Efter Kiel-kanalen gick vi direkt till Cuxhaven. Där lämnade också kusin Johan oss och åkte hem. Eftersom vindarna inte riktigt blåste mot Helgoland, vilket var vårt nästa mål, blev vi liggande kvar i några dagar. De första jag (Oskar) gjorde var att tappa min telefon i vattnet. Den var införskaffad dagarna innan vi lämnade Sverige och var därmed bara två veckor gammal. Den ena delen av problemet kan man lösa genom att helt enkelt köpa en ny telefon, men det andra problemet var att det är svårt att få tag på ett sim-kort. Tele2 vill inte skicka ett nytt till annat än min hemadress, och dit har jag ju svårt att ta mig. Lösningen blev att skicka det till min bror, som i sin tur skickar det till min kusin Erik i Holland, där vi får hämta upp det på väg söder ut. Det skall nog gå fint.

Samma dag cyklade vi in till centrum för att försöka hitta en ny telefon. I alla butiker sålde de endast operatörslåsta telefoner, men i Vodafone affären blev jag erbjuden att köpa en begagnad telefon som skulle funka med mitt svenska abonnemang. Jag tyckte all det lät ok, men när jag skulle betala kunde killen i butiken endast ta kontanter och jag fick ett skrivet kvitto. Jag kände att det var något skumt med hela grejen, men jag orkade inte bry mig. Väl tillbaka i på kvällen installerade jag telefonen och upptäckte att den inte fungerade. Jag blev riktigt förbannad när jag upptäckte att jag hade blivit lurad. Vi åkte tillbaka till butiken och efter lite skäll fick jag tillbaka mina pengar. Sen var jag tillbaka på ruta 1. Jag har en gammal telefon som sannolikt fungerar ett tag och i Holland får jag ett nytt sim-kort.

Vi stannade i Cuxhaven ett par dagar i väntan på bra segelvindar mot Helgoland. Vädret var fint och vi han med lite underhåll på båten och cykelturer längs stränderna.