Browsed by
Månad: december 2017

Fyra dagars reparationer på ST: Vincent

Fyra dagars reparationer på ST: Vincent

Vid lunch den 18:e december landade vår vän Mikael Köhler på ST: Vincent. Det var ett roligt återseende och på kvällen blev det en god middag tillsammans. Efter atlantöverfarten hade vi en hel del att ordna med och vi började med att montera ner el panelen som hade brunnit. Därefter monterade vi ner pumpstationen för vår avsaltningsanläggning. En av pumparna som hade havererat under överfarten. Efter fyra timmars isärskruvande fick vi till slut isär pumpen. Det krävdes en del kapande bultar med vinkelkapen för att göra jobbet. Efter ett servat membran och återmontering fungerade avsaltaren felfritt.

Dagen därpå öppnade vi babordstank vid tankgivaren och tog ett bottenprov av tanken. Dieseln i botten var riktigt förorenad. All diesel behövdes tömmas och tanken rengöras. På marinen träffade vi en mekaniker när vi lämnade spillolja. Han lovade att han kunde göra hela jobbet åt oss till en rimlig kostnad. Han menade att han hade en fin pump som kunde fixa jobbet. Det lät bra och vi hade egentligen inget annat bra sätt att tömma tanken. Vi tackade ja till erbjudandet och han skulle komma med en kollega redan på eftermiddagen. Vi väntade men ingen kom, dagen därpå letade vi upp honom igen och han lovade att komma innan lunch. Vi väntade men ingen kom. Så höll det på och ytterligare en dag efter, sent på kvällen dagen kvällen efter dök de upp. Jag fick ganska snabbt en känsla av att de inte riktigt hade koll på vad de höll på med, men jag sa inget. När dieseln skulle börjas pumpas var jag noga med att nämna att jag inte ville ha något kladd med diesel i sittbrunn eller i båten. Jag täckte till och med in allt i plast. De höll på länge och väl med pumparna men inget hände. Två timmar senare fick de igång pumpen och då med besked. Dieseln sprutade åt alla håll. I sittbrunn rann det ut minst 20 liter och slangarna läckte diesel ner i båten!

Jag blev fullständigt vansinnig och kastade iland allt inklusive de så kallade ”teknikerna”. Jag skurade av allt och försökte få bort dieseln. Det blev ett riktigt slitgöra och jag befarade att hela teakdäcket var fördärvat. Eftersom vi ändå behövde få tanken tömd kom vi överens med de så kallade ”teknikerna” att de kunde slutföra jobbet om de körde pumpen från land.

För att göra en lång historia kort slutade det med att Oskar fick göra allt jobbet själv inklusive att göra rent tanken. Vid midnatt var jobbet klart och då förväntade sig teknikerna att få full ersättning för det arbetet de inte hade gjort. Jag (Oskar) sa att de kunde komma tillbaka dagen därpå för att vi gemensamt skulle se vilka skador de hade åsamkat under sitt arbete, först därefter kunde vi komma överens om eventuell betalning. Samma tekniker hade lovat att ordna med reservdelarna till vår kyl (som är svårt att få tag på) så vi ville försöka hålla god min i fult spel trotts att vi var riktigt förbannade på dem.

Dagen efter dök teknikern upp med fläkten till kylen. Fläkten var begagnad men i ”gott skick” enligt teknikern. Innan vi betalde testade Oskar fläkten, den fungerade inte! Teknikern lovade att ha en ny fläkt till oss när vi kom tillbaka efter jul. Summa summarum, de var riktiga skojare!

Olyckligtvis råkade vi lämna en av däcksluckorna öppna under sista natten. Det kom ett skyfall och skärmen till navigationen kortslöts och gick sönder. Efter den incidenten hade vi lyckas avhjälpa två fel (dieseltanken och watermakern), men tre större problem återstod (trasig navigationsskärm, trasig elpanel och trasig kyl). Det är saker som vi får lösa efter jul. Förutom mekandet hände inte så mycket på ST: Vincent och vi upplevde inte att det var så trevligt på ön. Det fanns nästan inga mataffärer och de som fanns var små och väldigt dyra. Personalen på marinan där vi låg var generellt dryga och inte särskilt trevliga att ha med att göra. När vi lämnade marinan på morgonen den 21:e december var vi glada över att lämna ST: Vincent. Nu längtade vi efter fina dagar på Grenadinerna.

I skrivande stund är det nyårsafton och vi vill såklart önska alla ett riktigt gott nytt år!

