Moorea

Moorea

Moorea skiljer sig mycket från andra öar som vi har besökt under den senaste tiden. Ön omgärdas av ett korallrev likt de andra öarna, men bergen är höga och på nordsidan finns två långa och djupa fjordar. Vi ankrade längst in i den nordvästra fjorden och redan nästa dag tog vi oss i land för att bestiga en av bergstopparna. Alla vi mötte hejade och vinkade.

Vi tog bussen runt ön till östsidan och började vår vandring som skulle komma att ta hela dagen. Berget vi vandrade upp på var inte så högt, men terrängen var besvärlig, hal och brant. Efter några timmar var vi uppe på toppen. Utsikten var vacker med havet och revet i norr, och grönskande berg i de andra väderstrecken. Det var varmt och fuktigt och vi var genomsvettiga när vi väl kom upp. Efter en stunds vila på toppen började vi vår nedstigning. Väl nere i dalen tog vi fram vår lunch-macka och därefter fortsatte vandringen hem mot båten. Vi gick genom små byar och många ananas-fält. Ananas är en väldigt vanlig gröda på Moorea.

Under vår vistelse på Moorea hann vi även med att ta dingen över det grunda revet på nordsidan för att besöka en plats som är känd för alla stingrockor. Revet är grunt, ofta under 0,5 meter. Det går bra att köra dinge eller andra små båtar, men det går inte att komma in med segelbåt. Väl framme förstod vi varför stället var så populärt. Vattnet var kristallklart och runt om oss fanns säkert 20-30 rockor samt en massa revhaj. Det var häftigt att snorkla bland så mycket vilda djur. Under eftermiddagen började en och annan turistbåt dyka upp så då begav vi oss hemåt.

Den 8:e september beslöt vi oss för att lämna Moorea och segla mot Raiatea. Vi lättade ankar och seglade norrut, men väderprognosen stämde illa och vi fick allt för lite vind. Vi beslöt oss då för att skjuta på avgången ytterligare ett dygn, så vi vände om. På väg tillbaka till viken möttes vi av två stora knölvalar och vi stannade en stund för att beundra de enormt stora djuren. De simmade fridfullt utan att bry sig om oss något vidare.

På eftermiddagen den 9:e september lättade vi ankar på nytt och vi fick en fin, men långsam nattsegling i svaga vindar över till Raiatea. Vi ankrade på eftermiddagen ensamma i vår vik på öns västsida.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *