Fina dagar i Grenadinerna

Fina dagar i Grenadinerna

Ännu en gång hade vi blivit lurade av ”teknikern” på St.Vincent. Han hade lovat att ha reservdelsfläkten på plats när vi återvände på juldagen. Så var det inte eftersom han inte var på plats den dagen. Dagen efter ringde jag honom och då sa han att han skulle komma på kvällen, det gjorde han inte. Dagen efter den 27:e dök han upp precis när vi skulle lämna hamnen. Han kom med ett paket och jag blev riktigt glad för nu trodde jag att vårt problem skulle vara löst. Det var det såklart inte utan ”teknikern” förklarade att min fläkt fanns att hämta upp hos hans kompis på grannön Bequia. Paketet han bar med sig skulle till hans kompis på samma ö och nu när vi ”ändå” skulle dit kunde vi ju ta med det också. Jag sa att vi kunde stanna snabbt, men egentligen hade vi bråttom eftersom vi ville vara framme vid ön Union innan skymning. Teknikern lovade att vi skulle bli mötta i viken när vi kom fram.

Väl där ringde jag och förklarade vart vi var. Teknikern undrade om vi kunde ta med paketet till land på en gång och lämna det till en av hans andra vänner. Hans kompis med fläkten skulle vara hos oss i viken inom en timme så då kunde vi komma iväg. Jag var rätt irriterad över att behöva vänta, men jag ville verkligen få tag på fläkten. Jag litade inte på honom men jag hade inget val. Vi tog dingen in och lämnade paketet som avtalat. Efter en timme dök ingen upp, och efter ytterligare två timmar gav vi upp. Jag insåg att jag hade blivit lurad igen och det var kanske väntat. Hade jag kunnat hitta fläkten någon annan stans hade jag aldrig haft med honom att göra igen. Nåväl, nu har vi lärt oss att inte lita på skojare och det var definitivt sista gången vi besöker St. Vincent.

Eftersom det redan var sent på eftermiddagen var det försent för att lämna Port Elisabeth, så vi stannade över natten. Ön och byn var fin och människorna trevliga, så det var inte så illa att behöva stanna en extra dag där ändå. Vi tog en tur till en restaurang och fick en rätt trevlig kväll tillslut.

Dagen efter lämnade vi hamn och återigen var vi på väg söderut, men nu med en något mindre besättning om tre personer, Oskar, Lisa och Mikael. Vi fick en fin slörsegling ner till Union Island där vi clearade ut ur landet. Vid customs stötte vi på ett mycket trevligt svenskt par som även de skulle checka ut. De frågade vart vi skulle och vi sa att vi var på väg till Grenada. De skulle själva till Tyrrel Bay på ön Carriacou, där de menade att det skulle bli en stor fest på kvällen med livemusik och mycket trevligheter. Vi ändrade snabbt våra planer och seglade ner till staden Hillsborough där vi checkade in i Grenada. Därefter motorseglade vi ytterligare 30 minuter till viken Tyrrel Bay och ankrade. Det svenska paret hade rätt, det blev en väldigt trevlig kväll med öl, dans och musik.

Dagen efter lämnade vi Carriacou och seglade ner till St.George på Grenada för att fira nyår. På väg ner fick vi en stor squall med stark vind och mycket regn. Precis när vi höll på att reva fick vi napp på fiskekroken som nästan alltid hänger ute när vi seglar. Det var en tonfisk på kroken och efter en del möda och besvär fick Lisa och Mikael vevat in fisken medan jag krokade den och lyfte den på däck. Eftersom vädret var besvärligt skickade vi ner tonfisken, med krock och allt, rätt ner i ankarboxen. Vi tänkte ta hand om den när vädret hade lugnat sig när vi kom fram.

Eftersom vi har fått information från många håll att Grenada är kriminellt så ville vi gå till en marina för att få mer skydd. Vi gick in i hamnen och ropade upp båda marinorna per VHF, men fick svar att båda var fulla för den kommande veckan så det fick bli ankring utanför byn. I efterhand kan vi konstatera att Grenada kändes betydligt säkrare och tryggare än vad St.Vincent gjorde. Vi låg tryggt ankrade o

m nätterna och även de mest skumma människorna i St.Georges var trevliga och vänliga.

Väl ankrade på kvällen väntade vi på att regnet skulle avta, vilket det inte gjorde. Himlen var fullkomligt vidöppen och regnet öste ner. Till sist fick vi inse att om det skulle bli fisk till middag fick vi ta hand o

m den i regnet och mörkret. När jag skriver ”vi” menar jag Lisa, för det är hon som är förste fiskare ombord. Hon sköter fileande medan jag (Oskar) sköter däcksskrubbningen efteråt. Micke och Lisa lagade fisken tillsammans och det blev en fantastiskt god tonfisksmiddag på kvällen.

 

  

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.