St.Lucia

St.Lucia

Vi ankom Vieux Fort vid 14:00 på lördagseftermiddagen. Meningen var att vi bara skulle stanna medan vi klarerade in i landet. Därefter skulle vi gå upp till Pitons ca 1,5 timme norrut. När vi ankom viken fick vi en squall över oss och vinden var stark. Runtom viken fanns högre berg vilket gjorde att vi fick starka fallvindar. Vi vågade inte lämna båten och åka iland tillsammans ifall vi skulle dragga. Lisa och Mikael blev kvar medan jag (Oskar) tog dingen in till land.

Väl iland möttes jag av många knarkade typer nere i hamnen. Jag frågade om de visste var customs fanns. Det sa att det var stängt och jag var tvungen att ta mig till flygplatsen. Jag började promenera genom byn och efter 5 minuter öppnade himlen sig och regnet öste ner. Landningsbanan låg nära byn, men själva flygplatsen låg på andra sidan landningsbanan. Det visade sig att det skulle bli en promenad på ca 5 km runt hela området. Jag började gå med en förväntan att hitta en taxi på vägen, så blev det inte tyvärr och jag fick gå hela vägen i spöregn.

Väl framme var jag helt genomblöt. Jag frågade en vakt om vart jag kunde finna aktuella myndigheter. Han sa att de låg inne i själva transferhallen, men han kunde släppa in mig 30 minuter senare. Jag väntade och efter en stund kom densamme vakt och sa att han kunde släppa in mig i transferhallen bakvägen utan att passera säkerhetskontrollen. Märkligt tyckte jag, men snällt. Jag gjorde mitt ärende hos customs och efter det blev jag visad till imigration. Jag fick våra pass stämplade och då var allt klart. När jag lämnade imigration och skulle ta mig ut ur flygplatsen visade det sig att jag var på ”fel sida” om passkontrollen. När jag skulle passera igenom var ju redan mitt (och de andras) pass stämplade. Dessutom kom jag utan bagage. Det uppstod stor förvirring bland passkontrollanterna innan de förstod mitt ärende och jag fick komma igenom passkontrollen igen.

Väl ute ur flygplatsen tog jag en taxi tillbaka till byn. Jag hade beräknat att mitt ärende skulle ta någon timme eller två, men i själva verket hade det tagit mig över fyra timmar och det hade redan börjat skymma. Vi var dock angelägna om att lämna Vieux Fort så fort som möjligt eftersom vi upplevde det vara ganska otryggt.

Vi lämnade viken i mörkret och gick norrut mot Pitons. Väl framme var det becksvart och vindmätaren visade 40 knop, ca 20 m/s. Vi visste att det skulle finnas bojar att angöra vid, men det var omöjligt att se något trotts att vi hade strålkastare. I viken låg flera båtar och de började skrika åt oss att vända om och gå mot Rodney Bay, tre timmar norrut. Det var svårt att höra i den starka vinden men efter en stund fick vi kontakt med en av båtarna via VHF som menade att det var för besvärligt väder för att angöra bojen i den starka vinden. Vi tyckte oss se en reflex från en av bojarna något söder ut och gemensamt beslutade vi oss för att ge det ett försök.

Lisa och Mikael hjälptes åt att fånga bojen medan jag tog styrningen. De gick väl, om än med möda. Vi låg tryggt i viken och kunde ta det med ro resten av kvällen. På morgonen vaknade vi upp till en vacker vy. Viken var finare än vi hade trott och ramades in av de höga bergen som låg runtom viken. Vi badade och snorklade och vid lunch tog vi dingen in till stranden där resortet låg. Vi välkomnades att lämna dingen vid bryggan. Vi tänkte ta en enkel lunch vid restaurangen, men när vi såg priserna på menyn insåg vi att det kanske inte var så lätt att äta billigt. Stället var enormt dyrt. Vi valde det enklaste som fanns på menyn och fick lite mat i magen ändå. Mikael googlade resortet och fick upp rumspriserna, det billigaste kostade 8 000 kr/natten. Det var ett riktigt lyxigt ställe. Som tur var kostade inte bojen mer än på något annat ställe och vi stannade i fem dagar.

Den 8:e lämnade Mikael oss och flög hem till Sverige efter att ha stannat hos oss i tre veckor. Vi hade haft det väldigt roligt tillsammans och det var lite sorgligt när han åkte hem. Kommande dagar ägnade vi åt att bada, promenera till grannbyn och bada i vattenfallet en bit upp i berget. Det var ett väldigt fint ställe som vi gärna åker till igen.

På torsdagen seglade vi norrut till Marigot Bay där vi bara stannade en natt. Det var ett häftigt ställe där alla båtar låg inne i en lagun med en liten marina längst in. I inloppet låg en sandstrand med palmer och hela stället var både fint och häftigt. Däremot var vattnet i lagunen inte helt rent och vi ville inte bada där. Dessutom hade vi bestämt att möta upp våra vänner på båten Windy Lady dagen efter i Rodny Bay. Vi åkte morgonen efter och två timmar senare var vi framme vid Rodney Bay, där vi ankrade strax akter om Windy Lady.

     

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.