Vi kom in i viken strax söder om Roseau på Dominica på eftermiddagen den 15 januari. Vi möttes av den vänliga mannen som kallade sig Mr Bean som anvisade oss en boj i viken. Mr Bean berättade för oss om allt möjligt vi behövde veta och han erbjöd oss även en rundtur på ön med sin buss om vi ville. Det var ett bra erbjudande och priset för turen var överkomligt. Vi planerade att åka redan nästa morgon.

Från vår ankarplats i viken slogs vi av den förödelsen som orkanen Maria hade orsakat i september 2017, 5 månader tidigare. Många hustak var bortslitna och alla bryggor och pirar var sönderslagna. Stränderna var fulla av bråte och alla hotell på ön var stängda.

Mr Bean och hans vänner var noga med att välkomna oss till ön. Seglarna är de enda som kan komma till ön eftersom det inte finns några alternativa boenden, och turisternas pengar är viktiga för öns ekonomi. Tyvärr är det många seglare som undviker öarna eftersom de tror att det inte finns någon infrastruktur avseende affärer, vägar, el, vatten osv, och dessutom en ökad kriminalitet. För Dominicas befolkning är det viktigt att de får tillbaka turismen så snart som möjligt och därför gör de allt de kan för att välkomna de som kommer. Bland annat har restauranger återuppbyggts snabbt, och bojplatser och pirar har renoverats. För att båt-turisterna skall känna sig trygga har de även frivilliga vakter som patrullerar vikarna om nätterna. Vi har nog inte

känt oss mer välkomna eller tryggare på någon annan ö i Karibien.

Dagen efter kom Mr Bean och hämtade oss med sin båt och körde oss in till bryggan. Brygga kanske är en viss överdrift, det var snarare stommen av en pir. Det gick dock bra att balansera på betongen. Väl i land väntade Mr Beans kollega ”Seacat” (alla kallar sig lustiga namn på öarna har vi märkt) med sin minibuss. Seacat berättade om förödelsen på ön medan han körde oss. Runt om oss låg avblåsta tak och välta träd. Vi såg också många som arbetade med att reparera hus och vägar. Dominicas invånare verkar vara arbetsamma och har kommit långt på kort tid utan större hjälp från omvärlden. Enligt utsago erbjöd Frankrike bistånd till Dominica, men Dominica tackade nej till hjälp då de menar att de kan lösa sina problem själva. Hur det är med den saken vet vi inte, men vi fick förståelsen att de arbetade hårt med återuppbyggnaden.

Första stopet för dagen blev vid en sjö nästan högst upp på ön. Vi vandrade runt sjön på de höga bergen och efter en timme kom vi fram och där väntade Seacat på oss med minibussen. Vi hade hört mycket om alla vattenfall på ön och vi frågade om det stod med på agendan för turen. Seacat skrattade och lovade oss finare vattenfall ön vi kunde ana. Mycket riktigt blev nästa stop vid ett vattenfall. Väl framme såg vi inget vattenfall, men han svarade lugnt att ”vänta och se”. Vi möttes av en man som frågade om vi var simkunniga. Vi sa ja, och han svarade: ta på er badkläder och kliv ner i vattnet där borta. Vi var nog alla lite frågande eftersom vi hade förväntat oss ett vattenfall, men vi gjorde som han sa. Vattnet var lite kallt till en början men inte allt för kallt. Vi simmade in i en grotta i berget. Vattnet var djupt och strömt. Efter en stunds simmande inne i grottan såg vi vattenfallet. Vi blev alla häpna över hur häftigt stället var. Vi stannade en stund och badade i och runt vattenfallet innan det var dags att vända tillbaka. Väl tillbaka köpte vi några handgjorda souvenirer av mannen som tack för guidningen.

Nästa stopp blev två nya vattenfall ”Mamma och Pappa”. Namnen hade de fått för att ett av dem var större och ett mindre, och säkert andra orsaker som vår guide inte nämnde. Vi vandrade upp till det större och badade och simmade i det höga vattenfallet. Det fanns fullt av varma källor och vattnet var 45 grader. Det var riktigt skönt att bara sitta och värma sig i det varma vattnet.

Vi avslutade dagen med att åka runt i huvudstaden och i den botaniska trädgården. Tyvärr var väldigt mycket av både staden och den vackra trädgården förstört, men intressant att se ändå.

Efter två dagar i Roseau lämnade vi viken och seglade upp till norra delen av ön till byn Portsmuth. Vi stannade bara en dag i byn innan vi lättade ankar för att ta oss upp till ögruppen Iles des Santines i Gudalupe. Dominica var helt klart värt ett besök och vi hoppas att ön kan återgå i ordning. Nu väntar några fina dagar på Gudalupe innan Elisabeth och Arne lämnar oss och åker hem till Sverige.