hilma sailing

Vi kom in i hamn 13:00 på måndagen efter drygt 4 dygns segling från Lissabon (Cascais). Lisas föräldrar, Arne och Elisabeth har kommit till ön för att möta upp oss under en vecka vilket vi har sett fram emot mycket. Väl i hamn tog vi en promenad till Hotellet där Lisas föräldrar bodde. Det var väldigt roligt att ses igen. Sist gång var den 6:e augusti när vi lämnade Sverige. Lisas föräldrar hade med sig mycket roligt från Sverige, blad annat teckningar från Oskars syskonbarn, reservdelar, svenskt godis, tidningar och mycket annat. Det var glädjande presenter! Första kvällen åt vi på närmsta restaurang och gick till sängs tidigt. Vi var alla rätt trötta, för Elisabeth och Arne var det från resan, för oss var det från de långa sjödygnen.

Kommande vecka solade och badade vi mycket. Det blev lite ”semester” för oss också från långseglarlivet. Vi tänkte inte så mycket på att planera, fixa med båten, handla osv utan njöt mest av tillvaron.

En av dagarna åkte fick vi en rundtur med en av guiderna på ön. Vår guide, Miguel, körde en militärjeep som tog sig fram nästan överallt på ön. Han körde och berättade om allt samtidigt som vi njöt av allt fint. Madeira har verkligen mycket fint att visa upp. Ön har många olika skepnader beroende på hart man är. Vi åkte västerut och därefter över hela ön genom skogarna på väldigt branta vägar. Bilen tog sig fram bra även fast man trodde att vi skulle välta bakåt ibland. Från toppen fick vi fantastiska vyer över de gröna bergssidorna. På eftermiddagen stannade vi vid en av alla laguner och badade. Det var en väldigt sevärd dur och vi uppskattade den mycket!

Vi ville ta en dagsegling tillsammans men eftersom marinan var överfull vågade vi inte lämna vår plats med risk att vi skulle bli utan när vi kom tillbaka. Ankring är väldigt svårt vid madeiras kust eftersom det är både djupt och helt öppet från havet vilket gör att det blir mycket vågsvall. Efter överenskommelse med marinan att de skulle hålla en plats åt oss lämnade vi kaj på lördagen tillsammans med Lisas föräldrar. Vi fick en fin dag på sjön trotts att vi varken såg delfiner eller valar vilket vi hade hoppats på. Vi stannade vid en av turbåtarnas ankarvikar och lånade en boj medan vi åt lunch. Det blev en väldigt fin dag och det var verkligen roligt att få med Lisas föräldrar på en tur. På kvällen kom vi tillbaka och vi fick en plats i marinan som utlovat. Sista dagen ägnades helt åt sol och bad. På måndagen åkte Lisas föräldrar hem till Sverige och vi satte segel söderut mot Selvageöarna som ligger ca 160 nautiska mil söder om Madeira, och 120 NM norr om Gran Canaria. Det var en fantastiskt fin vecka och himla roligt att få besök av Elisabet och Arne.

 

I Cascais låg flera svenska och skandinaviska båtar. Bland annat träffade vi våra vänner på  båten Yemaya som vi har haft kontakt med flera gånger under vår resa söderut. Stefanie och Chris har hela tiden varit längre söderut än vi och vi har fått många tips av dem längs vägen. När vi stod och pratade på bryggan kom andra svenskar förbi och det fanns många svenska båtar i hamnen.

På morgonen den 19:e oktober lämnade vi marinan i Cascais. När vi checkade ut ut marinan låg den norska båten ”Windy Lady” vid tankbryggan. I förbifarten frågade de oss om vi skulle mot Madeira. Det visade sig att även de skulle segla till Madeira och vi kom överens om att hålla kontakten under överfarten.

