Runt om i världen finns det ett antal platser som är kända och fruktade för pirater. Filippinerna har några områden där pirater härjar, däribland Palawans södra delar, Sulusjön, och vattnen omkring Davao. Det har under senare år förbättrats, men det är fortfarande ett problem. Under de senaste månaderna hade vi läst på om problemet och hur vi skulle hantera det. Ett alternativ var att undvika Filippinerna helt och hållet, men det vore trist. Dessutom var ju problemet centrerat till några områden. Vi kunde dock inte undvika Palawans södra kust eftersom vi skulle söderut. Vi kunde ha gått en stor kurva ut i sydkinesiska havet, men där finns det liknande problem och dessutom väpnade konflikter mellan olika länder som hävdar rätt till de olika öarna och havet. Det såg vi inte som ett alternativ. Vår strategi blev i stället att gå långt ut från kusten, slå av vår AIS och lanternor förutom vår motorlanterna. Fiskebåtarna i området har en vit lanterna och eftersom motorlanternan inte sitter i toppen av masten, utan en bit ner kan vi lätt förväxlas med en fiskebåt på håll.

Vi lämnade Port Barton den 23:e maj och gick rakt ut i havet. Vi höll oss långt ifrån land och när natten kom slog vi av allt ljus förutom motorlanternan. Vädret var stilla och vi gick för maskin. Under senare delen av natten blev vädret sämre, regn åska och blixtar. Vi hade en del trafik i form av större fartyg och mindre bankasbåtar som var ute och fiskade. Eftersom allt ljus och AIS var avslaget fick vi hålla skarp utkik under hela natten. De kommande dagarna skulle vi få liknande väder, ibland stilla och vackert, för att senare under natten få åska och blixt. Det märktes att vi närmade oss världens centrum för åskoväder. Den sista natten navigerade vi mellan de stora oljeplattformarna utanför Malaysias kust och hela natten var jobbig då blixtarna haglade ner omkring oss ute på havet. Men när morgonen kom klarnade vädret upp och vi fick en fin insegling till ön Labuan utanför Borneos kust. Vi kom in i den lilla marinan på eftermiddagen den 26:e maj efter tre dygns segling. Marinan var fallfärdig, men vi hade ju beställt reservdelar dit, så vi hade inget alternativ än att stanna. Platsen vi blev anvisade till kunde vi inte komma in på eftersom det var för grunt. Vi fick senare en ny platts anvisad till oss, men där fanns inga pollare att knyta fast i. Vi fick improvisera och knyta runt hela bryggan. Efter mycket besvär satt vi fast och bara några timmar senare började åskan mullra på nytt som om den var tidsinställd.

Seglingen i piratvattnen gick problemfritt och den oron vi tidigare hade känt för problemet var bortblåst så snart vi närmade oss Borneo. Nu väntar en tid av reparationer innan vi fortsätter söderut mot Brunei, Borneo och Singapore.