Browsed by
Månad: februari 2019

Jul och nyår på Majuro, Marshall öarna

Jul och nyår på Majuro, Marshall öarna

På luciadagens morgon var vi tryggt i hamn efter de fyra värsta dygnen på vår resa efter att ha förlorat vårt roder. Vi låg väl förtöjda i en stor boj och vi somnande gott trotts att solen redan hade hunnit gå upp. Vi vaknade igen på eftermiddagen. Båten såg ut som ett bombnedslag. På däck och i sittbrunn låg drivor med grejer och mitt i alltihop låg vårt egentillverkade nödroder tillsammans med trasiga bitar av spirbommen. Nere i båten var det minst lika illa. Överallt låg det grejer. Vi orkade inte ta tag i något av det första dagen, utan tog oss in till land för att hitta internet så vi kunde ringa hem och berätta att allt var väl med oss trotts allt.

Dagen efter röjde vi upp ombord och nu väntade många veckors arbete för att laga allt ombord. Vi började med att laga plast- och trä-skador, montera av grejer som skulle svetsas, beställa reservdelar vi behövde osv. Dagarna var fulla av jobb och tillslut kom julafton. Vi det laget hade vi fortfarande inte fått kontakt med någon angående att beställa ett nytt roder och än mindre hittat någon verkstad på ön som kunde tillverka en roderaxel åt oss. Det var lite frustrerande, men nu skulle det bli julfirande.

Vi tog paus i alla jobb vi höll på med. Vi tog en tur med dingen för att snorkla vid ett sjunket flygplan en bit bort. Lisa lagade god julmat och vi fick en väldigt fin julafton tillsammans i all enkelhet. Dagen efter, på juldagen mötte vi några andra seglare och firade jul igen. De flesta firar ju trotts allt jul på juldagen så det blev två firanden för oss. Det blev en lugn men väldigt trivsam tillställning.

Under mellandagarna fortsatte arbetet med reparationerna ombord och det blev fulla dagar för oss båda. Lisa arbetade med att klippa nya filmer till Youtube samt hjälpa mig med reparationer.

Dagarna gick snabbt och det blev nyårsafton. Traditionen här i Majuro är att ordna festlighet på gatan med mat och dryck. Vi åkte in på kvällen och huvudgatan var full av människor. Det blev en festlig tillställning, men tyvärr blev det ingen nedräkning och vi missade helt att tiden hade slagit över till ett nytt år. Men vad gjorde det, vi hade ju trevligt.

IMG_6579
IMG_7685
IMG_6927
IMG_6806
IMG_6937
IMG_6678
IMG_6772
IMG_6823
IMG_6818
DCIM102GOPROGOPR7692.JPG
DCIM102GOPROGOPR7676.JPG
DCIM102GOPROGOPR7666.JPG
IMG_6914
IMG_6611
IMG_6916
IMG_6972
IMG_6974
IMG_6978
IMG_6607
Inbjudna till öråd på Butaritari, Kiribati

Inbjudna till öråd på Butaritari, Kiribati

Vi ankrade väster om den lilla motu-ön Natata i Buraritaris nordöstra hörn den 4:e december. På ön fanns det en liten hydda och någon gång om dagen kom en liten utriggarkanot seglande och förtöjde vid ön. Hyddan tillhörde några fiskare som dök upp med sina kanoter då och då, men ingen bodde på ön. Det var en otroligt vacker plats där vi låg ankrade helt ensamma. Vattnet var kristallklart och revet fint att snorkla vid. Det var en plats som påminde om bilder i resemagasin, fast verkligt. Ön var allt som man kan föreställa sig att segling i stilla havet är. Vi stannade vid ön tre dagar. Vi snorklade, promenerade på revet, badade, plockade kokosnötter och bara njöt av denna vackra plats. På eftermiddagen den 7:e december korsade vi atollen och ankrade utanför byn Kuma.