Vi hade svag kryssvind första dagen och vi kunde inte hålla rak kurs mor Madeira utan gick på sydligare kurs än tänkt. På eftermiddagen kom Windy Lady ikapp då de seglade något bättre på svag vind. Vi låg strax bakom dem hela natten. På morgonen dog vinden och vi fick starta maskin. Vinden var svag fram till kvällen men under natten ökade vinden igen och vi kunde segla. Mot morgonen ökade vinden rejält och vi revade halva segerytan men hade ändå hög fart. Vinden höll i sig de kommande två dygnen. Vi fick stor dyning och vi rullade rejält samtidigt som vinden puttade på. När vi surfade på dyningarna hade vi  bra fart, men när vi skulle uppför dyningen på andra sidan bromsade det in rejält.

Efter ca 3,5 dygn började vi skymta Porto Santos vid horisonten. Det är den mindre ön ost om Madeira som visade sig först. Vi hade haft löpande kontakt med Windy Lady hela vägen. De skulle stanna vid Porto Santos så på kvällen sa vi hejdå till dem när de ändrade kurs, medan vi fortsatte mot Funchal på Madeira.

Lisas föräldrar skulle komma och möta upp oss på Madeira. Deras plan skulle landa 13:10. Kl 13:05 angjorde vi Madeira efter dryga 4 dygns segling. Det var rätt vältajmat!

Marinan i Funchal var överfull och det fanns bara en plats kvar. Det var precis vid en trappa och vi fick bara en halv kaj att ligga mot. Tidvattnet rör sig ca 3 meter upp och ner i hamnen samtidigt som det rullar in mycket svall. Det ställde till det en hel del för oss och vi låg riktigt illa när det var  som värst. Två dagar senare fick vi byta till en annan plats som var betydligt bättre och vi låg tryggt även fast våra fendrar blev rejält nedslipade från betongens gnagande när vi rörde oss fram och tillbaka längs kajen.

Under överfarten gick vårt instrument till autopiloten sönder. Autopiloten fungerar men vi ser inte vilken kurs vi sätter. VHF:en har även  börjat krångla så vi har lite saker att reparera. Nu skall vi dock ha ”semester” med Lisas föräldrar Elisabeth och Arne i en vecka så nu ser vi fram emot fina dagar.

 

 

 

 

 

Vi lämnade Peniche tidigt på morgonen för att gå ner till Lissabon. Vi fick en fin dag på sjön med varmt väder bortsett från de första timmarna då vi hade ganska tät dimma. Vi hade fått tipps om en prisvärd marina mitt i Lissabon av Eurico som ofta tittar på våra Youtube-filmer. Marinan låg väldigt centralt och det var lätt att ta sig till de olika stadsdelarna från marinan.

På morgonen dagen därpå gick vi upp tidigt. Vi ville hinna se så mycket som möjligt eftersom det var Vidars sista dag innan han skulle åka hem till Sverige. Vi gick in till city från marinan. Det var väldigt mycket folk i stan, mest turister kändes det som. Vi hade tänkt att åka någon av de gamla spårvagnarna, men de var fulla med turister som packade sillar i en konservburk, så det avstod vi ifrån. Vi promenerade runt i stället vilket gick alldeles utmärkt. När vi väl kom fram till någon ”sevärdhet” var det alltid en kö av turister utanför. Ingen av oss var särskilt intresserade av att trängas med massa människor eller stå i långa köer. Vi nöjde oss med att promenera runt och se saker från utsidan. Det räckte utmärkt. Vi fick dock sett väldigt mycket under första dagen och väl tillbaka i båten på kvällen efter en hel dags vandrande var vi helt slutkörda. Vidar packade sin väska och förberedde sig på att åka hem dagen därpå. Det har varit väldigt roligt att ha Vidar på besök och dagarna sprang i väg.

De kommande dagarna tog vi promenader i stan och fixade lite med båten. Det finns alltid saker som skall underhållas eller saker att laga som har gått sönder. Lisa arbetade en hel del med att göra en ny film för Youtube. Vi fick även besök av Euriko och det var kul att byta erfarenheter med honom. Euriko seglar mycket och kon nyligen hem ifrån en seglats från Sydafrika.

