hilma sailing

I Cascais låg flera svenska och skandinaviska båtar. Bland annat träffade vi våra vänner på  båten Yemaya som vi har haft kontakt med flera gånger under vår resa söderut. Stefanie och Chris har hela tiden varit längre söderut än vi och vi har fått många tips av dem längs vägen. När vi stod och pratade på bryggan kom andra svenskar förbi och det fanns många svenska båtar i hamnen.

På morgonen den 19:e oktober lämnade vi marinan i Cascais. När vi checkade ut ut marinan låg den norska båten ”Windy Lady” vid tankbryggan. I förbifarten frågade de oss om vi skulle mot Madeira. Det visade sig att även de skulle segla till Madeira och vi kom överens om att hålla kontakten under överfarten.

Vi hade svag kryssvind första dagen och vi kunde inte hålla rak kurs mor Madeira utan gick på sydligare kurs än tänkt. På eftermiddagen kom Windy Lady ikapp då de seglade något bättre på svag vind. Vi låg strax bakom dem hela natten. På morgonen dog vinden och vi fick starta maskin. Vinden var svag fram till kvällen men under natten ökade vinden igen och vi kunde segla. Mot morgonen ökade vinden rejält och vi revade halva segerytan men hade ändå hög fart. Vinden höll i sig de kommande två dygnen. Vi fick stor dyning och vi rullade rejält samtidigt som vinden puttade på. När vi surfade på dyningarna hade vi  bra fart, men när vi skulle uppför dyningen på andra sidan bromsade det in rejält.

Efter ca 3,5 dygn började vi skymta Porto Santos vid horisonten. Det är den mindre ön ost om Madeira som visade sig först. Vi hade haft löpande kontakt med Windy Lady hela vägen. De skulle stanna vid Porto Santos så på kvällen sa vi hejdå till dem när de ändrade kurs, medan vi fortsatte mot Funchal på Madeira.

Lisas föräldrar skulle komma och möta upp oss på Madeira. Deras plan skulle landa 13:10. Kl 13:05 angjorde vi Madeira efter dryga 4 dygns segling. Det var rätt vältajmat!

Marinan i Funchal var överfull och det fanns bara en plats kvar. Det var precis vid en trappa och vi fick bara en halv kaj att ligga mot. Tidvattnet rör sig ca 3 meter upp och ner i hamnen samtidigt som det rullar in mycket svall. Det ställde till det en hel del för oss och vi låg riktigt illa när det var  som värst. Två dagar senare fick vi byta till en annan plats som var betydligt bättre och vi låg tryggt även fast våra fendrar blev rejält nedslipade från betongens gnagande när vi rörde oss fram och tillbaka längs kajen.

Under överfarten gick vårt instrument till autopiloten sönder. Autopiloten fungerar men vi ser inte vilken kurs vi sätter. VHF:en har även  börjat krångla så vi har lite saker att reparera. Nu skall vi dock ha ”semester” med Lisas föräldrar Elisabeth och Arne i en vecka så nu ser vi fram emot fina dagar.

 

 

 

 

 

Vi lämnade Peniche tidigt på morgonen för att gå ner till Lissabon. Vi fick en fin dag på sjön med varmt väder bortsett från de första timmarna då vi hade ganska tät dimma. Vi hade fått tipps om en prisvärd marina mitt i Lissabon av Eurico som ofta tittar på våra Youtube-filmer. Marinan låg väldigt centralt och det var lätt att ta sig till de olika stadsdelarna från marinan.

På morgonen dagen därpå gick vi upp tidigt. Vi ville hinna se så mycket som möjligt eftersom det var Vidars sista dag innan han skulle åka hem till Sverige. Vi gick in till city från marinan. Det var väldigt mycket folk i stan, mest turister kändes det som. Vi hade tänkt att åka någon av de gamla spårvagnarna, men de var fulla med turister som packade sillar i en konservburk, så det avstod vi ifrån. Vi promenerade runt i stället vilket gick alldeles utmärkt. När vi väl kom fram till någon ”sevärdhet” var det alltid en kö av turister utanför. Ingen av oss var särskilt intresserade av att trängas med massa människor eller stå i långa köer. Vi nöjde oss med att promenera runt och se saker från utsidan. Det räckte utmärkt. Vi fick dock sett väldigt mycket under första dagen och väl tillbaka i båten på kvällen efter en hel dags vandrande var vi helt slutkörda. Vidar packade sin väska och förberedde sig på att åka hem dagen därpå. Det har varit väldigt roligt att ha Vidar på besök och dagarna sprang i väg.

De kommande dagarna tog vi promenader i stan och fixade lite med båten. Det finns alltid saker som skall underhållas eller saker att laga som har gått sönder. Lisa arbetade en hel del med att göra en ny film för Youtube. Vi fick även besök av Euriko och det var kul att byta erfarenheter med honom. Euriko seglar mycket och kon nyligen hem ifrån en seglats från Sydafrika.