 

Atlanten

Atlanten

Vi lämnade Mindelo sent på söndagen den 3:e december kl 16:00 med fyra man stark besättning, Oskar och lisa samt vännerna Björn och Molly. Vi hade en del att ordna med och tiden gick fort. Det kändes dock skönt att knyta loss och vara på väg. Våra vänner på den norska båten Windy Lady lämnade 10 minuter före oss och efter en timme seglade vi ikapp dem i den starka vinden. Det blåste rejält och vi hade god fart trots att vi inte hade mycket segel uppe. Vågorna var ganska höga och snabba och det blev väl gungigt de första två dygnen.

När vi lämnade hamn hade vi inget vatten kvar ombord eftersom vi inte kan blanda vatten som är klorerat med vårt eget avsaltade havsvatten i samma tank. Vi startade därför med att köra avsaltningsanläggningen för att fylla upp tanken. Efter några timmar gick en av högtrycksslangarna av och det sprutade en fontän av saltvatten nere i båten. Vi var nära att ta beslutet att vända om för att gå tillbaka till Mindelo, men efter en stunds mekande fick vi tätat läckan och vi kunde köra maskinen igen.

Efter bara 10 timmar tappade vi bort Windy Lady och vi såg dem inte igen under överfarten. Innan avfärd kom vi överens om att försöka hålla samma kurs, men havet är så stort och man tappar snabbt bort varandra. Den första dagen hade vi kontakt via VHF, men sedan blev avståndet för stort och vi kunde bara hålla kontakt via sms på satellittelefonen.

Efter två dygn avtog vinden och vi fick starta maskin. Vi mötte ett fartyg som vi tog kontakt med via VHF. Vi fick en varning om ett lågtryck som skulle komma in från nord varpå vi lade om kursen rejält mot sydväst. Senare mötte vi även ett annat fartyg och fick en mer detaljerad väderprognos vilket var till stor nytta för oss. Efter ett och ett halvt dygn ökade vinden igen och vi kunde slå av maskin. Det var en skön känsla. Det är frustrerande att behöva gå för maskin på ett stort hav, dels för att tillgången till diesel är begränsad, men även för att det skapar massa värme och oväsen ombord och det blir som regel rätt gungigt eftersom vågorna finns kvar länge efter vinden har avtagit.

Efter några dagar ute på havet havererade vår kyl. Det var fläkten till konvektorn som hade lagt av. Efter ett par timmars demontering och försök till reparation av fläkten insåg jag att den inte gick att laga utan reservdelar. Vi fick lösa problemet temporärt genom att ta en datorfläkt och montera bakom konvektorn. Fläkten gick konstant men löste problemet och kylen fungerade hela vägen fram till Västindien.

Kommande dagar bestod i mycket väderändringar och många olika segelsättningar. Ena stunden seglade vi wing on wing (två försegel) andra stunder med revat storsegel och genua, eller bara genua. Vinden ökade och minskade mycket, vindriktningen ändrades ofta och det var sällan ett segelsätt fungerade mer än 12 timmar innan vi behövde skifta igen. Vi hade lite otur och de stabila passadvindarna ville inte ge sig till känna. Dessutom började vi få mer och mer turbulenta vindar på nätterna vilket gjorde att det var svårt att få rutin på sömnen. På atlanten förekommer ofta squalls vilket är en form av tropiskt lokalt regnoväder. Efter någon vecka fick vi vår första squall och den kom med besked med starka vindar till en början, enormt mycket regn, för att efter 15 minuter senare vara helt vindstilla. Regnet brukar dock bestå någon timme. Eftersom det är väldigt varmt om dagarna brukar luckor och ventiler stå öppna. Det är lätt att man missar att stänga luckor när regnen kommer, vilket resulterar i mycket vatten ombord i salongen. Nästan varje natt mott slutet var det en eller flera squells som drog förbi och det blir snart rätt tröttsamt. Framförallt när de kommer om nätterna för det är inte alltid man hinner se dem i tid även fast vi har radar ombord.

Under överfarten försökte vi ladda ner GRIB-filer (väderdata) via vår satellittelefon. Iridium kan om möjligt vara det sämsta vi har stött på. Det tog oss mer än 30 minuter att ladda ner en fil som var 0,5 megabyte. Eftersom det tog så lång tid fick vi nöja oss utan väderdata resten av etappen och i framtiden kommer vi se över andra alternativ att få väderdata eftersom Iridium är både opålitligt och väldigt dyrt.

