6 dygn till Kuba

6 dygn till Kuba

Under de första dagarna fick vi väldigt svaga vindar. Vår fart var bara 3-4 knop, men vädret var fint så vi klagade inte så mycket. Vi har lärt oss att första dagen är alltid lite ”seg” på längre etapper, men sen går dagarna snabbare och snabbare. Så även i detta fall.

Dagen efteråt, den 9:e april var det min (Oskars) födelsedag. Det firades stort och vi åt finmat och lyssnade på två nedladdade radiodokumentärer. Lisas syster Ida och hennes fästman Jonas, hade lämnat en present ombord i form av godis och två öl som vi firade med på kvällen i sittbrunn. Dagen efteråt fortlöpte på samma vis som de första två dagarna, men fram mot eftermiddagen tilltog vinden och vågorna. Egentligen var inte vinden allra värst, som högst 30 knop, men vågorna var riktigt besvärliga. Vi hade både vind och vågor från aktern. Fram mot kvällen byggde sig vågorna allt högre och började bryta in i sittbrunn. Vi hade tidigare revat storsegel och genua, men senare nödgades vi att ta ner storseglet helt och endast segla med en liten bit genua ute. Ändå hade vi upp emot 12 knops fart när vi surfade ner över dyningarna. Ett par tillfällen surfade vi med vågorna och båten skruvade sig i lovart så hela båten kantrade på ett högst obehagligt vis. Trotts att vinden inte var allt för stark var vågorna både höga, med korta intervaller och riktigt ”krabbig”.

Vi slängde ut långa släplinor för att bromsa båten när vi surfade utför i vågorna. Det hjälpte möjligen något. Lisa gick till kojs vid 22-tiden, medan jag (Oskar) tog vakten. Vinden mojnade mer och mer och väl vid vaktskiftet kl 05:00 var vinden betydligt lugnare, och vågorna hade lugnat sig något också.

Tio timmar senare låg havet nästan spegelblankt när vi passerade Haitis västra spets. Vi gick för maskin större delen av dagen och natten på vår väg mot Kuba. På förmiddagen seglade vi någon mil utanför kusten när vi blev uppropade av US coastguard på VHF-en. Vi var nära den amerikanska basen Guantanamo på Kubas sydsida. Amerikanarna var nog skeptiska till en segelbåt som kom så nära deras anläggning i långsam fart. De ställde en del frågor över VHF-en om vart vi kom ifrån, vart vi skulle, hur många vi var ombord osv. Därefter ombads vi att ändra kurs till 200 grader söderut och inte komma närmare än 5 NM från Guantanamos södra spets. Det var inte mycket annat att göra än att följa anvisning och ta en timmes omväg. De var dock högst artiga om än något väl oroliga för inkräktare.

Vi seglade i långsam fart resten av dagen och natten. Eftersom det inte är tillåtet att angöra en hamn på Kuba efter skymning eller före gryning, revade vi storen helt och halva genuan för att seglade i två knop under natten. Vi var framme strax före lunch dagen därpå och angjorde piren i den lilla marinan utanför Santiago de Cuba. Klareringsprocessen är allt annat en simpel på Kuba och det är inte ovanligt med omfattande genomgång av båten av diverse myndigheter. Det slapp vi dock, men klareringen tog säkert 2,5 timmar och den inkluderade även en hälsoundersökning av en läkare i vit rock som ringdes in från närmsta sjukhus. Diverse elektronik skulle dessutom plomberas av myndighetspersonal, men det glömdes dock bort av någon anledning till sist. Överfarten tog nästan 6 dygn totalt i långsamt tempo.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.