Vi har haft en del problem med vår watermaker vilket har gjort att vi inte har kunnat rena vatten under gång vilket är ett stort hinder och en säkerhetsrisk. Problemet är att vi har haft fel skrovgenomföring. För att lösa det problemet behövde vi byta genomföring till en annan modell som gör att luftbubblor inte tar sig in i systemet. Euriko hade kontakter på ett varv som låg ganska nära oss. Vi beslöt oss för att ta upp båten på varv under 30 min för att byta genomföring. Om vi klarade oss under 30 min skulle kostnaden bli rimlig.

Efter lunch dök Eurico upp på bryggan i Marinan. Vi kastade loss och gick för maskin i ca 45 min till varvet. Väl på plats var det väldigt mycket tidvattensvall och kranföraren sa att det inte var möjligt att lyfta båten förrän tidigast en timme senare. Svallet i dockan där båten skulle lyftas gick upp och ner ca 1,5 meter, och hade vi försökt att lyfta båten där hade vi troligen puttats runt i dockan fram och tillbaka och förstört båten.

Efter ca 1 timme kom kranföraren tillbaka. Han sa att vi kunde börja, men han hade tydliga instruktioner. Jag Oskar skulle backa in i dockan med hög fart. Väl inne i dockan skulle jag slå full fart framåt, medan kranen skulle lyfta båten. Lisa skulle fändra av mot kanterna i dockan. Det kändes som en rätt otäck manöver men vi hade förtroende för varvspersonalen och de hade ju gjort detta förr. Det var en rätt märklig upplevelse, men några minuter senare hängde vi i kranen medan vågorna svallade under oss i dockan. Båten klarade sig fint.

30 minuter senare hade vi hunnit byta genomföring, bättringsmålat extra bottenfärg samt satt på nya anoder och vi var tillbaka i sjön. Det gick väldigt snabbt och vi var effektiva. Nu kan vi använda vår watermaker som det är tänkt.

Dagen efter gick vi 3 timmar västerut mot Cascais som ligger vid inloppet till Lissabon. Vi stannade en natt innan vi lämnade för överseglingen mot Madeira.

 

 

Vi gick in mellan pirarna till Portos förstad Lexios, sent på eftermiddagen. Min (Oskars) bror Vidar, stod och väntade på oss på kajen när vi anlände. Tyvärr var marinan full och vi kunde inte få någon plats i marinan. Det är första gången som en marina är full sedan vi lämnade Sverige. Så blir det ibland, men det var ingen fara för vi fick lov att ankra utanför marinans kaj vilket var ett skyddat läge eftersom hamnens pirar skyddade området.

Senare på kvällen kom fler båtar och ankrade som inte heller kom in i marinan. På kvällen tittade vi på AIS:en och såg att båten ”Blue Clipper” låg bredvid oss. Vidar sa att det var lustigt att båten hette det eftersom han hade arbetat på ett fartyg som hette det för nästan 20 år sedan. På morgonen när vi vaknade och tittade ut såg Vidar att det var just den båten han hade arbetat på. Av alla vikar i hela världen låg just den båten i samma ankarplats som oss just den natten. Världen är liten ibland.

På förmiddagen tog vi dingen in till marinan. Vi promenerade 20 minuter till spårvagnen och tog oss in till Porto centrum. Hela dagen promenerade vi runt i city och upplevde staden. Vi var nog alla förvånade över hur fin staden var. Porto överträffade våra förväntningar med råge. Vi passade även på att dricka portvin vilket är ett måste när man är i Porto (oavsett om man gillar det eller inte). På kvällen när vi skulle åka hem beslöt vi oss för att hyra motorcyklar eftersom vi ville köra upp till vindistrikten dagen därpå. Vi hittade en hyrfirma och hyrde två 125 cc scootrar. Det var väldigt varmt på dagen i Porto, men på kvällen när vi skulle åka hem med motorcyklarna hade temperaturen sjunkit rejält. Det blev riktigt kallt att köra hem. Lisa hade en tunn klänning, jag (Oskar) hade en tröja i ryggsäcken och Vidar hade bara t-shirt. Vi var riktigt kalla när vi kom tillbaka till båten.

Dagen därpå gick vi upp tidigt och körde öster ut. Vindistrikten låg 14 mil bort och det visade sig vara ganska långt när man kör en trött 125 cc på slingriga vägar uppför och nedför om vart annat. Vi körde dock halvvägs innan vi insåg att det var lite långt. Vi fick ändå en väldigt fin dag och naturen var väldigt vacker även fast vi inte fick sett mer än några enstaka små vingårdar. Vi körde längs floden Duero och längs vägen låg många fina byar. Vi stannade och åt en trerätters lunch (för 7 € per person) vid en jätte fin liten restaurang nere vid floden. Vi var tillbaka i Porto på kvällen och lämnade tillbaka scootrarna. Väl tillbaka i Lexioes åt vi kvällsmat och sedan lättade vi ankar för att segla söder ut mot Peniche.

