Browsed by
Kategori: Asien

Cebu city, första staden på ett år

Cebu city, första staden på ett år

 

Vi lämnade Jao Island på morgonen den 21:a april för att segla nordväst mot Cebu. Det blev i och för sig motorgång hela vägen eftersom det var helt vindstilla i vanlig ordning. Vi hade hört talas om ett litet och billigt varv i en by som heter Port Carmen som ligger en bit upp på Cebus ostkust. Vi behövde måla botten och byta roderlagren och vi tänkte att det stället borde passa oss bra. Vid insegling på eftermiddagen insåg vi att sjökorten stämde dåligt, men som tur var hade vi laddat ner satellitbilder från Google som vi använde i stället och vi lyckades komma in till ankringen efter slalomkörning mellan grundbankerna.

På eftermiddagen tog vi dingen in till varvet för att förhöra oss om vi kunde torrsätta Hilma. Vi träffade en amerikansk man på kajen som vi frågade om han visste vart kontoret låg. Han svarade inte på frågan utan snäste otrevligt vad vi ville och vad vi gjorde där. Vi förklarade vårt ärende och han blev ännu mer otrevlig och i princip dumförklarade oss när vi berättade vad vi planerade att göra för arbeten ombord. Efter en stund framkom det att det var ägaren till varvet vi pratade med. Vi tackade för oss och lämnade området. Ägaren var den mest otrevliga person vi har träffat på flera år och vi var båda överens om att leta upp ett annat varv för att torrsätta Hilma. Vi träffade senare andra seglare som hade fått samma bemötande av varvsägaren. Man kan ju undra hur ett sådant företag kan överleva.

Morgonen efter gick in till landsvägen för att hitta en buss till Cebu City. Vi hade nu varit i Filippinerna i en bit över en vecka och det var hög tid att klarera in i landet. Vi hittade en mopedtaxi som körde oss till busstationen och därifrån åkte vi buss till Cebu City. Det var egentligen ingen buss utan snarare en pickup med tak där vi trängdes tio personer.

Myndigheterna i Cebu är ökända för att kräva mutor och ställa till problem för seglare vid inklarering. Vid grinden till Customs stannades vi vid grinden av en vakt som berättade att vi inte fick besöka myndighetsbyggnaden om vi inte var klädda ordentligt. En man skall ha byxor, skor, och skjorta, kvinnor skall ha skor, lång klänning eller byxor samt långärmat på överkroppen. Vi båda hade missat denna regel och var klädda i shorts, t-shirt och flipp flopp. Vi bad om ursäkt och började fundera på om vi kunde hinna fram och tillbaka för att byta om under en dag. Resan hit hade tagit över två timmar så det var inte troligt. Efter någon minut kom vakten kom tillbaka och sa att vi kunde få dispens för vår kläder. Vi blev väldigt glada och tackade så mycket.

Väl inne på myndigheten fick vi det trevligaste bemötandet man kan tänka sig. Alla var trevliga, bjöd på kakor och kaffe och ingen avkrävde någon muta. När allt var klart och vi skulle lämna kom en kvinna och bad oss följa med till direktörens kontor. Vi gissade att det var nu frågan om pengar skulle avklaras. Vi träffade direktören för myndigheten och han frågade lite om vår resa och vad vi hade för planer i för vårt besök i landet. Därefter utfärdade han ett tillstånd för fri passage över hela Filippinerna utan att behöva återkomma till Customs och Imigration för återrapportering, vilket annars är ett krav när man seglar genom landet. Han ville inte ha några pengar utan önskade oss bara lycka till. Vi var minst sagt förvånade. Ryktena om mutor och annat var antagligen gammal info vilket numera är strikt förbjudet, och som sagt det var det trevligaste myndighetsbesöket vi har gjort. Efter ytterligare några besök hos olika myndigheter var vi klara med de byråkratiska besöken. Vi stannade på en stor mataffär och handlade innan vi åkte tillbaka till Carmen.

Redan dagen efter lämnade vi Carmen och ön Cebu. Carmen var riktigt skitigt och det fanns inget att se eller göra där. Vi ville vidare till de vackra öarna vi hade hört så mycket om. Efter åtta timmars motorgång var vi framme vid ön Malapascua strax norr om Cebu.

 

Jao island och spökdjuren på Bohol

Jao island och spökdjuren på Bohol

När vi klev i land på ön Jao visste vi egentligen inget om platsen. Det var mest tänkt att bli en nattankring på väg mot Cebu för att klarera in. Vi blev dock glatt överraskade när vi träffade Robert, ägaren till det lilla resortet på ön. Robert kom från Holland och hade bott på ön några år. På resortet bodde mest inhemska turister och han var glad för att få träffa turister från Europa. Robert berättade om ön och lånade ut en av sina scootrar till oss så vi kunde se oss om på ön.

