Jul på Tobago Cays

Jul på Tobago Cays

Jul på Tobago Cays

Vi ha varit dåliga på att uppdatera under den senaste tiden. Vi har kopplat bort bloggandet en del under jul och nyår, men nu kommer lite uppdateringar på både blogg och Youtube. Eftersom vi har svårare att få tag på internet här blir det kanske inte lika frekventa uppdateringar framöver, vi får se.

Vi lämnade St. Vincent på morgonen den 21:e december efter att ha clearat ut från imigration och customs i Blue Lagoon. Vi fick fin slörsegling söderut och på eftermiddagen var vi framme vid Tobago Cays i Grenadinerna. Vi ankrade vid Petit Bateau, och med skydd för ön låg vi tryggt. Vi badade när vi kom fram i det kristallklara vattnet och snart gick solen ned.

Morgonen därpå tog vi dingen in till land. Vanligtvis planar dingen med bara mig och Lisa, men nu när vi var fem personer ombord fick vi ta det lite lugnare. Vi körde runt ön och drog upp dingen på en av sandstränderna på revet. Vi var ensamma på vår lilla strand trots att Tobago Cays är en välbesökt plats för många seglare. Hela dagen badade

vi och snorklade på revet. Det fanns mycket havssköldpaddor på revet som åt sjögräs på botten och de var helt orädda för oss trotts att vi

snorklade ganska nära dem.

Dagen därpå flyttade vi runt Hilma till en boj som låg i själva lagunen.

Revet ligger precis i vattenytan och bryter atlantdyningen, men vinden kan vara stark i lagunen, och än värre blir det när squallsen kommer (vilket de gör minst en gång per dag). Ofta kan man få 20 m/s vind eller mer i en squall, men det brukar vara kortvarigt innan vinden avtar igen. Just när vi skulle flytta Hilma till lagunen fick vi en squall som drog över. Det var höjden av otur. Vi fångade bojen och drog igenom en tamp. När nästa tamp skulle på tog jag (Oskar) dingen för att få ige

nom tampen vid bojen. Just då var vinden som starkast och i ett kast slog dingen runt. Jag blev liggande under dingen i vattnet medan motorn gick i ytterligare några sekunder. Jag stannade under båten och höll mig fast i väntan på att motorn

skulle stanna. Man vet aldrig om vinden tar tag i dingen igen och jag ville inte skada mig på propellern. När väl motorn stannade simmade jag upp till ytan. Lisa, Molly och Mikael hjälptes åt att dra runt dingen igen. Björn hoppade i vattnet och vi hjälptes åt att simma ikapp alla skor och paddlar med mera som flöt iväg i rask takt. Det blev lite kaosartat i den starka vinden och regnet. Vi lyckades dock få tag på allt som flöt iväg. Mycket var redan surrat i dingen så det klarade sig. Tack vare att alla hjälptes åt så bra lyckades vi rädda allt.

Tyvärr var motorn helt dränkt och behövde en hel del mekande. Jag och björn hjälptes åt att plocka ner förgasare och tömma cylindrarna från vatten, medan Micke och de andra langade verktyg. Efter två timmars mekande hade vi fått igång motorn och den gick som den skulle. Det var väldigt skönt att vi fick den lagad på plats eftersom dingen är så viktigt transportmedel för oss nu när vi alltid ligger på boj eller ankar.

Julafton blev fantastiskt rolig! Vi körde ut Micke, Molly och björn till revet. Under tiden hade Lisa förberett en ”skattjakt”. Lisa hade ritat en karta och tillsammans hjälptes vi åt att gömma och gräva ned ledtrådar på stranden. Efteråt åkte vi ut och hämtade de andra. På vägen hem flöt flaskposten med skattkartan som vi lyckades träffa precis. Det blev 1 timmes skattletande innan de till slut hittade den nedgrävda skatten:

chips och öl.

På eftermiddagen blev det jullunch med sill, prinskorv”, julmust och allt annat man kan önska sig på

ett julbord. Vi hade handlat en hel del på IKEA på Las Palmas som kom till glädje för vårt julfirande. Det blev en fantastiskt trevlig julafton tillsammans med vännerna och en dag att minnas trotts att vi fick många squalls den dagen.

Min (Oskars) höjdpunkt på julafton var filmen jag fick från mina brorsbarn där hemma. Lisa och Lina (barnens mor) hade ordnat med julhälsningen i förväg och jag fick den på julaftons eftermiddag. Det var himla roligt!

På juldagen lämnade vi Tobago Cays och seglade tillbaka till St.Vincent.

Vi var framme på eftermiddagen och Björn och Molly packade sina väskor för att ta flyget hem till Sverige. Dagen efter lämnade de och vi var bara tre ombord. De hade stannat i nästan en månad och det var otroligt roligt att ha dem ombord. Nu väntade en tur söderut mot Grenada.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.