Vi lämnade marinan i Funchal runt lunch på måndagen efter att ha handlat och checkat ut från marinan och tullmyndigheten. Första timmen hade vi svaga vindar och vi gick för maskin. Vi höll väl österut för att fånga den accelererande vinden som brukar uppstå längs öns västra och östra sida. Väl ute i accelerationszonen fick vi väldigt fina slörvindar ca 7-8 m/s. Vi låg stadigt omkring 8 knop hela dagen och natten. På morgonen dagen därpå avtog vinden vid vaktskiftet och vi fick starta motorn och motorsegla under dagen.

På kvällen strax innan skymningen siktade vi Salvagem Grande, som är den största av Salvageöarna. Ögruppen ligger ca 160 nautiska mil söder om Madeira, och 120 NM norr om Gran Canaria. Ögruppen är ganska okänd och är helt obebodd bortsett från två vakter som bor på öarna och vaktar naturreservatet. Öarna har ett unikt naturliv och det kravs tillstånd för att får besöka öarna. Vi hade försökt att få ett tillstånd innan vi lämnade Funchal, men vi fick till svar att det skulle ta för lång tid att få.

När vi siktade ögruppen anropade vi vakten på ön via VHF för att försöka få tillstånd att ankra över natten ändå. Vi ropade om och om igen utan resultat och hoppet försvann om att vi skulle få stanna över natten. När vi var nästan helt framme i den enda viken som gick att ankra i och i direkt synhåll från stationen, fick vi svar från ”marine police”. Vi frågade lite försynt om de möjligen kunde tillåta ankring trotts att vi inte hade tillstånd. Vi fick svar att ”det är inga problem, ni är välkomna”. Vi blev riktigt glada! I viken låg även en annan båt vid en boj och vi ankrade lite längre ut.

Någon sjömätning av öarna har inte gjorts på många år och sjökorten är väldigt oexakta. När vi läste av kortet skulle det vara grund omkring oss, men vi hade väl 15 meter under kölen. Vi tog det säkra före det osäkra och ankrade längre ut.

På morgonen när vi vaknade låg ett stort militärt fartyg utanför. Militärerna körde skytteltrafik med små båtar fram och tillbaka. Vi ropade upp marine police på morgonen för att fråga om vi fick gå i land ett par timmar, men fick till svar att det inte gick eftersom de höll på att köra ut material och förnödenheter till stationen. Dagen därpå kunde vi få komma iland. Vi stannade ombord hela dagen och badade och fixade med lite underhåll på båten, medan vi tittade på skytteltrafiken. Det var lite av ett skådespel och påminde lite om filmen ”att angöra en brygga”. Vi satt i båten och kollade in över land, och de i land kollade på oss. Vi var inte mer än 100 meter från stationen.

Dagen därpå tog vi dingen in till land. Vi blev mötta av en av marinpoliserna vid kajen som visade oss runt vid stationen. Han berättade att de var fem personer på ön för tillfället, tre poliser och två parkvakter. Efter sen stund kom en av vakterna oss sa att han var redo. Vi såg lite frågande ut så han sa att han skulle visa oss runt. Vi fick en guidad tur över ön tillsammans med vakten och hunden ”Salvage”, som hade bott på ön i 11 år sedan hon var valp. Hon var väldigt lugn hund och traskade med oss hela vägen. Det enda problemet hon hade var flygplan, så fort hon fick se ett ställde hon sig och skällde oavbrutet. Det blev en del skällande under en dag med tanke på hur många plan som passerar på väg till kanarieöarna. Under turen berättade vakten om alla unika djurarter och ögruppens historia. Det blev en väldigt fin tur på flera timmar, längre än vi hade tänkt. Väl tillbaka vid stationen blev vi bjudna på öl innan vi sa hejdå. De var fantastiskt gästvänliga på ön. Vi tog dingen och rodde tillbaka ut. Vid tre tiden lämnade vi viken och seglade söderut mot Gran Canaria. Vi kom fram på förmiddagen efter ca 120 NM och ca 20 timmar.