hilma sailing

När vi klev i land på ön Jao visste vi egentligen inget om platsen. Det var mest tänkt att bli en nattankring på väg mot Cebu för att klarera in. Vi blev dock glatt överraskade när vi träffade Robert, ägaren till det lilla resortet på ön. Robert kom från Holland och hade bott på ön några år. På resortet bodde mest inhemska turister och han var glad för att få träffa turister från Europa. Robert berättade om ön och lånade ut en av sina scootrar till oss så vi kunde se oss om på ön.

Jao är ganska litet och nästan alla arbetar med fisket eller de små risodlingarna på ön. Vi stannade på Jao i tre dagar och varje kväll träffade vi Robert och hans fru på restaurangen. Vi hade inga Filippinska pengar när vi kom till Jao, men det spelade ingen roll för Robert. Vi kunde betala när vi hade varit på Bohol och tagit ut pengar.

Dagen efter körde Roberts kollega över oss med en liten båt till Bohol. Väl där fick vi låna en annan av Roberts scootrar för att se oss om på huvudön. Vi körde hela dagen och stannade på många fina platser. Bland annat fick vi se de karakteristiska spökdjuren, eller Tarsier-apor som de också heter. Bohol är den enda platsen i hela världen där de lever fritt. Vi stannade även vid Chocolate Hills, vilket är små sandkullar över stora delar av Bohol. I syd låg även de stora skogarna och ön har många vattenfall och forsar. Det var en kul tur och vi körde runt hela dagen till sena kvällen innan vi var tillbaka och blev upphämtade av Robert igen vid piren för att ta oss tillbaka till Jao.

Jao Island var ett perfekt stopp för oss. Det var nära till Bohol och alla sevärdheter där, samtidigt som viken vi ankrade vid hade bra fäste för ankaret. Det hade varit svårare att ankra vid Bohol. Dessutom var det kul att träffa Robert och maten och ölen i restaurangen var väldigt bra och billig. Vi hade inte handlat på länge så matförrådet ombord var i det tunnaste laget. Den 21:e april fortsatte vi mot Cebu för att klarera in.

När vi närmade oss Filippinerna slogs vi av hur stilla det var. Vädret var konstant soligt och varmt och havet låg som en spegel. Vi visste att vi hade ankommit i slutet av den nordostliga monsunen och att vinden skulle vara svag, men inte så svag. Vår vindmätare stod nästan alltid på närmare noll meter per sekund och vindpilen snurrade 360 grader i takt med båtens gungade. Tiden mellan den nordostliga och den sydvästliga monsunen brukar erbjuda fint väder, men för oss kom det också att innebära många timmar motorgång.

I Santiago kunde vi inte klarera in. Den närmsta inklareringshamnen var Cebu city på ön Cebu. Redan dagen efter vi ankom Filippinerna fortsatte vi därför vår färd väster ut. Vart vi än tittade såg vi fullt av små fiskebåtar av utriggarkaraktär, men framdrivna av små inombordsmotorer utan ljuddämpare. Båtarna var väldigt vackra och väl underhållna. De såg ut att alltid vara nymålade. Vi fick höra av en lokalbo att fiskarna alltid såg till att hålla båtarna i toppskick, båtarnas underhåll gick före allt annat.

Eftersom fiskebåtarna är små och öppna och det är svårt att få till ett bra solskydd för fiskarna. Många använder därför en sorts balaklava för att skydda sig för solsting. Det ser lite lustigt ut och en aning hotfullt. Man kan förstå varför många tror att de ser sjörövare i de här vattnen. Den tanken stannar nog inte så länge eftersom de alltid vinkar glatt.

Havet var fullt av fiskeredskap och vi var tvungna att konstant vara på vår vakt och styra undan för att inte köra över redskapen. Det hade varit en omöjlig uppgift att nattsegla genom Filippinerna, men som tur var så behövdes inte det eftersom det finns bra ankringar nästan överallt, i alla fall under den här tiden på året. Ett par månader senare när tyfonsäsongen startar är det en helt annan sak.

På väg mot Cebu stannade vi vid Jao Island norr om ön Bohol. Vi visste egentligen inget om platsen men vi blev glatt överraskade när vi tog dingen i land. Vi hann inte mer än dra upp dingen på land innan Robert kom och mötte oss på stranden. Robert var holländare och ägde det lilla resortet på stranden. Vanligtvis var det mest lokala turister på ön och han tyckte att det var väldigt roligt att träffa turister från Europa. Vi bjöds på öl på restaurangen och han lovade att visa oss runt på ön och erbjöd även att låna ut en scooter om vi ville ta en tur på ön Bohol.