Vi har haft en del problem med vår watermaker vilket har gjort att vi inte har kunnat rena vatten under gång vilket är ett stort hinder och en säkerhetsrisk. Problemet är att vi har haft fel skrovgenomföring. För att lösa det problemet behövde vi byta genomföring till en annan modell som gör att luftbubblor inte tar sig in i systemet. Euriko hade kontakter på ett varv som låg ganska nära oss. Vi beslöt oss för att ta upp båten på varv under 30 min för att byta genomföring. Om vi klarade oss under 30 min skulle kostnaden bli rimlig.

Efter lunch dök Eurico upp på bryggan i Marinan. Vi kastade loss och gick för maskin i ca 45 min till varvet. Väl på plats var det väldigt mycket tidvattensvall och kranföraren sa att det inte var möjligt att lyfta båten förrän tidigast en timme senare. Svallet i dockan där båten skulle lyftas gick upp och ner ca 1,5 meter, och hade vi försökt att lyfta båten där hade vi troligen puttats runt i dockan fram och tillbaka och förstört båten.

Efter ca 1 timme kom kranföraren tillbaka. Han sa att vi kunde börja, men han hade tydliga instruktioner. Jag Oskar skulle backa in i dockan med hög fart. Väl inne i dockan skulle jag slå full fart framåt, medan kranen skulle lyfta båten. Lisa skulle fändra av mot kanterna i dockan. Det kändes som en rätt otäck manöver men vi hade förtroende för varvspersonalen och de hade ju gjort detta förr. Det var en rätt märklig upplevelse, men några minuter senare hängde vi i kranen medan vågorna svallade under oss i dockan. Båten klarade sig fint.

30 minuter senare hade vi hunnit byta genomföring, bättringsmålat extra bottenfärg samt satt på nya anoder och vi var tillbaka i sjön. Det gick väldigt snabbt och vi var effektiva. Nu kan vi använda vår watermaker som det är tänkt.

Dagen efter gick vi 3 timmar västerut mot Cascais som ligger vid inloppet till Lissabon. Vi stannade en natt innan vi lämnade för överseglingen mot Madeira.

 

 

Vi gick in mellan pirarna till Portos förstad Lexios, sent på eftermiddagen. Min (Oskars) bror Vidar, stod och väntade på oss på kajen när vi anlände. Tyvärr var marinan full och vi kunde inte få någon plats i marinan. Det är första gången som en marina är full sedan vi lämnade Sverige. Så blir det ibland, men det var ingen fara för vi fick lov att ankra utanför marinans kaj vilket var ett skyddat läge eftersom hamnens pirar skyddade området.

Senare på kvällen kom fler båtar och ankrade som inte heller kom in i marinan. På kvällen tittade vi på AIS:en och såg att båten ”Blue Clipper” låg bredvid oss. Vidar sa att det var lustigt att båten hette det eftersom han hade arbetat på ett fartyg som hette det för nästan 20 år sedan. På morgonen när vi vaknade och tittade ut såg Vidar att det var just den båten han hade arbetat på. Av alla vikar i hela världen låg just den båten i samma ankarplats som oss just den natten. Världen är liten ibland.

På förmiddagen tog vi dingen in till marinan. Vi promenerade 20 minuter till spårvagnen och tog oss in till Porto centrum. Hela dagen promenerade vi runt i city och upplevde staden. Vi var nog alla förvånade över hur fin staden var. Porto överträffade våra förväntningar med råge. Vi passade även på att dricka portvin vilket är ett måste när man är i Porto (oavsett om man gillar det eller inte). På kvällen när vi skulle åka hem beslöt vi oss för att hyra motorcyklar eftersom vi ville köra upp till vindistrikten dagen därpå. Vi hittade en hyrfirma och hyrde två 125 cc scootrar. Det var väldigt varmt på dagen i Porto, men på kvällen när vi skulle åka hem med motorcyklarna hade temperaturen sjunkit rejält. Det blev riktigt kallt att köra hem. Lisa hade en tunn klänning, jag (Oskar) hade en tröja i ryggsäcken och Vidar hade bara t-shirt. Vi var riktigt kalla när vi kom tillbaka till båten.

Dagen därpå gick vi upp tidigt och körde öster ut. Vindistrikten låg 14 mil bort och det visade sig vara ganska långt när man kör en trött 125 cc på slingriga vägar uppför och nedför om vart annat. Vi körde dock halvvägs innan vi insåg att det var lite långt. Vi fick ändå en väldigt fin dag och naturen var väldigt vacker även fast vi inte fick sett mer än några enstaka små vingårdar. Vi körde längs floden Duero och längs vägen låg många fina byar. Vi stannade och åt en trerätters lunch (för 7 € per person) vid en jätte fin liten restaurang nere vid floden. Vi var tillbaka i Porto på kvällen och lämnade tillbaka scootrarna. Väl tillbaka i Lexioes åt vi kvällsmat och sedan lättade vi ankar för att segla söder ut mot Peniche.

Vi satte segel trotts att det blåste väldigt lite. Vi hade omkring 4 knops fart, men bättre med lite fart än att ligga till ankars och behöva göra hela distansen dagen därpå. Natten var lugn och vi startade motorn på natten när vinden dog helt. Vi gick för maskin större delen ner till Peniche och vi var framme på eftermiddagen. Peniche var inget mål i sig utan mer av ett logiskt stopp på vägen till Lissabon. Det visade sig dock vara en mysig liten by och vi tog en tur i byn innan vi tog kväll.

Ganska sent på kvällen knackade det på. Utanför stod en polis som ville komma ombord och göra ”inspektion”. Vi är ganska vana vid inspektioner vi det här laget och vanligen vill polis/kustbevakare mest titta på dokument för båten och pass samt fylla i lite papper. Vi skojade lite med polisen och sa att ”hade du inte varit i tjänst hade vi bjudit dig på en öl”. Polismannen såg lite frågande ut en stund varpå han svarade, varför skulle jag inte vilja ha en öl?! ”Självklart vill jag ha det, jag har haft en lång dag” Vi blev helt ställda men gav såklart polismannen en öl. Han stannade säkert en timme och berättade många roliga historier om vad han hade varit med om, om byn vi låg i och platser han rekommenderade oss att besöka. Portugal är verkligen ett fantastiskt land. Alla människor är så himla trevliga och gästvänliga. När till och med en polis kan ta en öl i tjänsten och sitta och prata bara för att det är roligt, då är det bra.

 

Vi behövde bunkra mat och fixa lite med båten innan vi seglade söderut mot Porto. Vi gick in till staden Vigo i norra Spanien. Vi stannade i två nätter och ägnade oss åt att handla, fixa en del med båten och göra lite andra ärenden. Det fina med att komma till en större supermarket är att de ofta erbjuder hemkörning om man handlar över ett visst belopp. Vi fick till och med leveransen hela vägen ut på bryggan. Vi behövde bara ta emot varorna från akterspegeln. Det är himla lyxigt med tanke på hur mycket vi har behövt bära flera kilometer många gånger.

Vi fick även besök av vår nya vän Henrik Olsson som är bosatt i Vigo sedan många år tillbaka. Henriks svägerska, som bor i Lysekil, hade sett en av våra bilder på Instagram och nämnde för Henrik att vi var i närheten. Henrik besökte oss i Vigo och erbjöd oss att visa oss runt i Galicien i slutet av helgen. Han hade flera motorcyklar och vi kunde få låna en av dem för en guidad heldag.

Vi seglade ner till Baiona som ligger någon timme söderut från Vigo. Vi ankrade i den fina viken och tog dingen in till byn och åt middag. På kvällen mötte vi upp Henrik på en av barerna och vi hade en trevlig kväll. Eftersom vi ankrade i viken hade vi tagit dingen in till byn. Vi hade knutit fast dingen i ett räcke vid kajkanten. Vanligtvis brukar vi vara noga med att kolla tidvattnet, men eftersom det låg andra dingar i närheten tänkte vi att det inte var så mycket tidvatten. Det var inte så genomtänkt för när vi kom tillbaka hängde dingen i räcket och vattnet hade sjunkit tre meter. Det blev lite krångel att få loss dingen och komma ut till båten. Men väl hemma igen skrattade vi gott åt vårt misstag.

