Fatu Hiva, Marquises

Fatu Hiva, Marquises

Vi ankom Fatu Hiva sent på eftermiddagen den 27:e juni. Den lilla viken utanför byn Hanavave rymmer endast några få båtar samtidigt eftersom viken är väldigt djup och fallvindarna från de höga bergen är starka. Vi fick en plats långt ut i viken och ankrade med hela vår kätting på 80 meter, och det var ändå för kort. Nästa morgon möttes vi av vackert väder och de höga bergen runt viken sträckte sig rakt upp i himmelen. Fatu Hiva har länge varit en platts dit vi båda ville ta oss och ön överträffade verkligen våra förväntningar. Eftersom en annan båt lämnade på morgonen kunde vi flytta oss längre in i viken och ankra på 20 meters djup.

Vi tog vår dinge in till byn för att ta en promenad. På vår väg mötte vi många bybor, och alla hälsade de oss glatt välkomna. Efter en stund hörde vi en man ropa åt oss. Vi gick närmare och han bad oss komma in i hans hus. Mannen presenterade sig och hälsade oss välkomna till ön. Han berättade att han var den lokala polismannen och berättade kort om vad för regler som gällde på ön, allt på ett mycket vänligt sätt. Efter en stund kom hans fru och barn hem och den lille två-åringen var en riktig charmör. Innan vi gick fick vi en påse nyplockad pomelos från trädgården, och det var nog den godaste frukt vi har ätit.

Vi fortsatte vår promenad upp i berget och efter en timme var vi uppe vid ett av öns alla vattenfall. Det var en storslagen utsikt och vattnet var väldigt inbjudande till bad. Men vi såg snart stora ål-liknande fiskar i vattnet och blev genast tveksamma till att bada. Det visade sig senare att de var helt ofarliga, men då var vi redan nere i byn. På väg tillbaka träffade vi polismannen igen som bjöd in oss till middag dagen därpå. Polisen hade ju såklart en bil, en av få på ön som hade det. Han erbjöd oss en rundtur på ön mot en rings summa vilket vi bestämde oss för att åka på redan nästa dag. I viken låg även den andra svenska båten ”Ruth” och tillsammans tog vi bilturen dagen efter. Turen tog oss över bergen och ner till Omoa, den andra lilla byn på ön. Vägarna gick branta uppåt och vi stannade här och var för att beundra den storslagna naturen och utsikten. Vi fick guidning om ön och det Polynesiska folkets kultur. Det blev verkligen en minnesvärd dag som avslutades med middag hemma hos polismannen och hans familj.

När vi vaknade dagen därpå låg det ett mindre kryssningsfartyg ute i viken och tender-båt efter tender-båt körde in folk till den lilla byn. Fartyget tillhörde National Geographic som anordnar exklusiva kryssningar till unika platser. Ombord fanns ca 70 passagerare samt besättning. Inne i byn anordnades lite dans och försäljning av lokaltillverkat handarbete till de gästande turisterna. Såklart åkte även vi in till byn för att se på uppståndelsen. När vi gick runt i byn stötte vi på fartygets 2:a styrman, Richard från Sverige. Vi samtalade lite kort på stranden. På kvällen ropade Richard upp oss på VHF:en och bjöd in oss på middag. Det var en väldigt oväntad gest, men vi tackade självklart ja till en sådan fin inbjudan. På kvällen tog vi vår lilla dinge över och vi möttes med champagne och rundvisning ombord innan det vad dags för middag. Maten var otroligt fin och det fanns allt mellan himmel och jord, inklusive helgrillad spädgris. Det blev en kväll att minnas. Senare tog vi dingen tillbaka till oss och Richard och hans tjej följde med tillbaka för ett par öl på Hilma innan det var sena kvällen.

På söndagen anordnades en gemensam middag för alla seglare i viken till en ringa kostnad. Då lagade lokalbefolkningen Polynesisk mat och nästan alla kom. Det blev en rolig social sammankomst och det finns alltid mycket att prata om. Under vår vistelse blåste det mycket och ofta i viken. De höga bergen gör att det blir väldigt starka fallvindar och ofta hade vi 20-25 m/s vind i viken. En natt draggade fyra båtar och de var tvungna att lämna viken mitt i natten. Vi hade lyckats få en bra platts där vi kunde lägga ut mycket kätting så vi låg tryckt trotts den starka vinden.

I Polynesien används valutan polynesiska franc som betalmedel, men oftast när man ber någon lokalinvånare om att köpa exempelvis frukt så frågar de ”vad har du som du inte behöver?” Det betyder att de inte vill ha pengar för det de säljer, utan snarare något annat så som ett verktyg, nagellack, ett rep osv. I den lilla butiken använde de såklart pengar, men i övrigt gällde byteshandel. I butiken skall man förövrigt ta av sig skorna på utsidan innan man går in. Vidare kan man byta varor mot tjänster. Vi fick ofta frågan om vi kunde hjälpa till att reparera saker. Vi gav oss på att försöka reparera både en tvättmaskin och en vinkelslip med blandat resultat. Det är svårt att laga saker när det inte finns reservdelar att får tag på.

Under våra dagar på Fatu Hiva blev det många promenader i den vackra naturen. Fatu Hiva överträffade våra förväntningar på alla sätt, framförallt med anledning av människorna på ön. Vi kände oss väldigt välkomna vart vi än kom och alla ville stanna oss och prata med oss trotts att språket har vissa begränsningar. Men det var på något sätt inte så viktigt. Fatu Hiva kommer leva kvar i vårt minne för alltid och vi hoppas att vi kommer hit en dag igen. Den 3:e juli lämnade vi ön för att avsegla mot Raroia-atollen i Tuamotu.

     

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.