hilma sailing

Vi gick in mellan pirarna till Portos förstad Lexios, sent på eftermiddagen. Min (Oskars) bror Vidar, stod och väntade på oss på kajen när vi anlände. Tyvärr var marinan full och vi kunde inte få någon plats i marinan. Det är första gången som en marina är full sedan vi lämnade Sverige. Så blir det ibland, men det var ingen fara för vi fick lov att ankra utanför marinans kaj vilket var ett skyddat läge eftersom hamnens pirar skyddade området.

Senare på kvällen kom fler båtar och ankrade som inte heller kom in i marinan. På kvällen tittade vi på AIS:en och såg att båten ”Blue Clipper” låg bredvid oss. Vidar sa att det var lustigt att båten hette det eftersom han hade arbetat på ett fartyg som hette det för nästan 20 år sedan. På morgonen när vi vaknade och tittade ut såg Vidar att det var just den båten han hade arbetat på. Av alla vikar i hela världen låg just den båten i samma ankarplats som oss just den natten. Världen är liten ibland.

På förmiddagen tog vi dingen in till marinan. Vi promenerade 20 minuter till spårvagnen och tog oss in till Porto centrum. Hela dagen promenerade vi runt i city och upplevde staden. Vi var nog alla förvånade över hur fin staden var. Porto överträffade våra förväntningar med råge. Vi passade även på att dricka portvin vilket är ett måste när man är i Porto (oavsett om man gillar det eller inte). På kvällen när vi skulle åka hem beslöt vi oss för att hyra motorcyklar eftersom vi ville köra upp till vindistrikten dagen därpå. Vi hittade en hyrfirma och hyrde två 125 cc scootrar. Det var väldigt varmt på dagen i Porto, men på kvällen när vi skulle åka hem med motorcyklarna hade temperaturen sjunkit rejält. Det blev riktigt kallt att köra hem. Lisa hade en tunn klänning, jag (Oskar) hade en tröja i ryggsäcken och Vidar hade bara t-shirt. Vi var riktigt kalla när vi kom tillbaka till båten.

Dagen därpå gick vi upp tidigt och körde öster ut. Vindistrikten låg 14 mil bort och det visade sig vara ganska långt när man kör en trött 125 cc på slingriga vägar uppför och nedför om vart annat. Vi körde dock halvvägs innan vi insåg att det var lite långt. Vi fick ändå en väldigt fin dag och naturen var väldigt vacker även fast vi inte fick sett mer än några enstaka små vingårdar. Vi körde längs floden Duero och längs vägen låg många fina byar. Vi stannade och åt en trerätters lunch (för 7 € per person) vid en jätte fin liten restaurang nere vid floden. Vi var tillbaka i Porto på kvällen och lämnade tillbaka scootrarna. Väl tillbaka i Lexioes åt vi kvällsmat och sedan lättade vi ankar för att segla söder ut mot Peniche.

Vi satte segel trotts att det blåste väldigt lite. Vi hade omkring 4 knops fart, men bättre med lite fart än att ligga till ankars och behöva göra hela distansen dagen därpå. Natten var lugn och vi startade motorn på natten när vinden dog helt. Vi gick för maskin större delen ner till Peniche och vi var framme på eftermiddagen. Peniche var inget mål i sig utan mer av ett logiskt stopp på vägen till Lissabon. Det visade sig dock vara en mysig liten by och vi tog en tur i byn innan vi tog kväll.

Ganska sent på kvällen knackade det på. Utanför stod en polis som ville komma ombord och göra ”inspektion”. Vi är ganska vana vid inspektioner vi det här laget och vanligen vill polis/kustbevakare mest titta på dokument för båten och pass samt fylla i lite papper. Vi skojade lite med polisen och sa att ”hade du inte varit i tjänst hade vi bjudit dig på en öl”. Polismannen såg lite frågande ut en stund varpå han svarade, varför skulle jag inte vilja ha en öl?! ”Självklart vill jag ha det, jag har haft en lång dag” Vi blev helt ställda men gav såklart polismannen en öl. Han stannade säkert en timme och berättade många roliga historier om vad han hade varit med om, om byn vi låg i och platser han rekommenderade oss att besöka. Portugal är verkligen ett fantastiskt land. Alla människor är så himla trevliga och gästvänliga. När till och med en polis kan ta en öl i tjänsten och sitta och prata bara för att det är roligt, då är det bra.

 

Vi behövde bunkra mat och fixa lite med båten innan vi seglade söderut mot Porto. Vi gick in till staden Vigo i norra Spanien. Vi stannade i två nätter och ägnade oss åt att handla, fixa en del med båten och göra lite andra ärenden. Det fina med att komma till en större supermarket är att de ofta erbjuder hemkörning om man handlar över ett visst belopp. Vi fick till och med leveransen hela vägen ut på bryggan. Vi behövde bara ta emot varorna från akterspegeln. Det är himla lyxigt med tanke på hur mycket vi har behövt bära flera kilometer många gånger.

Vi fick även besök av vår nya vän Henrik Olsson som är bosatt i Vigo sedan många år tillbaka. Henriks svägerska, som bor i Lysekil, hade sett en av våra bilder på Instagram och nämnde för Henrik att vi var i närheten. Henrik besökte oss i Vigo och erbjöd oss att visa oss runt i Galicien i slutet av helgen. Han hade flera motorcyklar och vi kunde få låna en av dem för en guidad heldag.

Vi seglade ner till Baiona som ligger någon timme söderut från Vigo. Vi ankrade i den fina viken och tog dingen in till byn och åt middag. På kvällen mötte vi upp Henrik på en av barerna och vi hade en trevlig kväll. Eftersom vi ankrade i viken hade vi tagit dingen in till byn. Vi hade knutit fast dingen i ett räcke vid kajkanten. Vanligtvis brukar vi vara noga med att kolla tidvattnet, men eftersom det låg andra dingar i närheten tänkte vi att det inte var så mycket tidvatten. Det var inte så genomtänkt för när vi kom tillbaka hängde dingen i räcket och vattnet hade sjunkit tre meter. Det blev lite krångel att få loss dingen och komma ut till båten. Men väl hemma igen skrattade vi gott åt vårt misstag.

I Baiona passade vi även på att göra rent skrovet. Vi hade fått en del påväxtnad och jag (Oskar) tog på mig dykutrustningen och skurade undervattensskrovet med en borste. Lisa hade koll på linan mellan mig och båten ifall jag skulle få problem. Det är ganska viktigt att hålla skrovet och propellern rent från påväxtnad för att kunna hålla fart genom vattnet vid segling.

Dagen efter gick vi upp tidigt och tog dingen in till stan. Henrik hämtade oss och tog oss med till hans hemby strax utanför Baiona. Där bytte vi bilen mot två motorcyklar och började vår tur mot Portugisiska gränsen. Vi besökte flera fina byar, bergstoppar, sjöar och gamla kvarnar i Spanien och Portugal hela dagen. Det var en fantastiskt fin tur och Galicien är verkligen helt outstanding! Det är fint både att åka båt och röra sig på land i detta område. Naturen är otroligt fin och människorna är fantastiskt gästvänliga. Om någon överväger en bil eller båt semester i Europa, missa inte Galicien!

Efter lunch körde vi upp på ett av de högre bergen i området tillsammans med Henriks vänner på den lokala skärm-flygar-skolan. Lisa blev erbjuden att tandemflyga ner till byn, tillsammans med en av instruktörerna, vilket hon blev väldigt glad för.

Vi hade en fantastiskt fin dag och vi är så himla tacksam för att Henrik tog sig tid att visa oss runt.

På morgonen efter lättade vi ankar och gick ner till Porto. Tyvärr var det väldigt vindstilla och vi fick gå för maskin nästan hela vägen. Min (Oskars) bror skulle komma på besök och han skulle landa på eftermiddagen.

 

Efter en natt i Camarinas lämnade vi vår ankarvik och seglade söderut mot naturreservatet utanför Vigo. Vi fick fin segling den första timmen, men sen kom den täta dimman tillbaka som vi hade haft dagen innan. Med dimman sjönk temperaturen igen och det var bara att dra på sig fullt sjöställ igen och sitta och frysa resten av dagen. Sikten var riktigt dålig, men vi hade lugnt väder så det gick fint med hjälp av radar och AIS. När vi närmade oss ön Isla Salvora förstod vi hur tät dimman var, för vi såg inget trotts att vi var väldigt nära. Sikten var inte mer än 20-30 meter och eftersom området norr om ön är fullt av grynnor och små klippor var det nästa lite spöklikt när de kom fram igenom dimman när vi passerade. Vädret var väldigt lugnt den eftermiddagen, annars hade vi nog valt en annan ö för natten. Vi ankrade vid skymningen vid en liten vik som vi båda tyckte såg fin ut.

För att få besöka öarna i naturreservatet måste man söka om tillstånd i god tid, vilket vi hade gjort. På kvällen läste vi igenom dokumenten vi hade fått från den Spanska myndigheten. Till vår bådas förvåning insåg vi att det endast var tillåtet att ankra vid en vik på ön, det var dessvärre inte den viken vi hade valt. Vidare var det väldigt strikta regler om vart man fick gå på ön. Morgonen efter var vi snabba och flyttade till ”rätt” vik. Vi tog dingen in till ön och började promenera mot fyrhuset (vilket var den enda tillåtna stigen att promenera på). Väl framme gick vi upp på berget strax bredvid fyrhuset för att ta några bilder. När vi väl kom ner stod det en parkvakt och väntade på oss. Vi fick tydligen inte gå upp på berget och hon var tydlig med att informera oss om alla regler. Hon var även intresserad av att veta vart vi hade ankrat natten innan. Vi låtsades inte förstå riktigt vad hon menade och pekade på vart vi var ankrade just då. Hon nöjde sig med svaret och tackade för sig. Hon var väldigt trevlig så ingen fara, men vi skämdes lite för att inte ha följt reglerna.

Dagen efter blev vädret sämre så vi seglade in till byn Portonovo där vi låg för ankar i tre nätter. Vi gjorde egentligen inte så mycket annat än att bada, promenera i stan och fixade lite med båten. Vi fick besök av spanska kustbevakningen som kom ombord för att kontrollera papper på båten och oss ombord. Det var andra myndighetsbesöket på två veckor. Det är oftast väldigt trevliga att ha med att göra. Det kan ta lite tid, men det har vi ju i regel gott om. Efter någon timme var kontrollen över och de tackade för sig.

Sista kvällen tog vi dingen in till stranden för att köpa pizza. Vinden hade vänt vilket gjorde att det gick in mer vågor över stranden än innan. Vi tänkte att det möjligen skulle ställa till det för oss med vågorna, men lite envetna som vi är båda två tänkte vi att det löser sig. Det gjorde det inte! När vi närmade oss stranden kom en våg och bröt precis i låringen på dingen. Hela båten vred sig och jag (Oskar) trillade i vattnet med telefon och allt i fickorna. Lisa var snabb och parerade åt andra hållet, men slog sig på toften i dingen så hon fick ett stort blåmärke över benet. Som tur var kapsejsade inte båten i alla fall och motorn klarade sig. Vi fyllde dock halva båten med både vatten och sand. Vi gav upp planen på pizza och åkte tillbaka dyblöta.

Dagen efter seglade vi ut till Isla Ons där vi stannade två nätter. Ön var väldigt vacker och vi hade större frihet att vandra fritt på ön. Eftersom vinden skulle vrida mer mot norr seglade vi ner till Isla Cies på söndagseftermiddagen. Här är om möjligt ännu finare. Vi ligget ankrade vid en stor sandstrand med en udde som skyddar oss från den nordliga vinden. Imorgon skall vi ta en långpromenad över ön och det blir nog en del sol och bad. Nu har vi närmare 30 grader om dagarna, men vattnet är kallt eftersom det kalla atlantvattnet trycks in mot kusten från väster.

 

 

Vi stannade i A Coruna endast i två dagar. Första natten ankrade vi i en vik och tog igen oss efter sista natten över Biscaya som var rätt slitsam. Vi gjorde inget speciellt annat än att bada från båten och fixa lite ombord.

Eftersom vi behövde internet gick vi in i en marina dagen därpå. Vi ordnade lite ombord och Lisa arbetade större delen av dagen med en ny Youtube-film. På morgonen efter gick vi in till centrum och storhandlade inför kommande vecka då vi inte räknar med att gå till någon hamn.

Väl tillbaka i Marinan lämnade vi nästan direkt. Kockan var runt 12:30 och vädret var fint men vindstilla så vi behövde gå för maskin under hela eftermiddagen ner till ankringsplatsen utanför Camarinas. Vi solade och läste böcker hela vägen medan autopiloten skötte styrningen. Det rullade rett rejält eftersom atlantdyningen driver in från väst. När man seglar går det mer stabilt eftersom vinden håller nere båten i jämn lutning, men vid maskingång rullar det mest fram och tillbaka.

