Panamakanalen

Panamakanalen

Lotsbåten kom klockan 04:30 på morgonen den 16 maj. Lotsen klev ombord och presenterade sig som Jamie. Han fick en kopp kaffe och han bad oss att lätta ankar. Han kontaktade kanalen vi VHF och bad mig (Oskar) att köra mot slussarna. Under tiden berättade han att en mindre fransk båt skulle förtöja vid vår sida under slussningen och att vi skulle ”bogsera” båten in. Det är ett ganska vanligt sätt, men vi hade ändå hoppats på att inte ha någon båt förtöjd vid vår sida genom slussarna. Vi skulle sköta två linor, medan den franska båten kommer att sköta två linor. Turbulensen i slussarna är oerhört stark, dels från slussvattnet, och dels från propellervatten från de stora fartygen. Om en av linorna inte kommer på i tid resulterar det i att båda båtarna kommer att börja snurra och i dess förlängning driva in i någon av slussväggarna. Det finns många exempel på sådana missöden och det ville vi inte uppleva. Av samma anledning är det alltid lättare att inte ha en båt vid sin sida eftersom man inte kan påverka vad andra gör.

Redan i första slussen började en av de franska line handlerna krångla med den förliga linan och vi började snabbt driva av mot slussväggen. Lotsen skrek åt mannen, men han kunde inte engelska och antagligen lite om hur man förtöjer en båt. Jag själv blev riktigt förbannad eftersom densamme inte bara riskerade sin båt utan även vår. Mannen var helt klart ovan vid både tampar och båtar och hade svårt att kommunicera på engelska. Antagligen var line handlers på den franska båten vanliga turister som hade dålig koll på förtöjningar, båtliv eller kanalprocessen i övrigt. Jag uttryckte min oro över det dåliga sjömanskapet för vår lots som i sin tur instruerade mannen. I de kommande slussarna gick det bättre och vi slapp missöden under kanalturen.

Från atlantsidan är det tre slussar upp, och mot stilla havet är det tre slussar ner. Däremellan är det en konstgjord sjö/kanal som sträcker sig ca 35 nautiska mil. Efter ca en och en halv timma hade vi gått igenom de första slussarna och vi var inne i sjön. Vi höll fart omkring 7 knop, men efter två timmar sa Jamie att det gick för fort och att vi var tvungna att vänta in ett annat fartyg. Vi gick runt 5 knop hela dagen. Det var en väldigt varm dag och solen gassade. Det gick åt många flaskor vatten den dagen.

På eftermiddagen var vi framme vid slussarna mot stilla havet. På väg ner i slussarna ligger vi och den franska båten längst fram, medan större fartyg går in bakom, tvärt om mot när man går upp i slussarna. Efter ytterligare en och en halv timma var vi ute ur sista slussen och vi kunde gå de sista 4 milen till Balboa i Panama city för att ankra och släppa av lotsen. Vi skulle även lämna tillbaka de fendrar och linor vi hade hyrt. Det krävs många fendrar för att gå igenom slussarna och betydligt fler än vad vi har.

På kvällen hade lotsen lämnat och jag, Lisa, Erik, Fredrik och Robert avnjöt några öl tillsammans i sittbrunnen i kvällssolen efter en lyckad kanalpassage. Veckan efter kommer Ronja med besättning att passera kanalen.

Att passera Panamakanalen är både dyrt och väldigt omständligt. Det krävs mycket i form av linehandlers, extra linor, fendrar lots osv. Dessutom måste man vänta upp till tre veckor innan man kan passera, precis som vi gjorde. Jämför man med exempelvis Kielkanalen, där man ropar upp via VHF när man kommer, man får ok på att gå in i slussen och man förtöjer själv enkelt vid en ponton. Man slipper lotsar och krångliga regler. Dessutom är det nästan gratis.  Med den jämförelsen är det onödigt komplicerat att gå igenom Panamakanalen. Men som fritidsbåt har man ju inget annat att göra än att förhålla sig till rådande regler, även fast man skulle önska att det kunde vara lite enklare ibland. Nu är vi trotts allt igenom kanalen och det känns riktigt bra.

Kommande dagar spenderade vi åt att tvätta, handla, bunkra diesel med mera. Eftersom kommande etapp till Fatu Hiva i franska polynesien kommer att ta ca 30 dygn krävs det mycket planering avseende mat och inhandling. Lisa arbetade även med att göra en ny film till Youtube och jag renoverade en av våra trasiga solpaneler. Vi hann även med ett besök i Panama City vilket var roligt. Staden är stor och det finns mycket att se. Nu väntar vår hittills längsta etapp, ca 30 dygn och ca4000 nautiska mil.

                      

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.