I Baiona passade vi även på att göra rent skrovet. Vi hade fått en del påväxtnad och jag (Oskar) tog på mig dykutrustningen och skurade undervattensskrovet med en borste. Lisa hade koll på linan mellan mig och båten ifall jag skulle få problem. Det är ganska viktigt att hålla skrovet och propellern rent från påväxtnad för att kunna hålla fart genom vattnet vid segling.

Dagen efter gick vi upp tidigt och tog dingen in till stan. Henrik hämtade oss och tog oss med till hans hemby strax utanför Baiona. Där bytte vi bilen mot två motorcyklar och började vår tur mot Portugisiska gränsen. Vi besökte flera fina byar, bergstoppar, sjöar och gamla kvarnar i Spanien och Portugal hela dagen. Det var en fantastiskt fin tur och Galicien är verkligen helt outstanding! Det är fint både att åka båt och röra sig på land i detta område. Naturen är otroligt fin och människorna är fantastiskt gästvänliga. Om någon överväger en bil eller båt semester i Europa, missa inte Galicien!

Efter lunch körde vi upp på ett av de högre bergen i området tillsammans med Henriks vänner på den lokala skärm-flygar-skolan. Lisa blev erbjuden att tandemflyga ner till byn, tillsammans med en av instruktörerna, vilket hon blev väldigt glad för.

Vi hade en fantastiskt fin dag och vi är så himla tacksam för att Henrik tog sig tid att visa oss runt.

På morgonen efter lättade vi ankar och gick ner till Porto. Tyvärr var det väldigt vindstilla och vi fick gå för maskin nästan hela vägen. Min (Oskars) bror skulle komma på besök och han skulle landa på eftermiddagen.

 

Efter en natt i Camarinas lämnade vi vår ankarvik och seglade söderut mot naturreservatet utanför Vigo. Vi fick fin segling den första timmen, men sen kom den täta dimman tillbaka som vi hade haft dagen innan. Med dimman sjönk temperaturen igen och det var bara att dra på sig fullt sjöställ igen och sitta och frysa resten av dagen. Sikten var riktigt dålig, men vi hade lugnt väder så det gick fint med hjälp av radar och AIS. När vi närmade oss ön Isla Salvora förstod vi hur tät dimman var, för vi såg inget trotts att vi var väldigt nära. Sikten var inte mer än 20-30 meter och eftersom området norr om ön är fullt av grynnor och små klippor var det nästa lite spöklikt när de kom fram igenom dimman när vi passerade. Vädret var väldigt lugnt den eftermiddagen, annars hade vi nog valt en annan ö för natten. Vi ankrade vid skymningen vid en liten vik som vi båda tyckte såg fin ut.

För att få besöka öarna i naturreservatet måste man söka om tillstånd i god tid, vilket vi hade gjort. På kvällen läste vi igenom dokumenten vi hade fått från den Spanska myndigheten. Till vår bådas förvåning insåg vi att det endast var tillåtet att ankra vid en vik på ön, det var dessvärre inte den viken vi hade valt. Vidare var det väldigt strikta regler om vart man fick gå på ön. Morgonen efter var vi snabba och flyttade till ”rätt” vik. Vi tog dingen in till ön och började promenera mot fyrhuset (vilket var den enda tillåtna stigen att promenera på). Väl framme gick vi upp på berget strax bredvid fyrhuset för att ta några bilder. När vi väl kom ner stod det en parkvakt och väntade på oss. Vi fick tydligen inte gå upp på berget och hon var tydlig med att informera oss om alla regler. Hon var även intresserad av att veta vart vi hade ankrat natten innan. Vi låtsades inte förstå riktigt vad hon menade och pekade på vart vi var ankrade just då. Hon nöjde sig med svaret och tackade för sig. Hon var väldigt trevlig så ingen fara, men vi skämdes lite för att inte ha följt reglerna.