Efter 6 timmar drev det in dimma. Den kom jättesnabbt och var väldigt tät. Vi slog på radarn och navigeringen gick rätt bra utan sikt. Det blev dock väldigt kallt och det blev fullt sjöställ på igen (vi som hade hoppats på att inte behöva det på länge). När vi närmade oss Camarinas hade vi inte ens sikt på 50 meter och trafiken var rätt tät in mot viken. Vi låg och avvaktade lite i väntan på att alla fiskebåtar skulle gå in. Vi såg dem på både AIS:en och radarn.

När vi väl satte kurs mot viken slocknade vår navigation. Jag (Oskar) gick ner och startade om systemet. När det väl vaknade till liv var allt borta. Det fanns inga sjökort och ingen positionsangivelse. AIS:en var borta och vi var hade ingen sikt överhuvudtaget. Det var höjden av otur att den skulle gå sönder just vid ett tillfälle när vi inte hade sikt. Efter lite mekkande fick vi igång en tillfällig navigation med både GPS-position och AIS och kunde ta oss in i viken. Vi ankrade utan att se land åt något håll.

Kvällen ägnades åt att reparera navigationssystemet och att äta tacos. Imorgon seglar vi söder ut till den Galiciska skärgården och det naturreservat som vi har fått tillstånd att besöka. Vi räknar med att stanna några dagar i området och ankra vid de olika öarna.

Vi stannade i Camaret-sur-mer i fyra dagar. Vi ville vänta in bra väder inför överseglingen över Biscaya, men eftersom det inte såg ut att bli optimalt på ett bra tag fick vi nöja oss med halvbra. Vi lämnade hamnen tidigt på torsdagsmorgonen i mulet väder och regn. Vi hade fin vind och medström och fick 9 knops fart. Vi seglade under hela dagen, men fram emot kvällen avtog vinden och vi fick motorsegla hela natten. Vi fick påhälsning av många delfiner vilket Lisa uppskattade mycket.

Hela dagen därpå hade vi fint väder men svaga vindar. Eftersom vi ville fånga den ostliga vinden som var prognostiserad, höll vi väl långt in i Biscaya. På natten kom den utlovade vinden mer råge. Vi revade både storsegel och genua men hade ändå hög fart. Biscaya är ca 5000 meter djupt, men när man närmar sig land grundar det upp väldigt snabbt vilket gör att vågorna blir ofta väldigt höga. Så blev det även vår sista natt och vi fick värdigt höga vågor i kombination med hård vind. Mitt i natten fylldes hela sittbrunn av en brytande våg samtidigt som vinden pressade ner båten. Jag (Oskar) var blöt hela vägen in till ryggmärgen trotts att jag hade fullt sjöställ på mig. Det var skönt att komma fram morgonen därpå.

Vi ankrade utanför A Coruna och hade en fantastisk dag i det fina vädret.

Camaret-sur-mer är en väldigt vacker liten by i västra Frankrike. Vi stortrivdes under våra dagar i den lilla byn och vi hade kunnat stanna länge här. Det finns så mycket att se. Vi stannade i 4 dagar i väntan på väder att kunna korsa Biscaya. På vägen hit hade vår rodkick gått sönder och vår spirbom var trasig sedan tidigare. Första dagen (eller egentligen andra dagen eftersom vi sov bort hela första dagen här) hittade vi en liten riggverkstad och mannen som hade stället var jätte trevlig och hjälpsam och lovade att beställa delarna som vi behövde. Han kunde knappt ett ord på engelska men kommunikationen fungerade ändå. Han sa att det skulle ta ett par dagar att få fram grejerna vi behövde, men redan dagen efter ringde han och sa att det hade kommit med expressfrakt från La Rochelle. Vi han med att göra flera mindre reparationer under vår vistelse i Camaret och det känns skönt att det mesta är helt och vi har god ordning ombord.

Under våra dagar i Camaret tog vi flera långa cykelturer och promenader. Det är fantastiska miljöer och vi fick fina turer i det kalla men soliga vädret. Bland annat tog vi oss ut till udden på södra sidan där utsikten var fantastiskt fin. I området påminns man även här mycket om kriget då det står stora bunkersystem längs hela bergen runt byn. Vi promenerade runt i bunkrarna under en eftermiddag och hela bergen var fulla i stora kratrar som kommer från bombningar från kriget. Det är märkligt att det är så påtagligt trotts att det är över 70 år sedan.

