”gasa, gasa”. Jag gjorde som han sa och med 2000 varv på maskin bakåt kom vi in till sist. Väl inne i marinan blev det storstädning både inne och ute innan våra besökare skulle anlända från Sverige. Nu väntar några roliga veckor med besök seglandes norrut mot Guadalupe.

 

Underhåll i Le Marine, Martinique

Underhåll i Le Marine, Martinique

Vi kom in till Le Marine på eftermiddagen torsdagen den 18:e januari efter en fin segling från Rodney Bay på St.Lucia. Vi var förvånade över hur många båtar som låg ankrade i viken och ännu fler i marinan. Vi angjorde en boj i viken och omgivande båtar var bara några meter ifrån oss i viken. Det var svårt att komma in till bojen utan att krocka eftersom det var så trångt mellan båtarna. Le Marine är känt för att vara den bästa reparationsmarinan i Västindien och det är ett rykte de lever upp till med råge. Det fick vi erfara redan nästa dag då vi tog dingen in för att köpa reservdelar. Det fanns säkert 20 renodlade marinbutiker i området, och ännu fler butiker med inriktning på elektronik, el, mekanik osv. Det fanns flera segelmakare och riggare inom området. Äntligen en platts där vi kan ordna med allt som behöver fixas ombord.

Det viktigaste sakerna att ordna ombord var: service på maskin, byta lager i furlern, fixa en bättre lösning för våra solpaneler på biminitaket, laga styrbords toalett, serva vinscharna, laga gummibåten, byta skot, vaxa och polera och en mängd andra små saker. Listan var lång och de kommande dagarna skulle bli hektiska. Dessutom var vi på jakt efter en ny pc-skärm till navigationen som hade gått sönder några veckor tidigare när en av däcksluckorna stod öppna under ett spöregn.

På fredagen tog vi många turer i de olika butikerna och handlade massor av saker för kommande underhållsarbete. När vi gick förbi riggaren beskrev vi vårt problem med furlern och undrade om han kunde hjälpa oss att byta lagren. Det kunde han sa han och han hade de verktyg som behövdes. Jag föreslog att genomföra arbetet dagen därpå, så kunde vi gå in i marinan på morgonen. Riggaren var bestämd över att han inte ville göra jobbet dagen därpå eftersom han likt alla andra bofasta på ön planerade att vara ledig under helgen. Vi hade helt missat att det redan var fredag och att allt skulle vara stängt kommande två dagar.

Riggaren sa dock att han hade en båtplats precis vid verkstaden och att vi kunde flytta dit på en gång så skulle han hjälpa oss att plocka ner furlern och byta lagren innan helgen. Det lät som en bra ide och redan 30 minuter senare låg vi förtöjda framför verkstaden. Jag (Oskar) förberedde arbetet genom att sätta upp vårt kutterstag, släppa på akterstag, toppvant och undervant. När det var klart gick vi tillbaka till riggaren och sa att vi var klara för att ta ner förstaget. Riggaren tittade på klockan som var närmare två, sen sa han ”det får vänta tills på måndag, jag tar helg nu”.

Det var inte hela världen eftersom vi hade mycket annat arbete att göra och dessutom hade vi nu marinans bästa plats. Vi gjorde service på maskin och Lisa började polera allt rostfritt ombord. Under lördagen och söndagen hann vi med ytterligare 20 saker på vår lista och när väl måndagen kom hade vi fått gjort mycket.

På måndag morgon kom riggaren och plockade ner furlern. Efter 20 minuter kom han tillbaka med en helt ny furler och började montera upp den. Jag stoppade honom och sa att vi ville byta lager i den gamla, inte sätta upp en ny. Han menade att den gamla var så sliten att det inte gick att byta lager på den och det enda alternativet var att sätta upp en ny. Efter en stunds övervägande kom jag och Lisa överens om att det kanske var det bästa ändå. Den beräknade kostnaden var 3000 kr, men blev istället 13 000 kr. Så är det att ha båt, allt är dyrt.

Samma kväll flyttade vi oss ut till Saint Anne som ligget ett stycke söderut. Vi ville ha en mellandag från allt mekande. Det var så himla varmt om dagarna inne i Le Marine och vattnet inne i marinan var inte så inbjudande för bad. Vid Saint Anne var det jätte fint och vi badade många gånger den dagen. På onsdagen var vi tillbaka i Le Marine för att färdigställa underhållsarbetet, tvätta samt hämta biminin från kapellmakaren. Den skulle vara klar tisdag morgon, men när vi kom på onsdagen hade de inte ens börjat med den. Vi fick vänta tills fredagen innan den var klar och då hade vi varit utan biminitak i 5 dagar i stekande solsken. Vi passade även på att handla och leta efter en ny pc-skärm hela dagen. Vi hade dock ingen framgång med det. Det verkar inte finnas en enda bra datorbutik på hela ön. Efter ytterligare en del fixande ombord var vi äntligen klara med underhåll för denna gång. Listan hade kortats ned betydligt. Vi gick norrut på lördag förmiddag och nu var vi klara för att se Martinique.