Under dagarna badade vi, läste böcker, spelade spel och fiskade. Dagarna går rätt snabbt även fast man inte gör så mycket annat än att sitta och glo på en horisont. Vi fick vår första och enda dorado på kroken efter en vecka. Det var en stor fisk på 5-6 kilo som räckte till två middagar för fyra personer. Mitt på atlanten fick vi även ett nytt problem med avsaltningsanläggningen. En av de två pumparna gick sönder vilket gjorde att produktionen minskade till en fjärdedel. Det var egentligen inget problem eftersom vi fick avsaltat vatten ändå även fast det tog väldigt lång tid, men det skapar lätt en oro när något så livsviktigt går sönder. Vi har dessutom 150 liter nödvatten ombord så det fanns egentligen ingen större anledning till oro.

Två dygn innan vi nådde vårt mål fick vi ett riktigt otursdygn. Vi hade konstant squalls under hela dagen och natten. Det regnade om vart annat och allt var blött. Vinden ökande och minskade och det blev många revningar den dagen. Eftersom kylen drog så mycket ström var vi tvungna att köra maskin till och från för att få ström. Under otursdygnet stannade maskin och ville inte starta. Jag misstänkte vatten i tanken men det kom att visa sig att det var bakterier som hade gjort hela tanken till en enda sörja. Vi bytte över till andra tanken och fick igång maskin igen. På senare delen av natten fick vi en mindre brand i en elcentral. Lisa såg en ljusbåge från styrbords akterhytt där Oskar sov. På några sekunder fylldes hytten med rök och Lisa sprang ner och väckte Oskar. Vi kunde snabbt konstatera att det var ett elfel på grund av ljusbågen. Oskar slog all huvudström och Lisa gick upp och handstyrde med en helt nedsläckt båt. Det var en märklig känsla att vara ute på ett stort hav helt nedsläckt utan någon form av elektronik påslagen. Efter en stunds felsökande kunde felet identifieras och snart kunde vi slå igång strömmen ombord efter att elen hade kopplats ifrån panelen. Röken hängde dock kvar länge och vi fick byta hytt den natten för att kunna sova. Dagen därpå vädrade vi ut båten och vi kunde få tillbaka vår hytt igen. Det var en rätt otäck händelse och vi är glada över att det inte blev mer allvarligt.

Efter 14 dygn siktade vi Barbados, och ytterligare något dygn senare var vi framme vid St:Vincent efter 14 dygn och 23 timmars segling. Det var snabbare än beräknat och skönt att vara framme. Kommande dagar kommer vi ägna åt reparationer och åt att städa båten innan vi beger oss söder ut mot grenadinerna för att fira jul. Idag kom vår vän Mikael Köhler också, så julen firas tillsammans med Björn, Molly och Mikael. Det skall bli riktigt roligt!

 

Nu korsar vi atlanten

Nu korsar vi atlanten

Idag söndag lämnar vi Mindelo för vår 15-18 dygns segling över atlanten. Vi räknar med att vara framme i St:Vincent ca 18-20 december. Det skall bli ett långt men roligt äventyr tillsammans med våra vänner Björn och Molly. Vi är väl förberedda och allt är på plats. Många har undrat över AIS:ens funktion eftersom vi försvinner från kartan. Vi vill understryka att syftet med AIS är att båtar skall se varandra i första hand, att man kan följa båtar via internet är en ”bonus”. När vi kommer för långt från en landstation syns vi inte på internet längre, men vi syns väl för andra fartyg och vi ser dem. Det betyder att vår signal försvinner efter en liten bit ut men den kommer förhoppningsvis att dyka upp på andra sidan efter 15-18 dygn. Gå gärna in på hemsidan och se den högra av kartorna, den uppdaterar vi manuellt när vi kommer fram och då kan man se hela våra genomförda rutt. Nu blir det tyst från oss på ett tag, men vi kommer att uppdatera när vi kommer fram, sannolikt innan jul.

//Lisa och Oskar

Hektiska dagar på Kap Verde

Hektiska dagar på Kap Verde

Vi ankom Mindelo på onsdagskvällen i mörker. Det var lite svårt att hitta fram till marinan i mörkret eftersom det låg mycket bojar, gamla vrak och ankarliggare i viken. Efter vi var förtöjda och tagit en snabb dusch gick vi till marinans bar och åt och drack öl resten av kvällen tillsammans med våra vänner på Windy Lady. Vi sov ut gott under natten och dagen därpå började arbetet med att förbereda Atlantöverfarten. Vi handlade en del och när vi var tillbaka stod våra vänner Björn och Molly på bryggan och väntade på oss. De båda skall följa med oss över atlanten till Karibien under några veckor vilket kommer blir väldigt roligt!

