Vi såg Tahiti på långt håll då de höga bergen sträcker sig högt ovan havsnivån. När vi väl närmade oss efter lunch den 31:e såg vi höga ”surfvågor” vid den öppningen i revet som vi skulle passera genom. Vi var tveksamma om sjökortet stämde, men till sist insåg vi att i själva passet var vågorna inte så stora. När vi passerade passet i revet såg vi flera surfare precis bredvid oss, och innanför revet mötets vi av små segeljollar, utriggar-kanoter, vattenskidåkare och andra vattensportare. På väg in mot ankarplatsen såg vi på vår AIS att den svenska båten Aloha låg ankrad i viken. Vi hade setts flera gånger under den senaste tiden och nu ytterligare en gång alltså.

Vi seglade in mot Marina-Tahina på västsidan, och ankrade väster om marinan och söder om ett resort. Nu väntade några dagar av förberedelser för vår hemresa samt att fira Lisas 30-års dag.

Lisa fyllde år den 2:e augusti och det skulle naturligtvis firas. Vi tog oss in till Papete, huvudstaden på Tahiti, tidigt på dagen. Vi spenderade hela dagen åt att strosa runt i centrum och kolla runt i butiker, fika äta lunch och tog det mest lugnt. På kvällen stannade vi på restaurangen vid marinan och firade med en middag. Senare samma kväll bjöd vi över besättningarna på båtarna Aloha och Astrid, de andra svenska båtarna i viken och tillsammans fick vi en trevlig kväll med Lisas hembakade tårta och alldeles för mycket vin. Det blev en lyckad kväll i goda vänners sällskap.

Vi hade en del saker som var trasigt ombord och som vi behövde köpa delar till hemma i Sverige, så en del av tiden på Tahiti gick åt att förbereda för sånt. Bland annat var instrumentet till autopiloten trasig, vi behövde kopplingar till vårt gassystem, ett nytt ankare till dingen (som blev stulet), nya travare till storseglet, impregnering till kapellen, delar till rodkicken osv. Det blev en lång inköpslista som vi skulle ta med hem.

Kommande dagar spenderade vi tillsammans med besättningarna på Aloha och Astrid. Bland annat tog vi en hike upp i bergen en dag och tog lite andra utflykter i närheten av ankarviken. Vi planerade egentligen att angöra Hilma vid en boj vid marinan när vi skulle åka hem till Sverige, men alla bojar var upptagna och det skulle bli alldeles för dyrt att förtöja i marinan i tre veckor. Beslutet blev därför att låta Hilma ligga på ankar i viken under tiden vi var hemma. För säkerhets skull lade vi ut ett extra ankare för att känna oss extra trygga. Jag (Oskar) kunde fortfarande inte dyka eller snorkla eftersom jag hade skadat örat på Fakarava två veckor tidigare, så Max på Aloha hjälpte oss att koppla på ett extra ankare genom att dyka ner med min dykutrustning.

Sista dagen på Tahiti städade vi hela båten och gjorde de sista förberedelserna innan vi åkte till flygplatsen på kvällen den 7:e augusti. Besättningen på Aloha lovade att se efter Hilma så länge de stannade kvar på Tahiti. Vi kände oss trygga med det och med dubbla ankare. Planet gick på kvällen den 7:e och flygningen hem till Sverige tog nästan 30 timmar. Vi mellanlandade i Los Angeles och Paris innan vi var åter på Svensk mark den 9:e augusti kl 17:00.