Dagen efter blev vädret sämre så vi seglade in till byn Portonovo där vi låg för ankar i tre nätter. Vi gjorde egentligen inte så mycket annat än att bada, promenera i stan och fixade lite med båten. Vi fick besök av spanska kustbevakningen som kom ombord för att kontrollera papper på båten och oss ombord. Det var andra myndighetsbesöket på två veckor. Det är oftast väldigt trevliga att ha med att göra. Det kan ta lite tid, men det har vi ju i regel gott om. Efter någon timme var kontrollen över och de tackade för sig.

Sista kvällen tog vi dingen in till stranden för att köpa pizza. Vinden hade vänt vilket gjorde att det gick in mer vågor över stranden än innan. Vi tänkte att det möjligen skulle ställa till det för oss med vågorna, men lite envetna som vi är båda två tänkte vi att det löser sig. Det gjorde det inte! När vi närmade oss stranden kom en våg och bröt precis i låringen på dingen. Hela båten vred sig och jag (Oskar) trillade i vattnet med telefon och allt i fickorna. Lisa var snabb och parerade åt andra hållet, men slog sig på toften i dingen så hon fick ett stort blåmärke över benet. Som tur var kapsejsade inte båten i alla fall och motorn klarade sig. Vi fyllde dock halva båten med både vatten och sand. Vi gav upp planen på pizza och åkte tillbaka dyblöta.

Dagen efter seglade vi ut till Isla Ons där vi stannade två nätter. Ön var väldigt vacker och vi hade större frihet att vandra fritt på ön. Eftersom vinden skulle vrida mer mot norr seglade vi ner till Isla Cies på söndagseftermiddagen. Här är om möjligt ännu finare. Vi ligget ankrade vid en stor sandstrand med en udde som skyddar oss från den nordliga vinden. Imorgon skall vi ta en långpromenad över ön och det blir nog en del sol och bad. Nu har vi närmare 30 grader om dagarna, men vattnet är kallt eftersom det kalla atlantvattnet trycks in mot kusten från väster.

 

 

Vi stannade i A Coruna endast i två dagar. Första natten ankrade vi i en vik och tog igen oss efter sista natten över Biscaya som var rätt slitsam. Vi gjorde inget speciellt annat än att bada från båten och fixa lite ombord.

Eftersom vi behövde internet gick vi in i en marina dagen därpå. Vi ordnade lite ombord och Lisa arbetade större delen av dagen med en ny Youtube-film. På morgonen efter gick vi in till centrum och storhandlade inför kommande vecka då vi inte räknar med att gå till någon hamn.

Väl tillbaka i Marinan lämnade vi nästan direkt. Kockan var runt 12:30 och vädret var fint men vindstilla så vi behövde gå för maskin under hela eftermiddagen ner till ankringsplatsen utanför Camarinas. Vi solade och läste böcker hela vägen medan autopiloten skötte styrningen. Det rullade rett rejält eftersom atlantdyningen driver in från väst. När man seglar går det mer stabilt eftersom vinden håller nere båten i jämn lutning, men vid maskingång rullar det mest fram och tillbaka.

Efter 6 timmar drev det in dimma. Den kom jättesnabbt och var väldigt tät. Vi slog på radarn och navigeringen gick rätt bra utan sikt. Det blev dock väldigt kallt och det blev fullt sjöställ på igen (vi som hade hoppats på att inte behöva det på länge). När vi närmade oss Camarinas hade vi inte ens sikt på 50 meter och trafiken var rätt tät in mot viken. Vi låg och avvaktade lite i väntan på att alla fiskebåtar skulle gå in. Vi såg dem på både AIS:en och radarn.

