Jamaica

Jamaica

Va ankom Jamaica den 16 april efter en lugn segling från Kuba. Inklareringsprocessen är allt annat än enkel på Jamaica. Vi fick besök av tre olika myndigheter under dagen och de kontrollerade allt ombord. Vi fyllde i otaliga papper och vi fick inte lämna båten innan allt var klart. Vi blev dock väldigt vänligt bemötta. Vanligtvis skall man ha ett tillstånd inför varje förflyttning, men kustbevakningsmannen var väldigt snäll och han gav oss ett tillstånd som skulle räcka för hela vår vistelse på Jamaica och vi var fria att ankra vart vi ville.

Vår första hamn på Jamaica var Port Antonia. Staden var inte så stor men det fanns matbutiker med mera. Vi passade även på att ta en tur på floden med en av de lokala flottmännen. Det blev en tur som överträffade våra förväntningar. Vi åkte med strömmen på en bambuflotte i fyra timmar innan vi var tillbaka vid havet.

Efter två dagar lämnade vi Port Antonio och seglade väster ut. Vi stannade vid flera vackra ankringsvikar. Nästan överallt ligger stora privata turistanläggningar. Vi hade tillstånd att ankra vart vi ville, men vi märkte snart att vi inte fick gå iland nästan någonstans eftersom anläggningarna var privata. Vid ett tillfälle tog vi dingen in till stranden och frågade på en av restaurangerna om vi fick köpa kaffe. Det fick vi enligt bartendern som serverade oss. Efter en stund kom en säkerhetsvakt och skällde ut oss eftersom hon menade att vi inte var gäster på hotellet. Vi förklarade att vi hade frågat om lov av bartendern och densamme hade ju trotts all serverat oss. Vakten blev bara mer upprörd. Vi packade ihop våra grejer och tog dingen tillbaka till båten så snabbt vi kunde. Jamaica har säkerligen mycket fint att erbjuda, men vi kan nog inte rekommendera att man seglar till ön i alla fall.

Vi avslutade vårt besök på Jamaica vid den lilla byn Black River. Där fick vi besök av kustbevakningen igen som ville gå igenom alla våra papper på nytt. Dagen efter tog vi dingen in till byn och de vänliga kustbevakarna lät oss lägga vår dinge vid deras brygga. Vi hade fått kontakt med en av de lokala fiskarna som körde oss upp i floden i sin

fiskebåt. I floden fanns mycket krokodiler, och det ville vi ju se. Vi åkte norrut längs floden i ca två timmar innan vi vände tillbaka. Vi såg endast tre krokodiler, men enligt fiskaren kan de vara svåra att upptäcka. Det var ändå både roligt och spännande att se så stora krokodiler i de vilda.

På eftermiddagen gick vi till det lokala tullkontoret för att klarera ut ur landet. Kontoret var stängt och låst. Vi pratade med en av kustbevakarna som lovade att ringa och se vart tulltjänstemannen höll hus. Efter två timmar dök en kvinna upp. Vi hade väntat länge och väl och var rätt trötta. Vi förklarade vårt ärende för tulltjänstemannen. Hon förklarade då att hon trodde att vi bara ville ha ett tillstånd för att segla vidare till nästa by, och om vi ville lämna landet krävdes ett speciellt papper som hon inte hade med sig. Hon ringde en kollega som sa att han kunde komma med ett papper dagen efter då han arbetade i Kingston var det för långt att åka för att hinna samma dag. Frustrationen växte över den meningslösa byråkratin. Efter en stunds förhandlande kom vi fram till en lösning på problemet. Mannen i Kingston skulle maila ett formulär till den lokala tulltjänstemannen. Hon skulle sedan gå till den lokala kopieringsbutiken och skriva ut dokumentet som vi kunde fylla i. Sagt och gjort, 2 timmar senare var vi klara och vi hade tillstånd att lämna landet.

Vi skulle vi lämna vår ankringsplats och Jamaica redan samma eftermiddag för att segla söder ut mot Panama. När vi skulle starta maskin hände ingenting. Startmotorn hade lagt av. Efter en stunds reparation fick vi igång maskin igen och vi kunde lämna Black River. Startmotorn håller på att ge upp och vi bör försöka få tag på en ny inom kort.

Vi seglade söder ut i cirka ett dygn när vi såg en öppen båt på håll. Båten var helt öppen med sex män ombord och de var ca 150 nautiska mil från kusten. De började köra mot oss och vi slogs nog båda två av tanken att de kunde vara frågan om någon form av sjöröveri. De körde upp mot vår sida och frågade om vi hade någon sprit som vi kunde bjuda på. Jag (Oskar) hämtade två halvtomma flaskor med rom och gav dem. De visade sig vara fiskare och vi hade hoppats på att få någon fisk i utbyte. De hade de tyvärr inte, men fiskarna blev glada för spriten. Tre dygn senare närmade vi oss Collon i Panama. Vi hade haft fin medvind hela vägen, men 8 timmar norr om Colon vred vinden mot syd, dvs rakt mot oss. Regnet öste ner och vinden tilltog. Efter en stund kom en liten fågel och hälsade på. Han sökte desperat nödlandning och tillslut kraschlandade han i vår dinge. Vi gav den lilla fågeln vatten och kex och efter någon timme kröp han upp under sprayhooden och somnade. Han stannade hos oss tills vi var helt inne i land.

Vi ville komma fram innan skymningen så vi beslöt oss för att starta maskin. Efter en stund tjöt temperaturlarmet och vi var tvungna att dra ner på farten. Vi kunde endast hålla tre knop resten av vägen och vi närmade oss Collon i sena kvällen. Trafiken var tät denna sena kväll och runt om oss såg vi oändligt många stora lastfartyg. Vid ankomst till Panama är det obligatoriskt att kontakta VTS-stationen (Vessel Traffic Services) i Cristobal via VHF, för att få tillstånd att angöra området. Vi fick tillstånd att gå in bakom ett av de större fartygen och vi kunde fortsätta in till Shelter Bay marina sent på kvällen. Väl i hamn somnade vi tidigt. Nu väntar några dagars reparation av maskin och förberedelse av kanalpassagen innan vi kan lämna marinan för att gå vidare till San Blas öarna och ankra några dagar innan det blir tillfälle för oss att passera Panamakanalen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.