Brunei, det lilla landet på Borneo

Brunei, det lilla landet på Borneo

Brunei är ett litet kungadöme på Borneos västkust. Vi hade hört mycket om djunglerna och de unika aporna som vi gärna ville se. När vi kom till Brunei fick vi veta att dagen efter skulle sultanen och drottningen öppna sitt palats för allmänheten. Det gör de bara en gång om året, så det ville vi ju verkligen se. Dagen efter gick vi upp tidigt för att klä oss i våra bästa kläder, vilket innebar skjorta och långbyxor. Det hör inte till vanligheterna med långbyxor och skjorta när man lever båtliv i tropikerna.

Vi tog oss till palatset och där möttes vi av en oändligt lång kö och människor överallt. Som tur var kom vi tidigt. Människor trängdes överallt och alla ville in till palatset. Efter en lång väntan fick vi komma in och blev körda i en trång buss upp till entrén. Där väntade ytterligare köer. Kvinnor och män för sig och efter att ha tagit oss in kom vi in till en matservering. Vi var ju inte hungriga, men eftersom kön ledde dit tog vi mot en artigt en talrik när det var vår tur. Nu var vi förväntansfulla på att de det enorma palatset, men den enda vägen ut från salen gick tillbaka ut ur palatset. Vi frågade vänligt en av vakterna vart vi skulle gå för att se palatset. Vi fick svaret att det var matserveringen och en ”present” som stod till bjuds, ingen tur i palatset. Det blev lite av en besvikelse för oss. Vi var ju inte där för mat och present, utan för att se palatset. Vi lämnade snart evenemanget för att ta oss tillbaka till båtklubben. När vi skulle gå kom en vakt efter oss och sa att vi hade missat presenten. Vi blev lite ställda och sa att vi var lika glada utan present. Vakten tappade helt hakan och kunde inte förstå oss alls. Det var ju därför alla hade kommit just denna dag. Nu stod hon framför två västerlänningar som inte brydde sig om presenten. Vi tänkte ju att någon annan kanske hade mer glädje av den presenten än vi, inte att det skulle tolkas som en förolämpning.

Vi fick senare veta att detta är den största händelsen i Brunei varje år och medborgarna kommer långväga för att ta emot presenten av kungen och få äta den utsökta maten i palatset. Det blev lite av en kulturkrock från vår sida eftersom vi inte kunde förstå vad detta betydde för lokalinvånarna. Vi ville ju bara se på palatset. Vi tror dock att både vakten och kungen förstod missförståndet och vi var ju ändå glada för turen.

Dagen efter tog vi oss tillbaka till byn för att hitta en båt som kunde ta oss upp i floden och in i djungeln för att vi skulle få se de unika aporna. Vi träffade snart en man som visade oss vägen och hoppade ner i en båt. En livlig diskussion tog fart mellan båtägaren och mannen och därefter meddelades det att vi skulle åka. I ville gärna veta priset i förhand varpå vi fick två olika priser av männen. Det visade sig att båda ville ha betalt. Efter en stunds förvirring kom det fram att båtföraren skulle ha sin betalning och den andra mannen skulle följa med och även han skulle ha betalt. Det lät lite knepigt, men vi gav oss efter en stund och betalde de båda, trotts att vi bara ville köpa båtturen. Vi träffade senare andra personer som hade råkat ut för samma sak och går man inte direkt till båtbryggan och gör upp med båtföraren åker man på dubbel kostnad.

Vi fick en fin tur på floden och såg både de unika näsaporna och krokodiler. Det var väldigt häftigt och dessutom fick vi se de enorma palatset från håll. På slutet av turen togs vi med på en tur bland stadsdelarna som är byggda på stolpar i floden, både nya moderna och även de mer slitna områdena.

Floden är enormt skitig och det flyter sopor överallt. Det är en tragisk syn och det gör ont i hjärtat när man vet att alla sopor åker rakt ut i havet.