 

Fyra dagar i Rodney Bay

Fyra dagar i Rodney Bay

Efter att ha ankrat strax akter om båten Windy Lady i Rodney Bay tog vi oss in till byn med dingen och handlade lite. Väl tillbaka vid ankarplatsen var våra norska vänner Nikolaj, Carl-Emil och Fredrik tillbaka i båten efter sin dykning. Det var ett kärt återseende. Eftersom Fredrik skulle åka hem dagen därpå var det en avskedsfest inplanerad och vi bestämde oss för att åka in till restaurangen Spinnaker som låg i viken precis vid stranden. Efter en god middag blev det många öl och livligt Uno-spelande tills personalen informerade oss vänligt men bestämt att de ville gå hem och det enda som hindrade dem från det var ett gäng skräniga skandinaver. Vi såg oss runt och insåg att vi var sist kvar och restaurangen hade stängt för länge sedan. Vi drack ur och tog våra dingar tillbaka till Windy Lady för att fortsätta avskedsfesten. Det blev en blöt afton och vi var bra slitna dagen efteråt.

Dagen därpå tog vi en gemensam tur på byn och på eftermiddagen kom den danska båten Summerstar in i viken. Besättningen består av Tommas, Suz och deras dotter femåriga Summer. Vi hade träffats i Las Palmas någon månad innan och även det blev ett roligt återseende. Det blev en trevlig kväll tillsammans med våra norska och danska vänner på en av restaurangerna i marinan. Thomas hade hört om ett ställe i närheten där man kunde åka zipline och vi beslöt oss för att ta en tur dit två dagar senare.

Dagen efter lämnade Windy Lady viken för att segla ner till Trinidad. I samma stund kom båten den svenska båten Ellen in i viken. Vi hade träffat Göran och Helen några veckor tidigare på Grenada och nu var de här. Aldrig har vi haft så mycket vänner på samma gång i en ankarvik. Vi blev överbjudna till deras fina Najad 460 på kvällen för en drink. Vi hade planerat att fixa lite ombord men en drink hinner man alltid. Väl ombord hade vi så himla trevligt och vi hade så mycket att prata om. Plötsligt hade det gått fler timmar och Helen hade fixat middag. Vi stannade i många timmar och det blev en minnesvärd kväll som slutade sent!

Sedan vi dränkte vår utombordare har den gått väldigt ojämnt och under de senaste dagarna har den bar fungerat med choken ute. Jag (Oskar) plockade ner förgasaren igen och gjorde rent utan resultat. Därefter började ett stort felsökande på både bränslepump, slangar, filter och mycket annat. Till sist hittade vi felet. Det var en liten skruv med ett hål i förgasaren som var tät. Inte själva munstycket, utan en annan skruv som satt dolt inne i förgasaren. Efter det gick den som ett skott igen och det är skönt att det är löst också eftersom vi använder dingen varje dag.

Som planerat tog vi zipline turen tillsammans med våra danska vänner. Thomas hade ordnat en taxi till rimligt pris genom någon han kände. Chauffören körde oss upp till bergen och väntade kvar under flera timmar tills vi var klara. Vi fick vår utrustning när vi kom och även lilla Summer fick åka om hon vågade. Hon är en modig tjej och tvekade inte att åka med även fast hon stundtals var lite rädd när hon svischade igenom trädkronorna hängandes endast i en vajer. Det värsta var när vi kom till ”lianen” där man fick svinga mellan två plattformar. Då blev hon väldigt rädd. Men som tur var stod både Mamma Suz och pappa Tommas och väntade på andra sidan, och guiden var väldigt hjälpsam och trygg. Det blev en rolig dag tillsammans. Dagen efter lämnade vi Rodney Bay för att segla norrut mot Martinique. Vi sa hejdå till alla våra vänner och sedan lättade vi ankar. Vi fick en fin segling upp och vi var framme i Le Marine på eftermiddagen. Vi angjorde en boj utanför den hektiska marinan. Runt om oss låg flera hundra båtar på ankar och boj, förutom säkert dubbelt så många i marinan. Nu väntar någon veckas underhåll av Hilma. Det är mycket på listan som skall åtgärdas för att vi skall hålla henne i skick.