Dagen efter tog vi dingen in till land. Vi gick några hundra meter innan vi hörde röster från öns samlingsbyggnad. Det var egentligen bara ett palmbladstak med öppna väggar. Men det är i sådana byggnader de har sina ”öråd”. En man kom utrusande emot oss så snart han såg oss och bjöd in oss till örådet. Hela byn var närvarande samt ytterligare några personer från Tarawa som var på ön för att bygga en kyrka. Vi bjöds på mat tillsammans med hövdingen på ön. Vi förstod inte riktigt vad som hände, men efter en stund efter att vi hade ätit klart kom alla som satt runt oss och tog för sig av måltiden som var uppdukad. Det visade sig att de förnämsta åt först, och därefter övriga bybor. Vi hade alltså fått plats i detta öråds högborg utan att veta om det. Det kändes väldigt märkligt, men samtidigt väldigt välkomnande. Det är svårt att sätta orden på det. Vi stannade under hela tillställningen som innehöll olika tal, sånger, samtal och överläggningar osv. Vid ett tillfälle ombads vi att tala inför församlingen om oss och vad vi hade för ärende på ön. Det var en rolig upplevelse. En man som talade bra engelska tolkade till det lokala språket.

Resten av dagen promenerade vi runt i byn. Som vanligt träffade vi många nyfikna barn som kom fram och ville prata med oss. Vid ett tillfälle började ett av barnen gråta när han såg oss. Han blev antagligen rädd för vad han kanske trodde var utomjordingar. Dagen efter fick vi en guidad tur på ön. Vi besökte skolan och fick se en del odlingar och annat. Butaritari odlar mer än många andra öar och innan vi åkte fick vi gåvor i form av diverse frukter. Vi träffade hövdingen ytterligare en gång och vi såg nästan besvikelsen i hans ögon när vi sa att vi skulle lämna ön dagen efter. Han menade att vi gärna fick stanna i sex månader eller så. Vi berättade att vi följde

säsongen och behövde fortsätta norr ut för att hinna se Marshall också. Han förstod nog inte varför vi inte bara tog dagarna som de kommer likt de gör. Men vi sa att vi gärna besöker ön igen i framtiden. Han menade att vi var mer än välkomna.

Under vårt ett och ett halvt år har vi besökt många vackra platser. Kiribati är dock något väldigt unikt. Öarna är otroligt vackra och människorna är helt fantastiska. De lever i harmoni med naturen och alla verkar otroligt lyckliga. Tarawa var kanske inte så trevligt, men övriga Kiribati är otroligt vackert. Vi vill verkligen komma tillbaka hit en vacker dag. Den 8 december lättade vi ankar och seglade norr ut mot Marshall öarna. Det var med en sorgsen blick vi såg Butaritari försvinna i horisonten.

Vi fick en fin segling norrut under dagen, men efterhand kom sämre väder med regn, åska och starkare vind upp mot 15 m/s. Under natten och dagen efter höll det sämre vädret i sig och det blev en dryg segling norrut. Under min (Oskars) vakt klockan 00:09 tappade vi styrförmågan. Vi förstod inte vad som hade hänt. Vi revade seglen snabbt och började felsöka. Ratt och kvadranten rörde sig men inget hände med styrningen. Jag tog cyklop och en lampa och gick ner i vattnet vid badstegen och lös framåt i den mörka natten. Rodret var helt borta.

IMG_9631
DCIM100MEDIADJI_0105.JPG
DCIM100MEDIADJI_0095.JPG
IMG_6330
IMG_6429
IMG_6411
IMG_6458
IMG_6461
IMG_6418
IMG_6452
IMG_6435
IMG_9636
IMG_9638
DCIM102GOPROGOPR7450.JPG
DCIM102GOPROGOPR7447.JPG
DCIM102GOPROGOPR7444.JPG
IMG_6540
IMG_6541
IMG_6533
IMG_6513
IMG_6518
IMG_9645
IMG_6493
IMG_6494
IMG_6511
IMG_6507
IMG_6500
IMG_9719
IMG_9717
IMG_9708
IMG_9705
IMG_9702
IMG_9696
IMG_9699
IMG_9678
IMG_9643
IMG_9676
IMG_9660
IMG_9659
IMG_9655
IMG_9645
IMG_9642
IMG_9693