Vi satte segel trotts att det blåste väldigt lite. Vi hade omkring 4 knops fart, men bättre med lite fart än att ligga till ankars och behöva göra hela distansen dagen därpå. Natten var lugn och vi startade motorn på natten när vinden dog helt. Vi gick för maskin större delen ner till Peniche och vi var framme på eftermiddagen. Peniche var inget mål i sig utan mer av ett logiskt stopp på vägen till Lissabon. Det visade sig dock vara en mysig liten by och vi tog en tur i byn innan vi tog kväll.

Ganska sent på kvällen knackade det på. Utanför stod en polis som ville komma ombord och göra ”inspektion”. Vi är ganska vana vid inspektioner vi det här laget och vanligen vill polis/kustbevakare mest titta på dokument för båten och pass samt fylla i lite papper. Vi skojade lite med polisen och sa att ”hade du inte varit i tjänst hade vi bjudit dig på en öl”. Polismannen såg lite frågande ut en stund varpå han svarade, varför skulle jag inte vilja ha en öl?! ”Självklart vill jag ha det, jag har haft en lång dag” Vi blev helt ställda men gav såklart polismannen en öl. Han stannade säkert en timme och berättade många roliga historier om vad han hade varit med om, om byn vi låg i och platser han rekommenderade oss att besöka. Portugal är verkligen ett fantastiskt land. Alla människor är så himla trevliga och gästvänliga. När till och med en polis kan ta en öl i tjänsten och sitta och prata bara för att det är roligt, då är det bra.

 

Vi behövde bunkra mat och fixa lite med båten innan vi seglade söderut mot Porto. Vi gick in till staden Vigo i norra Spanien. Vi stannade i två nätter och ägnade oss åt att handla, fixa en del med båten och göra lite andra ärenden. Det fina med att komma till en större supermarket är att de ofta erbjuder hemkörning om man handlar över ett visst belopp. Vi fick till och med leveransen hela vägen ut på bryggan. Vi behövde bara ta emot varorna från akterspegeln. Det är himla lyxigt med tanke på hur mycket vi har behövt bära flera kilometer många gånger.

Vi fick även besök av vår nya vän Henrik Olsson som är bosatt i Vigo sedan många år tillbaka. Henriks svägerska, som bor i Lysekil, hade sett en av våra bilder på Instagram och nämnde för Henrik att vi var i närheten. Henrik besökte oss i Vigo och erbjöd oss att visa oss runt i Galicien i slutet av helgen. Han hade flera motorcyklar och vi kunde få låna en av dem för en guidad heldag.

Vi seglade ner till Baiona som ligger någon timme söderut från Vigo. Vi ankrade i den fina viken och tog dingen in till byn och åt middag. På kvällen mötte vi upp Henrik på en av barerna och vi hade en trevlig kväll. Eftersom vi ankrade i viken hade vi tagit dingen in till byn. Vi hade knutit fast dingen i ett räcke vid kajkanten. Vanligtvis brukar vi vara noga med att kolla tidvattnet, men eftersom det låg andra dingar i närheten tänkte vi att det inte var så mycket tidvatten. Det var inte så genomtänkt för när vi kom tillbaka hängde dingen i räcket och vattnet hade sjunkit tre meter. Det blev lite krångel att få loss dingen och komma ut till båten. Men väl hemma igen skrattade vi gott åt vårt misstag.

I Baiona passade vi även på att göra rent skrovet. Vi hade fått en del påväxtnad och jag (Oskar) tog på mig dykutrustningen och skurade undervattensskrovet med en borste. Lisa hade koll på linan mellan mig och båten ifall jag skulle få problem. Det är ganska viktigt att hålla skrovet och propellern rent från påväxtnad för att kunna hålla fart genom vattnet vid segling.

Dagen efter gick vi upp tidigt och tog dingen in till stan. Henrik hämtade oss och tog oss med till hans hemby strax utanför Baiona. Där bytte vi bilen mot två motorcyklar och började vår tur mot Portugisiska gränsen. Vi besökte flera fina byar, bergstoppar, sjöar och gamla kvarnar i Spanien och Portugal hela dagen. Det var en fantastiskt fin tur och Galicien är verkligen helt outstanding! Det är fint både att åka båt och röra sig på land i detta område. Naturen är otroligt fin och människorna är fantastiskt gästvänliga. Om någon överväger en bil eller båt semester i Europa, missa inte Galicien!

