Utan snus försmäktar vi på denna ö, och jordbävning på Brittiska Jungfruöarna

Utan snus försmäktar vi på denna ö, och jordbävning på Brittiska Jungfruöarna

Vi ankom ön Virgin Gorda runt lunch den 3:e april. Vi angjorde en boj och tog dingen in till land, eller rättare sagt till en boj utanför viken eftersom det inte var tillåtet att köra dingen in till stranden i naturreservatet. Sista 50 metrarna fick vi simma. Det var en mäktig natur med stora stenbock som låg utspridda över området. Stenblocken tillsammans med undervattensreven skapade en labyrint av små gångar och bergrum. Vi promenerade runt i området och badade i den för området välkända grottan. Det var verkligen en upplevelse. Hela viken var full av båtar, men under eftermiddagen lämnade alla båtar förutom vi och en annan båt. Vi tyckte det var märkligt, men på morgonen efter fick vi svaret när parkranger kom förbi. De sa att det var otillåtet att stanna i området över natten. Vi beklagade vårt misstag. Parkranger mötte oss med ett stort leende och sa att de förstod vårt misstag.

Samma dag tog vi dingen in till byn för att klara av den omständliga klareringsprocessen vid närmsta tullkontor. 1,5 timmar senare och 60 USD fattigare var saken ur klar. Eftersom förrådet av snus nu har sjunkit till så låg nivå att jag (Oskar) har slutat snusa, är det extra påfrestande med komplicerad och meningslös byråkrati. Det gick dock över förväntan trotts att avsaknaden är stor.

Samma dag lämnade vi ön för att segla över till Tortolas nordsida. Vi ankrade innanför reven vid en väldigt vacker liten ö. Vi tog en dingetur för att se oss om och kom till ett väldigt fint resort som var helt öde förutom de som arbetade med renoveringen sedan senaste orkanen. Tvärs över viken låg en strand med minst 50 segelbåtar omkullkastade och uppspolade på land i viken. Det blir nästan surrealistiskt när man går på stränderna och överallt ligger vrak uppspolade.

Dagen efter lämnade vi vår ankring vid revet för att ta oss till Shopers hole på Tortolas västsida, som sista anhalt innan Kuba. Vi tänkte stanna och handla i den lilla byn och ta ut kontanter. När vi närmade oss byn insåg vi att någon handling inte skulle bli av. Hela byn var fullständigt raserad och vi såg knappt en människa vart vi än gick. Det fanns en restaurang som hade öppnat, men i övrigt var allt stängt. På varvet som hanterade charterbåtarna var det aktivitet med reparationer. Minst 50 båtar stod på land, men inte många arbetade. Vi träffade en man som berättade att alla båtar hade förstörts under orkanen och hela byn också för den delen.

Vi tog en taxi till nästa by för att handla det viktigaste för vår 5-6 dagars etapp till Kuba. På eftermiddagen satt vi på den temporärt lagade delen av restaurangen som var öppen. Vi satt på övervåningen och tog en kaffe och pratade med den trevliga restaurangägaren. Vi var de enda gästerna. Efter en stund började hela huset skaka och restaurangägaren skrek till personalen att skynda sig ut. Det var en ganska intensiv jordbävning och vi märkte att de andra var skärrade. Vi som är ovana vid jordbävningar hade svårt att avgöra om den var liten eller stor, men av allt att döma av personalen på restaurangen var det inte en av de mindre. Huset höll dock och ingen skadade sig.

Morgonen efter lämnade vi Shoppers Hole för denna gång och avseglade mot Kuba. Det blev en av de längre etapperna på länge.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.