När vi väl satte kurs mot viken slocknade vår navigation. Jag (Oskar) gick ner och startade om systemet. När det väl vaknade till liv var allt borta. Det fanns inga sjökort och ingen positionsangivelse. AIS:en var borta och vi var hade ingen sikt överhuvudtaget. Det var höjden av otur att den skulle gå sönder just vid ett tillfälle när vi inte hade sikt. Efter lite mekkande fick vi igång en tillfällig navigation med både GPS-position och AIS och kunde ta oss in i viken. Vi ankrade utan att se land åt något håll.

Kvällen ägnades åt att reparera navigationssystemet och att äta tacos. Imorgon seglar vi söder ut till den Galiciska skärgården och det naturreservat som vi har fått tillstånd att besöka. Vi räknar med att stanna några dagar i området och ankra vid de olika öarna.

Vi stannade i Camaret-sur-mer i fyra dagar. Vi ville vänta in bra väder inför överseglingen över Biscaya, men eftersom det inte såg ut att bli optimalt på ett bra tag fick vi nöja oss med halvbra. Vi lämnade hamnen tidigt på torsdagsmorgonen i mulet väder och regn. Vi hade fin vind och medström och fick 9 knops fart. Vi seglade under hela dagen, men fram emot kvällen avtog vinden och vi fick motorsegla hela natten. Vi fick påhälsning av många delfiner vilket Lisa uppskattade mycket.

Hela dagen därpå hade vi fint väder men svaga vindar. Eftersom vi ville fånga den ostliga vinden som var prognostiserad, höll vi väl långt in i Biscaya. På natten kom den utlovade vinden mer råge. Vi revade både storsegel och genua men hade ändå hög fart. Biscaya är ca 5000 meter djupt, men när man närmar sig land grundar det upp väldigt snabbt vilket gör att vågorna blir ofta väldigt höga. Så blev det även vår sista natt och vi fick värdigt höga vågor i kombination med hård vind. Mitt i natten fylldes hela sittbrunn av en brytande våg samtidigt som vinden pressade ner båten. Jag (Oskar) var blöt hela vägen in till ryggmärgen trotts att jag hade fullt sjöställ på mig. Det var skönt att komma fram morgonen därpå.

Vi ankrade utanför A Coruna och hade en fantastisk dag i det fina vädret.

Camaret-sur-mer är en väldigt vacker liten by i västra Frankrike. Vi stortrivdes under våra dagar i den lilla byn och vi hade kunnat stanna länge här. Det finns så mycket att se. Vi stannade i 4 dagar i väntan på väder att kunna korsa Biscaya. På vägen hit hade vår rodkick gått sönder och vår spirbom var trasig sedan tidigare. Första dagen (eller egentligen andra dagen eftersom vi sov bort hela första dagen här) hittade vi en liten riggverkstad och mannen som hade stället var jätte trevlig och hjälpsam och lovade att beställa delarna som vi behövde. Han kunde knappt ett ord på engelska men kommunikationen fungerade ändå. Han sa att det skulle ta ett par dagar att få fram grejerna vi behövde, men redan dagen efter ringde han och sa att det hade kommit med expressfrakt från La Rochelle. Vi han med att göra flera mindre reparationer under vår vistelse i Camaret och det känns skönt att det mesta är helt och vi har god ordning ombord.

Under våra dagar i Camaret tog vi flera långa cykelturer och promenader. Det är fantastiska miljöer och vi fick fina turer i det kalla men soliga vädret. Bland annat tog vi oss ut till udden på södra sidan där utsikten var fantastiskt fin. I området påminns man även här mycket om kriget då det står stora bunkersystem längs hela bergen runt byn. Vi promenerade runt i bunkrarna under en eftermiddag och hela bergen var fulla i stora kratrar som kommer från bombningar från kriget. Det är märkligt att det är så påtagligt trotts att det är över 70 år sedan.