Jao är ganska litet och nästan alla arbetar med fisket eller de små risodlingarna på ön. Vi stannade på Jao i tre dagar och varje kväll träffade vi Robert och hans fru på restaurangen. Vi hade inga Filippinska pengar när vi kom till Jao, men det spelade ingen roll för Robert. Vi kunde betala när vi hade varit på Bohol och tagit ut pengar.

Dagen efter körde Roberts kollega över oss med en liten båt till Bohol. Väl där fick vi låna en annan av Roberts scootrar för att se oss om på huvudön. Vi körde hela dagen och stannade på många fina platser. Bland annat fick vi se de karakteristiska spökdjuren, eller Tarsier-apor som de också heter. Bohol är den enda platsen i hela världen där de lever fritt. Vi stannade även vid Chocolate Hills, vilket är små sandkullar över stora delar av Bohol. I syd låg även de stora skogarna och ön har många vattenfall och forsar. Det var en kul tur och vi körde runt hela dagen till sena kvällen innan vi var tillbaka och blev upphämtade av Robert igen vid piren för att ta oss tillbaka till Jao.

Jao Island var ett perfekt stopp för oss. Det var nära till Bohol och alla sevärdheter där, samtidigt som viken vi ankrade vid hade bra fäste för ankaret. Det hade varit svårare att ankra vid Bohol. Dessutom var det kul att träffa Robert och maten och ölen i restaurangen var väldigt bra och billig. Vi hade inte handlat på länge så matförrådet ombord var i det tunnaste laget. Den 21:e april fortsatte vi mot Cebu för att klarera in.

 

IMG_8320
IMG_8300
IMG_8272
IMG_8312
IMG_8288
TRCH9038
IMG_8313
IMG_8311
IMG_8333
IMG_8326
IMG_8323
IMG_8304
IMG_0953
IMG_0925
IMG_0930
IMG_0935
IMG_0961
IMG_8329
IMG_0976
IMG_0969
IMG_0967
IMG_0975
IMG_0978
IMG_0981
IMG_0980
IMG_0983
IMG_0987
IMG_8285
IMG_0994
IMG_0990
Första dagarna på en ny kontinent

Första dagarna på en ny kontinent

När vi närmade oss Filippinerna slogs vi av hur stilla det var. Vädret var konstant soligt och varmt och havet låg som en spegel. Vi visste att vi hade ankommit i slutet av den nordostliga monsunen och att vinden skulle vara svag, men inte så svag. Vår vindmätare stod nästan alltid på närmare noll meter per sekund och vindpilen snurrade 360 grader i takt med båtens gungade. Tiden mellan den nordostliga och den sydvästliga monsunen brukar erbjuda fint väder, men för oss kom det också att innebära många timmar motorgång.

I Santiago kunde vi inte klarera in. Den närmsta inklareringshamnen var Cebu city på ön Cebu. Redan dagen efter vi ankom Filippinerna fortsatte vi därför vår färd väster ut. Vart vi än tittade såg vi fullt av små fiskebåtar av utriggarkaraktär, men framdrivna av små inombordsmotorer utan ljuddämpare. Båtarna var väldigt vackra och väl underhållna. De såg ut att alltid vara nymålade. Vi fick höra av en lokalbo att fiskarna alltid såg till att hålla båtarna i toppskick, båtarnas underhåll gick före allt annat.

Eftersom fiskebåtarna är små och öppna och det är svårt att få till ett bra solskydd för fiskarna. Många använder därför en sorts balaklava för att skydda sig för solsting. Det ser lite lustigt ut och en aning hotfullt. Man kan förstå varför många tror att de ser sjörövare i de här vattnen. Den tanken stannar nog inte så länge eftersom de alltid vinkar glatt.

Havet var fullt av fiskeredskap och vi var tvungna att konstant vara på vår vakt och styra undan för att inte köra över redskapen. Det hade varit en omöjlig uppgift att nattsegla genom Filippinerna, men som tur var så behövdes inte det eftersom det finns bra ankringar nästan överallt, i alla fall under den här tiden på året. Ett par månader senare när tyfonsäsongen startar är det en helt annan sak.

På väg mot Cebu stannade vi vid Jao Island norr om ön Bohol. Vi visste egentligen inget om platsen men vi blev glatt överraskade när vi tog dingen i land. Vi hann inte mer än dra upp dingen på land innan Robert kom och mötte oss på stranden. Robert var holländare och ägde det lilla resortet på stranden. Vanligtvis var det mest lokala turister på ön och han tyckte att det var väldigt roligt att träffa turister från Europa. Vi bjöds på öl på restaurangen och han lovade att visa oss runt på ön och erbjöd även att låna ut en scooter om vi ville ta en tur på ön Bohol.