Efter lunch körde vi upp på ett av de högre bergen i området tillsammans med Henriks vänner på den lokala skärm-flygar-skolan. Lisa blev erbjuden att tandemflyga ner till byn, tillsammans med en av instruktörerna, vilket hon blev väldigt glad för.

Vi hade en fantastiskt fin dag och vi är så himla tacksam för att Henrik tog sig tid att visa oss runt.

På morgonen efter lättade vi ankar och gick ner till Porto. Tyvärr var det väldigt vindstilla och vi fick gå för maskin nästan hela vägen. Min (Oskars) bror skulle komma på besök och han skulle landa på eftermiddagen.

 

Efter en natt i Camarinas lämnade vi vår ankarvik och seglade söderut mot naturreservatet utanför Vigo. Vi fick fin segling den första timmen, men sen kom den täta dimman tillbaka som vi hade haft dagen innan. Med dimman sjönk temperaturen igen och det var bara att dra på sig fullt sjöställ igen och sitta och frysa resten av dagen. Sikten var riktigt dålig, men vi hade lugnt väder så det gick fint med hjälp av radar och AIS. När vi närmade oss ön Isla Salvora förstod vi hur tät dimman var, för vi såg inget trotts att vi var väldigt nära. Sikten var inte mer än 20-30 meter och eftersom området norr om ön är fullt av grynnor och små klippor var det nästa lite spöklikt när de kom fram igenom dimman när vi passerade. Vädret var väldigt lugnt den eftermiddagen, annars hade vi nog valt en annan ö för natten. Vi ankrade vid skymningen vid en liten vik som vi båda tyckte såg fin ut.

För att få besöka öarna i naturreservatet måste man söka om tillstånd i god tid, vilket vi hade gjort. På kvällen läste vi igenom dokumenten vi hade fått från den Spanska myndigheten. Till vår bådas förvåning insåg vi att det endast var tillåtet att ankra vid en vik på ön, det var dessvärre inte den viken vi hade valt. Vidare var det väldigt strikta regler om vart man fick gå på ön. Morgonen efter var vi snabba och flyttade till ”rätt” vik. Vi tog dingen in till ön och började promenera mot fyrhuset (vilket var den enda tillåtna stigen att promenera på). Väl framme gick vi upp på berget strax bredvid fyrhuset för att ta några bilder. När vi väl kom ner stod det en parkvakt och väntade på oss. Vi fick tydligen inte gå upp på berget och hon var tydlig med att informera oss om alla regler. Hon var även intresserad av att veta vart vi hade ankrat natten innan. Vi låtsades inte förstå riktigt vad hon menade och pekade på vart vi var ankrade just då. Hon nöjde sig med svaret och tackade för sig. Hon var väldigt trevlig så ingen fara, men vi skämdes lite för att inte ha följt reglerna.

Dagen efter blev vädret sämre så vi seglade in till byn Portonovo där vi låg för ankar i tre nätter. Vi gjorde egentligen inte så mycket annat än att bada, promenera i stan och fixade lite med båten. Vi fick besök av spanska kustbevakningen som kom ombord för att kontrollera papper på båten och oss ombord. Det var andra myndighetsbesöket på två veckor. Det är oftast väldigt trevliga att ha med att göra. Det kan ta lite tid, men det har vi ju i regel gott om. Efter någon timme var kontrollen över och de tackade för sig.

Sista kvällen tog vi dingen in till stranden för att köpa pizza. Vinden hade vänt vilket gjorde att det gick in mer vågor över stranden än innan. Vi tänkte att det möjligen skulle ställa till det för oss med vågorna, men lite envetna som vi är båda två tänkte vi att det löser sig. Det gjorde det inte! När vi närmade oss stranden kom en våg och bröt precis i låringen på dingen. Hela båten vred sig och jag (Oskar) trillade i vattnet med telefon och allt i fickorna. Lisa var snabb och parerade åt andra hållet, men slog sig på toften i dingen så hon fick ett stort blåmärke över benet. Som tur var kapsejsade inte båten i alla fall och motorn klarade sig. Vi fyllde dock halva båten med både vatten och sand. Vi gav upp planen på pizza och åkte tillbaka dyblöta.

Dagen efter seglade vi ut till Isla Ons där vi stannade två nätter. Ön var väldigt vacker och vi hade större frihet att vandra fritt på ön. Eftersom vinden skulle vrida mer mot norr seglade vi ner till Isla Cies på söndagseftermiddagen. Här är om möjligt ännu finare. Vi ligget ankrade vid en stor sandstrand med en udde som skyddar oss från den nordliga vinden. Imorgon skall vi ta en långpromenad över ön och det blir nog en del sol och bad. Nu har vi närmare 30 grader om dagarna, men vattnet är kallt eftersom det kalla atlantvattnet trycks in mot kusten från väster.