Dagen efter arbetade vi för fullt med att fixa med båten, packa upp grejer och gå igenom allt. Vi handlade massor på fruktmarknaden och fyllde upp de sista färskvarorna. Vi passade på att smörja styrningen och mycket annat. Det blev en hektisk dag!

Dagen efter gick vi upp kl 06:00 för att hinna med färjan till Grannön, Santo Antaao. Vi åkte över med våra vänner på Windy Lady och den norske SAS flygkaptenen Sigurdt som mer eller mindre bor i Mindelo. Sigurdt hade lovat oss att visa oss runt och ta med oss på en ”fjälltur”. Väl över på andra sidan kom två pickup bilar och hämtade oss. Vi åkte runt på ön och stannade på många fina ställen. Efter en fika i byn på norra sidan körde de oss till en vandringsled. Vi började vandra uppför väldigt brant. Vi var överraskade över den branta stigningen och vi hade förberett oss dåligt med att äta ordentligt. Temperaturen var över 30 grader. Jag (Oskar) var helt slut efter halva vägen och då hade vi 700-1000 höjdmeter kvar. Det blev ett väldigt slitsamt pass men var väl värt utsikten i det fantastiska landskapet. Efter några timmar, väl på toppen fick vi nytt vatten och bilarna hämtade oss igen. Dessvärre hade vi missuppfattat när färjan skulle gå tillbaka till Mindelo, det var inte kl 17:00, utan 16:00. Chaufförerna körde full fart ned för bergssidorna och vi var tillbaka i hamnen kl 16:00. Färjan hade redan hunnit lyfta rampen och var på väg. Vi skrek och bilarna tutade för fullt. Vi sprang allt vi kunde och färjan lade ner rampen och vi kunde gå ombord. När de insåg att vi inte hade biljetter ställde det till det en del och vi fick följa med en av personalen upp på bryggan för att tala med kapten. Han var väldigt snäll och tog det hela med ro. Vi fick betala honom direkt och därmed var saken ur världen. Vi var dock väldigt glada att vi kom med eftersom det var sista färjan för dagen. Väl på andra sidan tog vi en gemensam middag. Tack Sigurdt för den fantastiska turen! Det är en dag som vi sent skall glömma.

 

 

7 dygn till Kap Verde

7 dygn till Kap Verde

Vi lämnade Las Palmas ca kl 8 på torsdagsmorgonen. Vi fick svaga vindar till en början och fick gå för maskin. Under eftermiddagen tilltog vinden och vi kunde gå på en kryssbog. Eftersom det skulle bli starka motvindar om vi hade gått raka vägen mot Kap Verde, valde vi att ta en kurs in mot södra Västsahara. Där skulle det bli en del motvind också, men svaga vindar. Vi startade maskin igen på kvällen och gick för maskin under natten fram till lunch då vi fick fin halvvind. Vi seglade stora delar av dagen i 7-8 knop. På eftermiddagen mötte vi några riktigt stora valar och de kom väldigt nära. De ”hoppade” upp ur vattnet och la sig på rygg så det blev stora svallvågor. Det var en väldigt mäktig syn! Aldrig har vi kommit nära så stora djur i tidigare. Det är minnen som kommer sitta kvar för resten av våra liv.

Någon timme senare dök delfiner upp. Denna gång var de riktigt många, säkert över 100 st samtidigt. Lisa stod på fördäck och jag (Oskar) startade drönaren för att filma delfinerna från ovan. Precis vid starten fastnade drönaren i fiskespöet som satt bak på babordssidan och den störtade rätt i havet på mindre än en sekund. Det värsta tänkbara hade hänt! Drönaren gick till botten utan för Västsahara. Vi använder drönaren för våra videos och det är väldigt uppskattat. Nu måste vi försöka hitta en ny trots att de är dyra. Vi skall dock försöka finna en vattentät.

Kvällen innan vi lämnade Las Palmas, lämnade våra vänner på båten Windy Lady. De gick 14 timmar före oss och valde en annan kurs. Dagligen ropade vi upp dem via VHF utan svar, men efter 3 dygn fick vi kontakt. Vi höll kontakten löpande två gånger om dagen resten av etappen och det var dagens höjdpunkt. Det var även förvånande att VHF:en fick så långt trotts att vi hade över 110 nautiska mil som mest.