Under vår vistelse i Brunei spenderade vi kvällarna i klubbhuset/restaurangen i Royal Brunei Yacht Club, vilket förövrigt är en av de trevligaste båtklubbarna vi har varit på. Vi betalde en liten summa för att ankra i floden och då ingick det duschar, toaletter, fri tillgång till klubbhus och pol med, mera. Klubben ligger lite utanför stadens centrum, men miljön var trevlig. Varje kväll hade vi pratat med ägaren till restaurangen och sista kvällen ville hon bjuda oss på middag. Dessutom kom hon med en överraskning åt oss. Hon hade tagit sig till palatset och tagit emot två presenter av kungen, en åt sig själv och en åt oss. Det var en fantastisk gest av henne och därmed fick vi alltså en present trotts allt. Nu hade vi lärt oss värdet av presenten och vi uppskattade verkligen den fina gåvan av restaurangägaren. Vi kom att visa lite bilder från Sverige som vi hade på telefonen och hon blev häpen över hur rent det såg ut. Hon frågade hur vi kunde hålla havet så rent. Vi svarade såklart att vi inte slänger våra sopor i havet och då blir det ju rent. Kontrasten blev stor när vi jämförde bilderna från floden vi hade tagit samma dag. Hon såg lite frågande ut men höll med om att det var ganska smart tänkt att inte slänga sopor i havet. Reflektionen blev nog lika från båda håll, att det är dåligt att sprida sopor omkring sig, men på grund av okunskap fortsätter människor att göra så. Vi som är duktiga på miljöfrågor i Skandinavien kanske borde lägga resurser på att hjälpa andra människor runt om i världen, istället för att försöka genomföra ytterligare små och kostsamma förändringar i vårt samhälle. Det skulle nog ge enorm vinning för alla i hela världen. Vi har ju kommit så långt redan, medan andra människor sprider sopor omkring sig så som vi gjorde för 100 år sedan. Då var vi ju dessutom en liten befolkning i Sverige och plasten var inte uppfunnen.

Innan vi lämnade Brunei fick vi äntligen tillfälle att montera det nya ankarspelet. Företaget Navinordic på Orust hade varit otroligt hjälpsamma och skickat ett ankarspel till andra sidan jorden. De har verkligen fantastisk service och är hjälpsamma och kunniga. Det tog bara några timmar att montera det nya spelet, även fast det var ett slitsamt arbete då det var extremt varmt. Svetten rann om kroppen när jag (Oskar) låg fram i förpiken och bultade fast spelet. Det fugerade som en klocka direkt och dagen efter kunde vi lyfta ankaret som vanligt. Det var en riktig lättnad.

Så hur är då Brunei som land? Vi hade inte så mycket kunskap om Brunei innan vi kom, annat än att vår svenska kung hade besökte landet några år tidigare och fått mycket kritik för att han lovordade det lilla kungadömet (eller sultanatet som det egentligen är) medan andra menar att människor lever i förtryck. Brunei är som sagt ett sultanat och sultanen är en envåldshärskare med total makt. Människor lever utan att kunna uttrycka sina åsikter fritt och det råder således inte demokrati i landet. Som besökare är ju det ju intressant att veta hur det egentligen är, men det är nog inte lätt att förstå även fast man skulle stanna länge i landet. Vi upplevde dock att Brunei är ett välskött land. Människor lever generellt i en mycket högre standard än i grannländerna. Kriminaliteten är låg och infrastrukturen är bra. De flesta hus verkar vara av god standard och många vi träffar har rest både i USA och Europa. Vi kände oss trygga vart vi än gick och alla vi mötte var fantastiskt vänliga. Vi kan nog förstå vår svenska kungs uppfattning om att Brunei är ett trevligt land, men samtidigt kan vi förstå kritiken i det uttalandet med tanke på att människor lever utan en fungerande demokrati. Den som besöker landet kan säkert bilda sin egen uppfattning i frågan och som svensk uppskattar man nog ändå att leva i en demokrati även fast levnadsstandarden skulle vara högre än grannländerna.

Efter fyra dagar Brunei var vi redo att ta oss vidare söder ut. Nu väntar en längre etapp mot Singapore.

IMG_8966
IMG_1295
IMG_1256
IMG_1268
IMG_1255
IMG_1260
IMG_1216
IMG_1251
IMG_1245
IMG_1071
IMG_1112
IMG_1106
IMG_1157
IMG_1188
IMG_1140
IMG_1222
IMG_1215
IMG_1219
IMG_1235
IMG_1240
IMG_1226
IMG_1065
IMG_1230
IMG_1232
IMG_1103
IMG_1088
IMG_1279
IMG_8981
IMG_9024

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.