Vi båda är angelägna om att komma söder ut eftersom vi vill få mer tid i Europas varmare områden. Här uppe är det rätt kallt och vädret försämras och blir allt mer oberäkneligt ju längre tiden går. Vi tittar löpande på prognoserna och det ser inte ut att bli ett ”bra” tillfälle att passera Biscaya inom närtid. Imorgon torsdag ser det dock ut att bli ”ok” väder i två dygn. Vi får troligen medvind i 18 timmar, sedan stiltje då vi måste gå för maskin i 12 timmar. Därefter vrider vinden på nytt och vi får halvvind. Sista natten/morgonen verkar det bli motvind vilket inte blir så kul. Målet är A Coruna i norra Spanien, men eventuellt hamnar vi längre in i Biscaya om vindarna inte tar oss rätt. Vi får se vad det blir. Imorgon 07:00 kastar vi loss. Nu är det inte långt kvar till varmare väder och stabila vindar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi lämnade hamn 08:30 fredagen den 15:e. Det var en vacker morgon och vädret var fint. Vinden var svag men jämn från norr. Det mesta av dyningen hade lagt sig och vågorna var långa. Vi seglade ett par timmar under förmiddagen, men sen dog vinden och vi fick gå för maskin. Lisa fiskade och fick 8 makrillar. Det nappade så fort hon kastade i dörjen, men efter 8 stycken var vi nöjda och då slutade vi fiska.

Vi seglade förbi ett fartyg som låg praktiskt taget låg still och hade någon form av brandövning. Efter en stund blev vi uppropade av fartygets kapten via VHF:en. Han undrade om vi hade tagit några foton från brandövningen. Vi svarade att vi faktiskt hade gjort det och att vi med glädje mailar över dem. Vi hade en liten konversation och han avslutade med att säga ”we will go close to you, don’t be afraid, just keep speed and course”. Därefter kom de ikapp oss bakifrån med ganska hög fart. Det är lite obehagligt när man kommer för nära större fartyg, men i detta fallet var det bara roligt. De vinkade från bryggan för att sedan fortsätta förbi söderut.

Resten av dagen var ganska fin, men mot kvällen började det mulna på. När Lisa var på väg att gå och lägga sig började det regna rejält. Vi såg på radarn att flera regnbyar var på väg åt vårt håll. Dessutom började det åska och blixtra rejält runt om oss. Den ena regnbyn efter den andra passerade under natten och himlen lystes upp av alla blixtar. Det var ingen vidare att ha så mycket åska ute på havet när man åker runt med en mast på 21 meter. På morgonen klarnade vädret och vid vaktskiftet 07:00 var vädret ganska bra igen.

Vi hade egentligen planerat att stanna vid Cherbourg, men eftersom vädret var stabilt fortsatte vi direkt till Camaret-sur-mer, strax utanför Brest. Det skulle ta ytterligare ett dygn. Jag (Oskar) gick och la mig på morgonen vid 08:00 då Lisa tog över vakten. Vi passerade de brittiska kanalöarna under min sömn och när jag vaknade vid 13:00 var vi nästan utan land i sikte igen. Vi hade till och från med- och mot-ström. Ibland fick vi nästan 10 knops fart, för att 6 timmar senare få 3 knops fart. Tidvattenströmmar är riktig dryga. Det är kul när man får fart, men det är riktigt drygt när det går långsamt.

På kvällen började regnoväder med åska dra in igen som natten innan. Dessutom vred vinden mot väst och ökade rejält. Vi revade mycket segel men hade ändå över 9 knops fart länge. Vinden tilltog och kastade mycket. Jag tror jag gjorde fler segeljusteringar den natten än jag har gjort sammantaget på hela resan innan (känns det som men är kanske inte helt sant). På natten hade vi dessutom mycket trafik och stor dyning tryckte in från atlanten i väst. Sista timmarna gick vi igenom en trängre passage med mycket grund omkring oss och det var en rätt jobbig passage med tanke på vädret. Mitt uppe i allt detta gick rodkicken sönder. Vi var båda riktigt trött på segellivet de timmarna och väl i hamn sov vi riktigt gott båda två till eftermiddagen.