Vi valde en rutt ganska nära Västsahara. Efterhand började mycket mindre fiskebåtar dyka upp och vi var båda lite nervösa över sjöröveri. Vi tog upp harpunen i sittbrunn för säkerhets skull. Inte för att vi trodde att vi skulle få besök av sjörövare, men det kändes ändå tryggare. Efter 3 dygns motorgång/motorsegling kom passadvinden. Vi hade valt rätt väg och fick både vinden tidigare och starkare än Windy Lady. Vi fick bättre fart och tog in mil efter mil. De kommande tre dygnen fick vi fin segling och vi var i hamn sent på onsdagskvällen i Mindelo, 40 minuter före Windy Lady trotts att de hade lämnat hamn 14 timmar före oss. Vi tog en dusch och efter det gick vi till marinans bar och åt och drack öl resten av kvällen tillsammans med våra vänner på Windy Lady. Den natten sov vi riktigt gott!

 

 

 

Tillbaka till Las Palmas

Tillbaka till Las Palmas

Efter några väldigt fina dagar på La Gomera var vi tillbaka i Las Palmas. Det första vi gjorde var att ta oss till marinbutiken för att hämta upp reservdelarna till vår VHF som vi beställde senast vi var där. Det var dagen innan ”tävlingen” ARC gick av stapeln och det var full fart på alla båtarna i marinan. Det var kul att se aktiviteten och vi gick runt och pratade med vänner på andra båtar som skulle delta i tävlingen. ARC står för Atlantic Rally for Cruisers och innebär en social form av segling där många båtar seglar tillsammans över atlanten. På alla bryggor arbetades det för fullt med förberedelser och bunkring av mat. Väl tillbaka på kvällen monterade vi in den nya kabeln och handenheten till VHF:en och fixade med en del annat ombord.

Morgonen efter tog vi dingen in till marinan. Det var full fart i marinan och båt efter båt lämnade och gick ut ur marinan i väntan på starten av ARC. Cirka 250 båtar deltar och det är många när alla skall lämna samtidigt. Det var fullt av åskådare på pirarna och orkestern spelade. Det var verkligen en rolig tillställning. Vi vinkade av våra vänner från dingen, som lämnade denna dag. Dagen efter lättade vi ankar och gick in i marinan. Efter flera timmars väntande vid tankstationen fick vi vår plats. Det tog över sex timmar eftersom marinan tillämpade ett ovanligt ineffektivt system för att klarera in båtarna. Papper skulle kontrolleras och stämplarna gick varma. Det tog minst en halvtimme per båt att få allt klart och dessutom skulle alla båtar eskorteras in till sin plats vilket tog väldigt lång tid. Vi fick inte vår plats förrän till kvällen och vi hade planerat för att handla mat samma dag, det blev inget med det.

Dagen efter blev inbjudna på lunch hos Ewa och Håkan som bor i Las Palmas på sin båt större delen av året. Ewa är Oskars halvsysters mamma. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag med mycket snack om segling och livet i allmänhet. Tack för den fina dagen Ewa och Håkan!

Dagen efter tog vi bussen ut till köpcentret Al Campo. Vi gick på IKEA och åt köttbullar och handlade lita plastbackar m.m. Självklart köpte vi på oss lingonsylt nu när tillfället gavs. Efteråt handlade vi mat för kommande segling till Kap Verde samt Atlantöverfarten. Det var otroligt mycket som skulle handlas och efter flera timmar hade vi tre överfulla vagnar klara. Vi betalde och beställde hemkörning. Efter 45 minuters busstur kom vi hem helt utmattade. Dagen efter kom leveransen av maten utkörd till bryggan där vi låg. Det tog flera timmar att stuva in allt i båten och till råga på allt var det en riktigt varm dag!

På hela vällen försökte vi få ordning på satellittelefonen. Det var ett riktigt strul att få datauppkoppling, men vi tror att vi löste problemet. Vi får hoppas att det fungerar eftersom det är vårt enda sätt att få ner väderdata när vi är utom räckhåll från andra telenät på de stora överfarterna. Kl 08:00 dagen efter lämnade vi hamn för vår 6-7 dygns överfart till Kap Verde. Det var utlovat svaga vindar till en början, men sedan skall passadvindarna ta vid och vi bör få skaplig segling ner till Mindelo på Kap Verde.