Vi båda är angelägna om att komma söder ut eftersom vi vill få mer tid i Europas varmare områden. Här uppe är det rätt kallt och vädret försämras och blir allt mer oberäkneligt ju längre tiden går. Vi tittar löpande på prognoserna och det ser inte ut att bli ett ”bra” tillfälle att passera Biscaya inom närtid. Imorgon torsdag ser det dock ut att bli ”ok” väder i två dygn. Vi får troligen medvind i 18 timmar, sedan stiltje då vi måste gå för maskin i 12 timmar. Därefter vrider vinden på nytt och vi får halvvind. Sista natten/morgonen verkar det bli motvind vilket inte blir så kul. Målet är A Coruna i norra Spanien, men eventuellt hamnar vi längre in i Biscaya om vindarna inte tar oss rätt. Vi får se vad det blir. Imorgon 07:00 kastar vi loss. Nu är det inte långt kvar till varmare väder och stabila vindar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi lämnade hamn 08:30 fredagen den 15:e. Det var en vacker morgon och vädret var fint. Vinden var svag men jämn från norr. Det mesta av dyningen hade lagt sig och vågorna var långa. Vi seglade ett par timmar under förmiddagen, men sen dog vinden och vi fick gå för maskin. Lisa fiskade och fick 8 makrillar. Det nappade så fort hon kastade i dörjen, men efter 8 stycken var vi nöjda och då slutade vi fiska.

Vi seglade förbi ett fartyg som låg praktiskt taget låg still och hade någon form av brandövning. Efter en stund blev vi uppropade av fartygets kapten via VHF:en. Han undrade om vi hade tagit några foton från brandövningen. Vi svarade att vi faktiskt hade gjort det och att vi med glädje mailar över dem. Vi hade en liten konversation och han avslutade med att säga ”we will go close to you, don’t be afraid, just keep speed and course”. Därefter kom de ikapp oss bakifrån med ganska hög fart. Det är lite obehagligt när man kommer för nära större fartyg, men i detta fallet var det bara roligt. De vinkade från bryggan för att sedan fortsätta förbi söderut.

Resten av dagen var ganska fin, men mot kvällen började det mulna på. När Lisa var på väg att gå och lägga sig började det regna rejält. Vi såg på radarn att flera regnbyar var på väg åt vårt håll. Dessutom började det åska och blixtra rejält runt om oss. Den ena regnbyn efter den andra passerade under natten och himlen lystes upp av alla blixtar. Det var ingen vidare att ha så mycket åska ute på havet när man åker runt med en mast på 21 meter. På morgonen klarnade vädret och vid vaktskiftet 07:00 var vädret ganska bra igen.

Vi hade egentligen planerat att stanna vid Cherbourg, men eftersom vädret var stabilt fortsatte vi direkt till Camaret-sur-mer, strax utanför Brest. Det skulle ta ytterligare ett dygn. Jag (Oskar) gick och la mig på morgonen vid 08:00 då Lisa tog över vakten. Vi passerade de brittiska kanalöarna under min sömn och när jag vaknade vid 13:00 var vi nästan utan land i sikte igen. Vi hade till och från med- och mot-ström. Ibland fick vi nästan 10 knops fart, för att 6 timmar senare få 3 knops fart. Tidvattenströmmar är riktig dryga. Det är kul när man får fart, men det är riktigt drygt när det går långsamt.

På kvällen började regnoväder med åska dra in igen som natten innan. Dessutom vred vinden mot väst och ökade rejält. Vi revade mycket segel men hade ändå över 9 knops fart länge. Vinden tilltog och kastade mycket. Jag tror jag gjorde fler segeljusteringar den natten än jag har gjort sammantaget på hela resan innan (känns det som men är kanske inte helt sant). På natten hade vi dessutom mycket trafik och stor dyning tryckte in från atlanten i väst. Sista timmarna gick vi igenom en trängre passage med mycket grund omkring oss och det var en rätt jobbig passage med tanke på vädret. Mitt uppe i allt detta gick rodkicken sönder. Vi var båda riktigt trött på segellivet de timmarna och väl i hamn sov vi riktigt gott båda två till eftermiddagen.