Vi blev inblåsta i Boulogne-sur-mer i över en vecka. Vi kom den 7:e september, men vi kunde inte komma iväg eftersom det ena lågtrycket efter det andra tryckte in över engelska kanalen. Vi hade som mest nästan 30 m/s i byvind inne i marinan. Vi fick förstärka förtöjningarna ordentligt och vi hade 10 ändor ute med dämpare för att ligga tryggt om natten. Det regnade till och från och ofta rena skyfallen. För varje dag som gick blev vi båda allt mer frustrerade över vädret och vi ville bara iväg.

Vissa dagar blev det luckor mellan lågtrycken vilket gjorde att vi kunde ta promenader och se oss om. En av dagarna promenerade vi 1,4 mil till grannbyn vilket var jätte kul eftersom vi hade ägnat flera dagar inomhus. Vi tog även turer upp i Boulogne-sur-mer vilken har en gammal stadskärna som var väldigt vacker. Vi fick även beställt en ny motorrumsfläkt och monterade den. I övrigt hände det inte så mycket under vår vistelse.

Den näst sista dagen dök besättningen upp på den norska båten ”Jagern2”. Vi låg granne med båten, men ingen var där på flera dagar. Det visade sig att besättningen hade varit på tur till Normandie och tillbaka eftersom vädret hade varit för dåligt för att segla vidare. De sista två kvällarna i Boulogne spenderade vi med Gjermund och Håvard på den norska båten Jagern 2. Det var två fantastiskt roliga personer med många roliga berättelser att dela med sig av. De hade tidigare långseglat med en större båt till Brasilien, men nu hade de köpt en mindre båt som de hade sträckseglat med från Norge på väg till medelhavet.

Torsdagen den 14 såg vädret ut att bli bättre och vi bestämde oss för att lämna. Vi båda var överens om att det skulle vara mycket dyning ute på havet eftersom det hade varit starka vindar länge, men vi tänkte att det skulle lägga sig på 12 timmar och vi ville komma iväg. Norrmännen tänkte precis som vi, men de var ännu mer angelägna om att lämna hamn och gick redan vid 19:00. Vi hade egentligen planerat att lämna hamn vid skymningen, men eftersom de andra lämnade hamnen så förberedde vi oss och vi kom iväg en timme senare vid 20:00.

När vi närmade oss pirarna såg vi hur vågorna slog över och jag sa till Lisa att ”vi kan alltid vända om vi tycker det är för dåligt”. På väg ut möter vi kustbevakningen som vände tillbaka från sin resa mot Chrebourg. Strax efter möter vi Jagern2 som också vände tillbaka. Vi ropade upp dem via VHF:en och de sa att vågorna var riktigt höga och att de hade varit ute i den höga sjön i över en timme men gav upp. Både jag och Lisa kollade på varandra och ställde oss frågan om det var en så god ide att ge sig av när till och med kustbevakningen vänder. Väl utanför pirarna var sjön som stora bussar som rullade in över oss. Det var inget vidare väder för oss och beslutet var lätt att vända tillbaka. Avgången fick flyttas till morgonen därpå. Det blev några öl i sittbrunnen på Jagern2 och några nya roliga berättelser från våra norska vänner. Det blev en betydligt bättre kväll!

 

Vi stannade i Dover i tre dagar. Vädret var rätt kallt och trist större delen av tiden. Vi fick en fin dag sista dagen då vi passade på att besöka det medeltida slottet som är beläget högt ovan för staden. Området var väldigt fint bevarat och det fanns flera små museum inom området som man kunde besöka, med berättelser alltifrån medeltiden till områdets roll under andra världskriget. Tyvärr tillhör Dover en av de städer som bombades hårt under kriget och staden i sig har inte så mycket bevarade byggnader.

Eftersom vädret skulle försämras på nytt och vara ihållande dåligt i minst en vecka ville vi ta oss över till franska sidan av engelska kanalen. Egentligen var vår plan att ta oss till Cherbourg, eller åtminstone till Dieppe, men tyvärr fick vi bara en lucka på en halvdag så vi fick ta sikte på Boulogne-sur-mer strax söder om Carlais. Slussarna till hamnen i Dover öppnade strax innan 10:00 på förmiddagen och vi lämnade hamnen på en gång. Vi hade halvvind till bidevind med vindar omkring 16 knop (8 m/s). Vågorna var ganska höga utanför pirarna och strömmen var ganska stark. Det var en riktigt grå och kall dag och regnet hängde i luften. Engelska kanalen var som väntat väl trafikerad även denna dag och det blev en del kryssande mellan de större fartygen. Vi kunde inte hålla vår kurs över separationen (större farleder där stora fartyg går) utan var tvungna att falla av ordentligt. Det gjorde att vi fick vinden på en hård kryssbog under de sista timmarna.  Vinden tilltog, men eftersom vi hade strömmen emot oss blev det mest mycket krängning i båten utan vidare fart. Vi var båda trötta och kalla mot slutet och det var riktigt skönt att passera in mellan pirarna i Boulogne-sur-mer. Väl inne i hamn förtöjde vi, satte upp sittbrunnskapellet och gick ner och åt middag medan regnet öste ner.

