Hektiska dagar på Kap Verde

Hektiska dagar på Kap Verde

Vi ankom Mindelo på onsdagskvällen i mörker. Det var lite svårt att hitta fram till marinan i mörkret eftersom det låg mycket bojar, gamla vrak och ankarliggare i viken. Efter vi var förtöjda och tagit en snabb dusch gick vi till marinans bar och åt och drack öl resten av kvällen tillsammans med våra vänner på Windy Lady. Vi sov ut gott under natten och dagen därpå började arbetet med att förbereda Atlantöverfarten. Vi handlade en del och när vi var tillbaka stod våra vänner Björn och Molly på bryggan och väntade på oss. De båda skall följa med oss över atlanten till Karibien under några veckor vilket kommer blir väldigt roligt!

Dagen efter arbetade vi för fullt med att fixa med båten, packa upp grejer och gå igenom allt. Vi handlade massor på fruktmarknaden och fyllde upp de sista färskvarorna. Vi passade på att smörja styrningen och mycket annat. Det blev en hektisk dag!

Dagen efter gick vi upp kl 06:00 för att hinna med färjan till Grannön, Santo Antaao. Vi åkte över med våra vänner på Windy Lady och den norske SAS flygkaptenen Sigurdt som mer eller mindre bor i Mindelo. Sigurdt hade lovat oss att visa oss runt och ta med oss på en ”fjälltur”. Väl över på andra sidan kom två pickup bilar och hämtade oss. Vi åkte runt på ön och stannade på många fina ställen. Efter en fika i byn på norra sidan körde de oss till en vandringsled. Vi började vandra uppför väldigt brant. Vi var överraskade över den branta stigningen och vi hade förberett oss dåligt med att äta ordentligt. Temperaturen var över 30 grader. Jag (Oskar) var helt slut efter halva vägen och då hade vi 700-1000 höjdmeter kvar. Det blev ett väldigt slitsamt pass men var väl värt utsikten i det fantastiska landskapet. Efter några timmar, väl på toppen fick vi nytt vatten och bilarna hämtade oss igen. Dessvärre hade vi missuppfattat när färjan skulle gå tillbaka till Mindelo, det var inte kl 17:00, utan 16:00. Chaufförerna körde full fart ned för bergssidorna och vi var tillbaka i hamnen kl 16:00. Färjan hade redan hunnit lyfta rampen och var på väg. Vi skrek och bilarna tutade för fullt. Vi sprang allt vi kunde och färjan lade ner rampen och vi kunde gå ombord. När de insåg att vi inte hade biljetter ställde det till det en del och vi fick följa med en av personalen upp på bryggan för att tala med kapten. Han var väldigt snäll och tog det hela med ro. Vi fick betala honom direkt och därmed var saken ur världen. Vi var dock väldigt glada att vi kom med eftersom det var sista färjan för dagen. Väl på andra sidan tog vi en gemensam middag. Tack Sigurdt för den fantastiska turen! Det är en dag som vi sent skall glömma.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.