Efter en natt i Camarinas lämnade vi vår ankarvik och seglade söderut mot naturreservatet utanför Vigo. Vi fick fin segling den första timmen, men sen kom den täta dimman tillbaka som vi hade haft dagen innan. Med dimman sjönk temperaturen igen och det var bara att dra på sig fullt sjöställ igen och sitta och frysa resten av dagen. Sikten var riktigt dålig, men vi hade lugnt väder så det gick fint med hjälp av radar och AIS. När vi närmade oss ön Isla Salvora förstod vi hur tät dimman var, för vi såg inget trotts att vi var väldigt nära. Sikten var inte mer än 20-30 meter och eftersom området norr om ön är fullt av grynnor och små klippor var det nästa lite spöklikt när de kom fram igenom dimman när vi passerade. Vädret var väldigt lugnt den eftermiddagen, annars hade vi nog valt en annan ö för natten. Vi ankrade vid skymningen vid en liten vik som vi båda tyckte såg fin ut.

För att få besöka öarna i naturreservatet måste man söka om tillstånd i god tid, vilket vi hade gjort. På kvällen läste vi igenom dokumenten vi hade fått från den Spanska myndigheten. Till vår bådas förvåning insåg vi att det endast var tillåtet att ankra vid en vik på ön, det var dessvärre inte den viken vi hade valt. Vidare var det väldigt strikta regler om vart man fick gå på ön. Morgonen efter var vi snabba och flyttade till ”rätt” vik. Vi tog dingen in till ön och började promenera mot fyrhuset (vilket var den enda tillåtna stigen att promenera på). Väl framme gick vi upp på berget strax bredvid fyrhuset för att ta några bilder. När vi väl kom ner stod det en parkvakt och väntade på oss. Vi fick tydligen inte gå upp på berget och hon var tydlig med att informera oss om alla regler. Hon var även intresserad av att veta vart vi hade ankrat natten innan. Vi låtsades inte förstå riktigt vad hon menade och pekade på vart vi var ankrade just då. Hon nöjde sig med svaret och tackade för sig. Hon var väldigt trevlig så ingen fara, men vi skämdes lite för att inte ha följt reglerna.

Dagen efter blev vädret sämre så vi seglade in till byn Portonovo där vi låg för ankar i tre nätter. Vi gjorde egentligen inte så mycket annat än att bada, promenera i stan och fixade lite med båten. Vi fick besök av spanska kustbevakningen som kom ombord för att kontrollera papper på båten och oss ombord. Det var andra myndighetsbesöket på två veckor. Det är oftast väldigt trevliga att ha med att göra. Det kan ta lite tid, men det har vi ju i regel gott om. Efter någon timme var kontrollen över och de tackade för sig.

Sista kvällen tog vi dingen in till stranden för att köpa pizza. Vinden hade vänt vilket gjorde att det gick in mer vågor över stranden än innan. Vi tänkte att det möjligen skulle ställa till det för oss med vågorna, men lite envetna som vi är båda två tänkte vi att det löser sig. Det gjorde det inte! När vi närmade oss stranden kom en våg och bröt precis i låringen på dingen. Hela båten vred sig och jag (Oskar) trillade i vattnet med telefon och allt i fickorna. Lisa var snabb och parerade åt andra hållet, men slog sig på toften i dingen så hon fick ett stort blåmärke över benet. Som tur var kapsejsade inte båten i alla fall och motorn klarade sig. Vi fyllde dock halva båten med både vatten och sand. Vi gav upp planen på pizza och åkte tillbaka dyblöta.

Dagen efter seglade vi ut till Isla Ons där vi stannade två nätter. Ön var väldigt vacker och vi hade större frihet att vandra fritt på ön. Eftersom vinden skulle vrida mer mot norr seglade vi ner till Isla Cies på söndagseftermiddagen. Här är om möjligt ännu finare. Vi ligget ankrade vid en stor sandstrand med en udde som skyddar oss från den nordliga vinden. Imorgon skall vi ta en långpromenad över ön och det blir nog en del sol och bad. Nu har vi närmare 30 grader om dagarna, men vattnet är kallt eftersom det kalla atlantvattnet trycks in mot kusten från väster.