De kommande dagarna regnade det i princip oavbrutet. Vi ägnade tiden inomhus (om man kan säga det på en båt) med att tvätta och se ut över hamnen från båten. Hamnen har mycket tidvatten och vår upp och nedgång med tidvattnet sker var 6:e timma. Ena stunden är vi i nivå med kajen, och 6 timmar senare är vi nästan 10 meter under. Personligen gillar jag inte tidvatten så mycket med tanke på hur det ställer till det med strömmar vid segling, men det är ändå fascinerande på något vis.

Idag den 9 september fick vi uppehållsväder och vi promenerade runt i stan och tog en lunch. Vi såg den gamla delen av staden som verkligen var värd ett besök. Det var väldigt gott att komma ur båten efter två dagar. Det var skapligt fint väder hela dagen fram tills kvällen, nu regnar det igen.. Nu blir vi troligen kvar här ett bra tag för det skall blåsa riktigt mycket i flera dagar och regna konstant. Man har inte alltid fint väder på långsegling.

Efter några fantastiska dagar i Vlissingen seglade vi mot Oostende. Vi kunde inte lämna Vlissingen före tidvattnet var tillräckligt högt vilket innebar kl 10:00. Vi fick en fin segling till Oostende med svaga vindar och fint väder. Eftersom vindarna var svaga tog det längre tid än planerat och vi var inne först kl 18:00 på kvällen.

Målet med etappen var i första hand att ta oss in till Brügge. Direkt efter vi hade angjort marinan i Oostende gick vi till centralstationen och hoppade på första tåg till Brügge. Det tog ca 20 min att ta oss in till Brügge och vi var där ca 19:00. Vi promenerade runt en stund och stannade och åt. Vi var utsvultna efter en hel dag på sjön. Brügge är fantastiskt vackert och sannolikt en av de mest bevarade medeltida städerna i Europa. Vi kan varmt rekommendera en tur hit. Vi hade kunnat stanna flera dagar, men eftersom vädret skulle ändras och vi hade en lucka på en dag att segla mot Dover i Storbritannien, var vi tvungna att avsegla redan dagen därpå.

Vi lämnade Oostende redan kl 07:00 på morgonen. Vi fick bra segling de första två timmarna med lagom vind och medström. Dessvärre vände strömmen snart och regnet kom. Efter ett par timmar vred vinden mer än utlovat och vi fick en hård kryssbog resten av dagen. Lagom till vi nådde separationen i engelskakanalen fick vi dimma. Trafiken var tät och sikten dålig. Eftersom vi hade bra kurs mot Dover ville vi inte falla av för mycket och korsa separationen diagonalt, som man skall. Vi fortsatte enligt vår kurs, men efter ett tag fick vi så mycket trafik runt oss att vi var tvungna att falla av. Vinden tilltog rejält och vågorna byggde upp väldigt mycket i den krabbiga sjön som skapades av att strömmen gick åt ett håll medan vinden gick åt motsatt håll. De sista timmarna var riktigt jobbiga och vi var bra trötta på det mot slutet. Väl utanför vågbrytarna i Dover låg vi mitt i all trafik av de otaliga färjorna som passerade in och ut. Vi anropade Dover port control via VHF:en för att få ”clearens” att anlöpa hamnen (vilket man måste för att gå in). Vädret var riktigt dåligt och det gungade rejält utanför pirarna i de höga vågorna. Vi fick avvakta på tillstånd att anlöpa och precis innan fick vi ok att gå in.

Vi blev mötta av en följebåt som gick med oss hela vägen in i hamnen där vi blev anvisade en väntebrygga tills tidvattnet skulle stiga tillräckligt för att vi skulle kunna gå in i hamnen. Det var riktigt skönt att komma in i en lugn hamn. Efter två timmar öppnades slussportarna och vi kunde gå in i marinan. Vi avslutade kvällen med korv, makaroner och öl. Sen sov vi gott den natten.