Efter att ha ankrat strax akter om båten Windy Lady i Rodney Bay tog vi oss in till byn med dingen och handlade lite. Väl tillbaka vid ankarplatsen var våra norska vänner Nikolaj, Carl-Emil och Fredrik tillbaka i båten efter sin dykning. Det var ett kärt återseende. Eftersom Fredrik skulle åka hem dagen därpå var det en avskedsfest inplanerad och vi bestämde oss för att åka in till restaurangen Spinnaker som låg i viken precis vid stranden. Efter en god middag blev det många öl och livligt Uno-spelande tills personalen informerade oss vänligt men bestämt att de ville gå hem och det enda som hindrade dem från det var ett gäng skräniga skandinaver. Vi såg oss runt och insåg att vi var sist kvar och restaurangen hade stängt för länge sedan. Vi drack ur och tog våra dingar tillbaka till Windy Lady för att fortsätta avskedsfesten. Det blev en blöt afton och vi var bra slitna dagen efteråt.

Dagen därpå tog vi en gemensam tur på byn och på eftermiddagen kom den danska båten Summerstar in i viken. Besättningen består av Tommas, Suz och deras dotter femåriga Summer. Vi hade träffats i Las Palmas någon månad innan och även det blev ett roligt återseende. Det blev en trevlig kväll tillsammans med våra norska och danska vänner på en av restaurangerna i marinan. Thomas hade hört om ett ställe i närheten där man kunde åka zipline och vi beslöt oss för att ta en tur dit två dagar senare.

Dagen efter lämnade Windy Lady viken för att segla ner till Trinidad. I samma stund kom båten den svenska båten Ellen in i viken. Vi hade träffat Göran och Helen några veckor tidigare på Grenada och nu var de här. Aldrig har vi haft så mycket vänner på samma gång i en ankarvik. Vi blev överbjudna till deras fina Najad 460 på kvällen för en drink. Vi hade planerat att fixa lite ombord men en drink hinner man alltid. Väl ombord hade vi så himla trevligt och vi hade så mycket att prata om. Plötsligt hade det gått fler timmar och Helen hade fixat middag. Vi stannade i många timmar och det blev en minnesvärd kväll som slutade sent!

Sedan vi dränkte vår utombordare har den gått väldigt ojämnt och under de senaste dagarna har den bar fungerat med choken ute. Jag (Oskar) plockade ner förgasaren igen och gjorde rent utan resultat. Därefter började ett stort felsökande på både bränslepump, slangar, filter och mycket annat. Till sist hittade vi felet. Det var en liten skruv med ett hål i förgasaren som var tät. Inte själva munstycket, utan en annan skruv som satt dolt inne i förgasaren. Efter det gick den som ett skott igen och det är skönt att det är löst också eftersom vi använder dingen varje dag.

Som planerat tog vi zipline turen tillsammans med våra danska vänner. Thomas hade ordnat en taxi till rimligt pris genom någon han kände. Chauffören körde oss upp till bergen och väntade kvar under flera timmar tills vi var klara. Vi fick vår utrustning när vi kom och även lilla Summer fick åka om hon vågade. Hon är en modig tjej och tvekade inte att åka med även fast hon stundtals var lite rädd när hon svischade igenom trädkronorna hängandes endast i en vajer. Det värsta var när vi kom till ”lianen” där man fick svinga mellan två plattformar. Då blev hon väldigt rädd. Men som tur var stod både Mamma Suz och pappa Tommas och väntade på andra sidan, och guiden var väldigt hjälpsam och trygg. Det blev en rolig dag tillsammans. Dagen efter lämnade vi Rodney Bay för att segla norrut mot Martinique. Vi sa hejdå till alla våra vänner och sedan lättade vi ankar. Vi fick en fin segling upp och vi var framme i Le Marine på eftermiddagen. Vi angjorde en boj utanför den hektiska marinan. Runt om oss låg flera hundra båtar på ankar och boj, förutom säkert dubbelt så många i marinan. Nu väntar någon veckas underhåll av Hilma. Det är mycket på listan som skall åtgärdas för att vi skall hålla henne i skick.