Vi lämnade hamn 08:30 fredagen den 15:e. Det var en vacker morgon och vädret var fint. Vinden var svag men jämn från norr. Det mesta av dyningen hade lagt sig och vågorna var långa. Vi seglade ett par timmar under förmiddagen, men sen dog vinden och vi fick gå för maskin. Lisa fiskade och fick 8 makrillar. Det nappade så fort hon kastade i dörjen, men efter 8 stycken var vi nöjda och då slutade vi fiska.

Vi seglade förbi ett fartyg som låg praktiskt taget låg still och hade någon form av brandövning. Efter en stund blev vi uppropade av fartygets kapten via VHF:en. Han undrade om vi hade tagit några foton från brandövningen. Vi svarade att vi faktiskt hade gjort det och att vi med glädje mailar över dem. Vi hade en liten konversation och han avslutade med att säga ”we will go close to you, don’t be afraid, just keep speed and course”. Därefter kom de ikapp oss bakifrån med ganska hög fart. Det är lite obehagligt när man kommer för nära större fartyg, men i detta fallet var det bara roligt. De vinkade från bryggan för att sedan fortsätta förbi söderut.

Resten av dagen var ganska fin, men mot kvällen började det mulna på. När Lisa var på väg att gå och lägga sig började det regna rejält. Vi såg på radarn att flera regnbyar var på väg åt vårt håll. Dessutom började det åska och blixtra rejält runt om oss. Den ena regnbyn efter den andra passerade under natten och himlen lystes upp av alla blixtar. Det var ingen vidare att ha så mycket åska ute på havet när man åker runt med en mast på 21 meter. På morgonen klarnade vädret och vid vaktskiftet 07:00 var vädret ganska bra igen.

Vi hade egentligen planerat att stanna vid Cherbourg, men eftersom vädret var stabilt fortsatte vi direkt till Camaret-sur-mer, strax utanför Brest. Det skulle ta ytterligare ett dygn. Jag (Oskar) gick och la mig på morgonen vid 08:00 då Lisa tog över vakten. Vi passerade de brittiska kanalöarna under min sömn och när jag vaknade vid 13:00 var vi nästan utan land i sikte igen. Vi hade till och från med- och mot-ström. Ibland fick vi nästan 10 knops fart, för att 6 timmar senare få 3 knops fart. Tidvattenströmmar är riktig dryga. Det är kul när man får fart, men det är riktigt drygt när det går långsamt.

På kvällen började regnoväder med åska dra in igen som natten innan. Dessutom vred vinden mot väst och ökade rejält. Vi revade mycket segel men hade ändå över 9 knops fart länge. Vinden tilltog och kastade mycket. Jag tror jag gjorde fler segeljusteringar den natten än jag har gjort sammantaget på hela resan innan (känns det som men är kanske inte helt sant). På natten hade vi dessutom mycket trafik och stor dyning tryckte in från atlanten i väst. Sista timmarna gick vi igenom en trängre passage med mycket grund omkring oss och det var en rätt jobbig passage med tanke på vädret. Mitt uppe i allt detta gick rodkicken sönder. Vi var båda riktigt trött på segellivet de timmarna och väl i hamn sov vi riktigt gott båda två till eftermiddagen.