 

La Gomera

La Gomera

Vi ankom San Sebastian runt lunch den 12:e november. Det var en riktigt varm dag och vi gick och badade direkt. För första gången sedan Madeira låg vi förtöjda i en marina och vi låg still! Allt gungande blir snart tröttsamt. Dagen därpå tog vi bussen till Playa de Santiago för att hyra scooter/motorcykel. Det fanns bara en uthyrning på hela ön, men det gick 5 bussar per dag så det var ganska lätt att ta sig dit. Väl framme vid uthyrningen inser jag (Oskar) att jag har tappat min plånbok. Det fanns bara ett ställe den kunde ligga och det var i bussen. Snabbt som ögat sprang vi till närmsta taxi och försökte förklara på engelska att taxichauffören skulle köra i kapp bussen. Vi var väldigt stressade och oroliga. Taxichauffören som inte förstod ett enda ord på engelska tittade mest frågande på oss. Vi gjorde ett tappert försök att förklara på spanska och fem minuter senare förstod han oss. Han körde rally längs de branta bergsvägarna och vi kom i kapp bussen efter någon mil eller två (busschauffören körde också rally med den lilla bussen). Taxichauffören körde om bussen och stannade taxin. Han hoppade ut i vägbanan och stoppade bussen likt en riktig trafikpolis. Väl inne i bussen hittade vi plånboken på golvet. Allt var löst och vi kunde åka tillbaka till uthyrningen.

Vi hyrde en 125 kubiks scooter och satte fart upp mot naturreservatet i mitten av ön. Scootern var rätt slö och vi kom oftast inte upp i mer än 40 km/h i uppförsbackarna. Vägarna var riktigt branta bitvis och det var riktiga serpentinvägar. Väl uppe på ön var utsikten otroligt vacker. Öns norr sida är väldigt grönskande, medan den södra sidan är väldigt torr. Vi var glatt förvånande över hur fint det var på La Gomera. Vacker natur och gästvänliga människor i kombination med få turister. Det är helt i vår smak. Kommande dagar åkte vi runt på ön med scootern och såg det mesta av vad ön hade att erbjuda. När vi blev hungriga stannade vi för lunch på något litet ställe i en av bergsbyarna. Efter två dagar på scootern hade vi sett det mesta och vi lämnade tillbaka den vid uthyrningen. Dagen efter lämnade vi marinan för att gå tillbaka mot Cran Canaria.

Vi lämnade La Gomera på morgonen och satte kurs mot Teneriffa. Vi rundade södra delen av ön och fortsatte därefter upp mot Teneriffas ostkust. Väderprognosen stämde dåligt och vi fick motvind nästan hela vägen. Vi seglade en del, men det blev många timmar för maskin den dagen. Vi letade efter ankringsvikar längs kusten men det var svårt att hitta något ställe med skydd för vind och vågor. I kvällsmörkret kom vi in i den lilla byn Candelaria på Teneriffas ostkust. I den lilla hamnen låg det endast små fiskebåtar och det var trångt och grunt på sidorna. Vi insåg på en gång att det inte fanns någon plats för oss och vi vände ut ur hamnen igen. När vi passerade pirarna ropade några fiskar åt oss. Vi stannade och försökte först vad de sa. De kunde ingen engelska och vår spanska är ganska begränsad. Efter en stund förstod vi att de erbjöd oss att stanna och förtöja utanpå en fiskebåt som inte skulle lämna hamnen den natten. De var väldigt vänliga och vi stannade och pratade en bra stund efter att vi hade förtöjt, de på spanska och vi på engelsk/spanska så gott vi kunde. Vi förstod varandra skapligt i alla fall. Byn var liten men väldigt mysig. Alla i hamnen var väldigt vänliga mot oss och var intresserade av vart vi kom ifrån. Det var väl värt ett besök.

På morgonen lämnade vi hamnen och tog sikte mot Gran Canaria. Vinden var svag och vi gick för maskin. Efter bara 30 minuter fick stannade maskin då dieseln var slut i styrbordstanken. Vi växlade över till babordstankern och fick igång maskin efter en stund. Vi seglade större delen av dagen och sent på eftermiddagen rundade vi Gran Canarias norra udde. Vi startade maskin innan vi hade revat varpå maskin stoppade efter bara någon minut. Vi hade väldigt lite diesel i även i babordstanken och eftersom vi lutade lite sög maskin luft. Vi revade helt så att vi rätade upp oss och efter en stund fick vi igång maskin igen. Vi ankrade utanför Las Palmas på kvällen i mörkret.