Tahaa, ön med fantastisk snorkling och nära att gå på grund

Tahaa, ön med fantastisk snorkling och nära att gå på grund

Tahaa överträffade verkligen våra förväntningar. Det är en fantastiskt vacker ö omgärdad av ett välbevarat korallrev. Vi ankrade öster om ön och hade en liten Motu-ö framför oss. Vattnet var kristallklart och under ytan fans det mycket djurliv, fisk och välbevarade koraller. Vi snorklade mycket i det östra passet där strömmen är stark och där det finns extra mycket liv och rörelse under ytan.

Dagen efter gick vi norr ut innanför revet. Meningen vara att vi skulle ankra för natten, men det visade sig vara svårare än vad vi hade trott. Det var 40 meter innanför revet vilket är för djupt för att ankra för vår del. Det fanns en ”ficka” in i revet, men det grundade upp snabbt. Det slutade med att vi körde in bogen på 0.8 meters djup och släppte ankaret i korallsanden i vindens riktning. När vi drev tillbaka hade vi 20-30 meter under kölen. Det var alltså ingen vidare ankring om vinden skulle vrida, men god nog för att stanna över dagen.

Vi tog dinge turer runt bland motu-öarna och plockade kokosnötter och badade med stingrockor innan vi åkte tillbaka till Hilma på eftermiddagen. Vi ville byta ankarplats innan mörkret och strax efter 17.00 lättade vi ankar igen för att förflytta oss 20 minuter söder ut.

Vi har flera olika navigationshjälpmedel ombord. Bland annat använder vi Navionics app för sjökort i telefonen som ett extra hjälpmedel vid ankring då sjökorten är detaljerade, så även i detta fall. På vår andra skärm var djupet ganska oexakt. På appen stod det att vi skulle ha 17 meters djup när både Lisa och Björn började skrika ”grund” på väg in i viken. Jag slog full back och lyckades få stopp på båten. Det visade sig att djupet gick från 17 meter till 0,1 meter på mindre än en meter. Det var ett korallrev som växte sig rakt upp från djupet och som inte var markerat på Navionics. Det var på en hårsmån att vi hade gått in i revet med 3-4 knops fart. Numera är tilliten till Navionics inte så stor som tidigare och vi litar hellre på det andra sjökortet som inte är lika väl detaljerat när det handlar om djupkurvor. För även fast det inte har lika detaljerade djupkurvor, så är det ändå bättre än Navionics som inte går att lita på. Vi ankrade på 25 meters djup i stället och kunde sova gott den natten. Viken låg vackert belägen och i horisonten tornade Bora-Bora upp sig.

På förmiddagen den 13:e september lättade vi ankar på nytt och seglade vidare mot Bora-Bora. Vi fick en fin överfart och var framme redan 17:00 på Bora-Bora, strax innan skymning.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *