hilma sailing

Vi ankom Las Palmas vid lunch den 3:e november. Vi hade planerat att stanna några dagar för att göra en del underhåll på båten, och sen segla mot Teneriffa. Eftersom tävlingen ”ARC” går av stapeln inom kort släpps inga båtar in i marinan som inte skall delta i tävlingen. Tävling är kanske ett något vilseledande ord, ARC står för Atlantic Rally for Cruisers och innebär egentligen en social form av segling där många båtar seglar tillsammans över atlanten. Medlemsavgiften för att delta är från SEK 20 000 och uppåt. Många betalar över 50 000 och säkert mer för att delta. Priset varierar med båtstorlek och antalet personer ombord. För oss lockar det inte att betala så mycket pengar för i princip inget. Men det var kul att se aktiviteten i marinan.

Eftersom vi inte deltar i ARC fick vi ankra utanför marinan tillsammans med alla andra som seglar på egen hand. Marinan var överfull likväl som ankringsplatsen. Det passade oss väl och vi tog dingen fram och tillbaka under dagarna. I Las Palmas finns flera bra marinbutiker och första dagen gick vi runt och kollade utbudet. Vi behövde göra en del saker på båten och vi fick ta oss fram och tillbaka flera gånger varje dag under vår vistelse.

Bland annat hade vår autopilot gåt sönder, vår VHF var trasig och vi behövde installera nya solpaneler. Vi drog igång projekten andra dagen och under två dagar blev det mycket mekkande. De nya panelerna fick sin plats på biminitaket och nu har vi betydligt bättre strömproduktion ombord. Tillsammans med de gamla panelerna har vi nu 360 watt. Under vår segling söderut har vi träffat många andra seglare som vi har lärt känna. Nu ligger de flesta här i Las Palmas och det blev en del sociala aktiviteter på kvällarna.

Vi lämnade Las Palmas den 7 på morgonen och seglade runt ön till Puerto las Nieves. Det är en liten fiskeby utan marina eller vettig ankring. Vi kom in på eftermiddagen med hopp om att hitta någonstans att förtöja. Precis vid inloppet till hamnen kom en svensk båt söderifrån och gick före oss in i hamnen. Det blev två svenska båtar som kom in samtidigt. Vinden var stark och det var lite trångt att manövrera. Vi blev mötta av en hjälpsam kille från hamnen som ordnade fram två platser åt oss. Vi låg vid en kort kaj och eftersom tidvattnet gick upp och ner tre meter var det svårt att få till för- och akterända som blev tillräckligt långa. Byn var jätte mysig och vi fick ligga gratis. Hamnpersonalen var dock väldigt noga med att kolla upp alla papper på båten. Vi stannade över natten och morgonen därpå seglade vi mot Los Cristianos på södra Teneriffa. Vi fick väldigt fin segling hela vägen in i ankringsviken med god fart. Vi ankrade sent på kvällen i nattmörkret.

Vi stannade på Teneriffa i 4 dagar. Första dagen blev det mest sol och bad. Vi tog en dingetur på eftermiddagen och såg havssköldpaddor i viken där vi ankrade. Höjdpunkten var när vi träffade min (Oskars) tidigare kollega Gunilla och hennes man Kjell. Tillsammans åkte vi upp till vulkanberget Teide. Det var en väldigt fin tur och berget är verkligen magnifikt. Vi fick en fin dag tillsammans. Tack Gunilla och Kjell för den fina turen! Vid ankringsviken vi låg gick det in mycket vågor och vi gungade rejält. Sista natten gungade det så illa att vi inte kunde sova. Kl 05:30 gav vi upp och lättade ankar. Meningen var egentligen att vi skulle stanna på Teneriffa någon dag till, men eftersom vi låg så illa i viken beslöt vi oss för att segla västerut till La Gomera. Vi gick först till den lilla byn Playa de Santiago och ankrade, men det gungade nästan lika illa där. Vi beslöt oss därför att gå upp till den större byn San Sebastian och förtöja i marinan. Väl förtöjda i San Sebastian låg vi still för första gången sedan Madeira. Det var riktigt skönt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi lämnade marinan i Funchal runt lunch på måndagen efter att ha handlat och checkat ut från marinan och tullmyndigheten. Första timmen hade vi svaga vindar och vi gick för maskin. Vi höll väl österut för att fånga den accelererande vinden som brukar uppstå längs öns västra och östra sida. Väl ute i accelerationszonen fick vi väldigt fina slörvindar ca 7-8 m/s. Vi låg stadigt omkring 8 knop hela dagen och natten. På morgonen dagen därpå avtog vinden vid vaktskiftet och vi fick starta motorn och motorsegla under dagen.

På kvällen strax innan skymningen siktade vi Salvagem Grande, som är den största av Salvageöarna. Ögruppen ligger ca 160 nautiska mil söder om Madeira, och 120 NM norr om Gran Canaria. Ögruppen är ganska okänd och är helt obebodd bortsett från två vakter som bor på öarna och vaktar naturreservatet. Öarna har ett unikt naturliv och det kravs tillstånd för att får besöka öarna. Vi hade försökt att få ett tillstånd innan vi lämnade Funchal, men vi fick till svar att det skulle ta för lång tid att få.

När vi siktade ögruppen anropade vi vakten på ön via VHF för att försöka få tillstånd att ankra över natten ändå. Vi ropade om och om igen utan resultat och hoppet försvann om att vi skulle få stanna över natten. När vi var nästan helt framme i den enda viken som gick att ankra i och i direkt synhåll från stationen, fick vi svar från ”marine police”. Vi frågade lite försynt om de möjligen kunde tillåta ankring trotts att vi inte hade tillstånd. Vi fick svar att ”det är inga problem, ni är välkomna”. Vi blev riktigt glada! I viken låg även en annan båt vid en boj och vi ankrade lite längre ut.

Någon sjömätning av öarna har inte gjorts på många år och sjökorten är väldigt oexakta. När vi läste av kortet skulle det vara grund omkring oss, men vi hade väl 15 meter under kölen. Vi tog det säkra före det osäkra och ankrade längre ut.

På morgonen när vi vaknade låg ett stort militärt fartyg utanför. Militärerna körde skytteltrafik med små båtar fram och tillbaka. Vi ropade upp marine police på morgonen för att fråga om vi fick gå i land ett par timmar, men fick till svar att det inte gick eftersom de höll på att köra ut material och förnödenheter till stationen. Dagen därpå kunde vi få komma iland. Vi stannade ombord hela dagen och badade och fixade med lite underhåll på båten, medan vi tittade på skytteltrafiken. Det var lite av ett skådespel och påminde lite om filmen ”att angöra en brygga”. Vi satt i båten och kollade in över land, och de i land kollade på oss. Vi var inte mer än 100 meter från stationen.

Dagen därpå tog vi dingen in till land. Vi blev mötta av en av marinpoliserna vid kajen som visade oss runt vid stationen. Han berättade att de var fem personer på ön för tillfället, tre poliser och två parkvakter. Efter sen stund kom en av vakterna oss sa att han var redo. Vi såg lite frågande ut så han sa att han skulle visa oss runt. Vi fick en guidad tur över ön tillsammans med vakten och hunden ”Salvage”, som hade bott på ön i 11 år sedan hon var valp. Hon var väldigt lugn hund och traskade med oss hela vägen. Det enda problemet hon hade var flygplan, så fort hon fick se ett ställde hon sig och skällde oavbrutet. Det blev en del skällande under en dag med tanke på hur många plan som passerar på väg till kanarieöarna. Under turen berättade vakten om alla unika djurarter och ögruppens historia. Det blev en väldigt fin tur på flera timmar, längre än vi hade tänkt. Väl tillbaka vid stationen blev vi bjudna på öl innan vi sa hejdå. De var fantastiskt gästvänliga på ön. Vi tog dingen och rodde tillbaka ut. Vid tre tiden lämnade vi viken och seglade söderut mot Gran Canaria. Vi kom fram på förmiddagen efter ca 120 NM och ca 20 timmar.

 

 

 

Vi kom in i hamn 13:00 på måndagen efter drygt 4 dygns segling från Lissabon (Cascais). Lisas föräldrar, Arne och Elisabeth har kommit till ön för att möta upp oss under en vecka vilket vi har sett fram emot mycket. Väl i hamn tog vi en promenad till Hotellet där Lisas föräldrar bodde. Det var väldigt roligt att ses igen. Sist gång var den 6:e augusti när vi lämnade Sverige. Lisas föräldrar hade med sig mycket roligt från Sverige, blad annat teckningar från Oskars syskonbarn, reservdelar, svenskt godis, tidningar och mycket annat. Det var glädjande presenter! Första kvällen åt vi på närmsta restaurang och gick till sängs tidigt. Vi var alla rätt trötta, för Elisabeth och Arne var det från resan, för oss var det från de långa sjödygnen.

Kommande vecka solade och badade vi mycket. Det blev lite ”semester” för oss också från långseglarlivet. Vi tänkte inte så mycket på att planera, fixa med båten, handla osv utan njöt mest av tillvaron.

En av dagarna åkte fick vi en rundtur med en av guiderna på ön. Vår guide, Miguel, körde en militärjeep som tog sig fram nästan överallt på ön. Han körde och berättade om allt samtidigt som vi njöt av allt fint. Madeira har verkligen mycket fint att visa upp. Ön har många olika skepnader beroende på hart man är. Vi åkte västerut och därefter över hela ön genom skogarna på väldigt branta vägar. Bilen tog sig fram bra även fast man trodde att vi skulle välta bakåt ibland. Från toppen fick vi fantastiska vyer över de gröna bergssidorna. På eftermiddagen stannade vi vid en av alla laguner och badade. Det var en väldigt sevärd dur och vi uppskattade den mycket!

Vi ville ta en dagsegling tillsammans men eftersom marinan var överfull vågade vi inte lämna vår plats med risk att vi skulle bli utan när vi kom tillbaka. Ankring är väldigt svårt vid madeiras kust eftersom det är både djupt och helt öppet från havet vilket gör att det blir mycket vågsvall. Efter överenskommelse med marinan att de skulle hålla en plats åt oss lämnade vi kaj på lördagen tillsammans med Lisas föräldrar. Vi fick en fin dag på sjön trotts att vi varken såg delfiner eller valar vilket vi hade hoppats på. Vi stannade vid en av turbåtarnas ankarvikar och lånade en boj medan vi åt lunch. Det blev en väldigt fin dag och det var verkligen roligt att få med Lisas föräldrar på en tur. På kvällen kom vi tillbaka och vi fick en plats i marinan som utlovat. Sista dagen ägnades helt åt sol och bad. På måndagen åkte Lisas föräldrar hem till Sverige och vi satte segel söderut mot Selvageöarna som ligger ca 160 nautiska mil söder om Madeira, och 120 NM norr om Gran Canaria. Det var en fantastiskt fin vecka och himla roligt att få besök av Elisabet och Arne.