Vi gick in mellan pirarna till Portos förstad Lexios, sent på eftermiddagen. Min (Oskars) bror Vidar, stod och väntade på oss på kajen när vi anlände. Tyvärr var marinan full och vi kunde inte få någon plats i marinan. Det är första gången som en marina är full sedan vi lämnade Sverige. Så blir det ibland, men det var ingen fara för vi fick lov att ankra utanför marinans kaj vilket var ett skyddat läge eftersom hamnens pirar skyddade området.

Senare på kvällen kom fler båtar och ankrade som inte heller kom in i marinan. På kvällen tittade vi på AIS:en och såg att båten ”Blue Clipper” låg bredvid oss. Vidar sa att det var lustigt att båten hette det eftersom han hade arbetat på ett fartyg som hette det för nästan 20 år sedan. På morgonen när vi vaknade och tittade ut såg Vidar att det var just den båten han hade arbetat på. Av alla vikar i hela världen låg just den båten i samma ankarplats som oss just den natten. Världen är liten ibland.

På förmiddagen tog vi dingen in till marinan. Vi promenerade 20 minuter till spårvagnen och tog oss in till Porto centrum. Hela dagen promenerade vi runt i city och upplevde staden. Vi var nog alla förvånade över hur fin staden var. Porto överträffade våra förväntningar med råge. Vi passade även på att dricka portvin vilket är ett måste när man är i Porto (oavsett om man gillar det eller inte). På kvällen när vi skulle åka hem beslöt vi oss för att hyra motorcyklar eftersom vi ville köra upp till vindistrikten dagen därpå. Vi hittade en hyrfirma och hyrde två 125 cc scootrar. Det var väldigt varmt på dagen i Porto, men på kvällen när vi skulle åka hem med motorcyklarna hade temperaturen sjunkit rejält. Det blev riktigt kallt att köra hem. Lisa hade en tunn klänning, jag (Oskar) hade en tröja i ryggsäcken och Vidar hade bara t-shirt. Vi var riktigt kalla när vi kom tillbaka till båten.

Dagen därpå gick vi upp tidigt och körde öster ut. Vindistrikten låg 14 mil bort och det visade sig vara ganska långt när man kör en trött 125 cc på slingriga vägar uppför och nedför om vart annat. Vi körde dock halvvägs innan vi insåg att det var lite långt. Vi fick ändå en väldigt fin dag och naturen var väldigt vacker även fast vi inte fick sett mer än några enstaka små vingårdar. Vi körde längs floden Duero och längs vägen låg många fina byar. Vi stannade och åt en trerätters lunch (för 7 € per person) vid en jätte fin liten restaurang nere vid floden. Vi var tillbaka i Porto på kvällen och lämnade tillbaka scootrarna. Väl tillbaka i Lexioes åt vi kvällsmat och sedan lättade vi ankar för att segla söder ut mot Peniche.

Vi satte segel trotts att det blåste väldigt lite. Vi hade omkring 4 knops fart, men bättre med lite fart än att ligga till ankars och behöva göra hela distansen dagen därpå. Natten var lugn och vi startade motorn på natten när vinden dog helt. Vi gick för maskin större delen ner till Peniche och vi var framme på eftermiddagen. Peniche var inget mål i sig utan mer av ett logiskt stopp på vägen till Lissabon. Det visade sig dock vara en mysig liten by och vi tog en tur i byn innan vi tog kväll.

Ganska sent på kvällen knackade det på. Utanför stod en polis som ville komma ombord och göra ”inspektion”. Vi är ganska vana vid inspektioner vi det här laget och vanligen vill polis/kustbevakare mest titta på dokument för båten och pass samt fylla i lite papper. Vi skojade lite med polisen och sa att ”hade du inte varit i tjänst hade vi bjudit dig på en öl”. Polismannen såg lite frågande ut en stund varpå han svarade, varför skulle jag inte vilja ha en öl?! ”Självklart vill jag ha det, jag har haft en lång dag” Vi blev helt ställda men gav såklart polismannen en öl. Han stannade säkert en timme och berättade många roliga historier om vad han hade varit med om, om byn vi låg i och platser han rekommenderade oss att besöka. Portugal är verkligen ett fantastiskt land. Alla människor är så himla trevliga och gästvänliga. När till och med en polis kan ta en öl i tjänsten och sitta och prata bara för att det är roligt, då är det bra.