hilma sailing

Idag söndag lämnar vi Mindelo för vår 15-18 dygns segling över atlanten. Vi räknar med att vara framme i St:Vincent ca 18-20 december. Det skall bli ett långt men roligt äventyr tillsammans med våra vänner Björn och Molly. Vi är väl förberedda och allt är på plats. Många har undrat över AIS:ens funktion eftersom vi försvinner från kartan. Vi vill understryka att syftet med AIS är att båtar skall se varandra i första hand, att man kan följa båtar via internet är en ”bonus”. När vi kommer för långt från en landstation syns vi inte på internet längre, men vi syns väl för andra fartyg och vi ser dem. Det betyder att vår signal försvinner efter en liten bit ut men den kommer förhoppningsvis att dyka upp på andra sidan efter 15-18 dygn. Gå gärna in på hemsidan och se den högra av kartorna, den uppdaterar vi manuellt när vi kommer fram och då kan man se hela våra genomförda rutt. Nu blir det tyst från oss på ett tag, men vi kommer att uppdatera när vi kommer fram, sannolikt innan jul.

//Lisa och Oskar

Vi ankom Mindelo på onsdagskvällen i mörker. Det var lite svårt att hitta fram till marinan i mörkret eftersom det låg mycket bojar, gamla vrak och ankarliggare i viken. Efter vi var förtöjda och tagit en snabb dusch gick vi till marinans bar och åt och drack öl resten av kvällen tillsammans med våra vänner på Windy Lady. Vi sov ut gott under natten och dagen därpå började arbetet med att förbereda Atlantöverfarten. Vi handlade en del och när vi var tillbaka stod våra vänner Björn och Molly på bryggan och väntade på oss. De båda skall följa med oss över atlanten till Karibien under några veckor vilket kommer blir väldigt roligt!

Dagen efter arbetade vi för fullt med att fixa med båten, packa upp grejer och gå igenom allt. Vi handlade massor på fruktmarknaden och fyllde upp de sista färskvarorna. Vi passade på att smörja styrningen och mycket annat. Det blev en hektisk dag!

Dagen efter gick vi upp kl 06:00 för att hinna med färjan till Grannön, Santo Antaao. Vi åkte över med våra vänner på Windy Lady och den norske SAS flygkaptenen Sigurdt som mer eller mindre bor i Mindelo. Sigurdt hade lovat oss att visa oss runt och ta med oss på en ”fjälltur”. Väl över på andra sidan kom två pickup bilar och hämtade oss. Vi åkte runt på ön och stannade på många fina ställen. Efter en fika i byn på norra sidan körde de oss till en vandringsled. Vi började vandra uppför väldigt brant. Vi var överraskade över den branta stigningen och vi hade förberett oss dåligt med att äta ordentligt. Temperaturen var över 30 grader. Jag (Oskar) var helt slut efter halva vägen och då hade vi 700-1000 höjdmeter kvar. Det blev ett väldigt slitsamt pass men var väl värt utsikten i det fantastiska landskapet. Efter några timmar, väl på toppen fick vi nytt vatten och bilarna hämtade oss igen. Dessvärre hade vi missuppfattat när färjan skulle gå tillbaka till Mindelo, det var inte kl 17:00, utan 16:00. Chaufförerna körde full fart ned för bergssidorna och vi var tillbaka i hamnen kl 16:00. Färjan hade redan hunnit lyfta rampen och var på väg. Vi skrek och bilarna tutade för fullt. Vi sprang allt vi kunde och färjan lade ner rampen och vi kunde gå ombord. När de insåg att vi inte hade biljetter ställde det till det en del och vi fick följa med en av personalen upp på bryggan för att tala med kapten. Han var väldigt snäll och tog det hela med ro. Vi fick betala honom direkt och därmed var saken ur världen. Vi var dock väldigt glada att vi kom med eftersom det var sista färjan för dagen. Väl på andra sidan tog vi en gemensam middag. Tack Sigurdt för den fantastiska turen! Det är en dag som vi sent skall glömma.

 

 

Vi lämnade Las Palmas ca kl 8 på torsdagsmorgonen. Vi fick svaga vindar till en början och fick gå för maskin. Under eftermiddagen tilltog vinden och vi kunde gå på en kryssbog. Eftersom det skulle bli starka motvindar om vi hade gått raka vägen mot Kap Verde, valde vi att ta en kurs in mot södra Västsahara. Där skulle det bli en del motvind också, men svaga vindar. Vi startade maskin igen på kvällen och gick för maskin under natten fram till lunch då vi fick fin halvvind. Vi seglade stora delar av dagen i 7-8 knop. På eftermiddagen mötte vi några riktigt stora valar och de kom väldigt nära. De ”hoppade” upp ur vattnet och la sig på rygg så det blev stora svallvågor. Det var en väldigt mäktig syn! Aldrig har vi kommit nära så stora djur i tidigare. Det är minnen som kommer sitta kvar för resten av våra liv.

Någon timme senare dök delfiner upp. Denna gång var de riktigt många, säkert över 100 st samtidigt. Lisa stod på fördäck och jag (Oskar) startade drönaren för att filma delfinerna från ovan. Precis vid starten fastnade drönaren i fiskespöet som satt bak på babordssidan och den störtade rätt i havet på mindre än en sekund. Det värsta tänkbara hade hänt! Drönaren gick till botten utan för Västsahara. Vi använder drönaren för våra videos och det är väldigt uppskattat. Nu måste vi försöka hitta en ny trots att de är dyra. Vi skall dock försöka finna en vattentät.

Kvällen innan vi lämnade Las Palmas, lämnade våra vänner på båten Windy Lady. De gick 14 timmar före oss och valde en annan kurs. Dagligen ropade vi upp dem via VHF utan svar, men efter 3 dygn fick vi kontakt. Vi höll kontakten löpande två gånger om dagen resten av etappen och det var dagens höjdpunkt. Det var även förvånande att VHF:en fick så långt trotts att vi hade över 110 nautiska mil som mest.

Vi valde en rutt ganska nära Västsahara. Efterhand började mycket mindre fiskebåtar dyka upp och vi var båda lite nervösa över sjöröveri. Vi tog upp harpunen i sittbrunn för säkerhets skull. Inte för att vi trodde att vi skulle få besök av sjörövare, men det kändes ändå tryggare. Efter 3 dygns motorgång/motorsegling kom passadvinden. Vi hade valt rätt väg och fick både vinden tidigare och starkare än Windy Lady. Vi fick bättre fart och tog in mil efter mil. De kommande tre dygnen fick vi fin segling och vi var i hamn sent på onsdagskvällen i Mindelo, 40 minuter före Windy Lady trotts att de hade lämnat hamn 14 timmar före oss. Vi tog en dusch och efter det gick vi till marinans bar och åt och drack öl resten av kvällen tillsammans med våra vänner på Windy Lady. Den natten sov vi riktigt gott!

 

 

 

Efter några väldigt fina dagar på La Gomera var vi tillbaka i Las Palmas. Det första vi gjorde var att ta oss till marinbutiken för att hämta upp reservdelarna till vår VHF som vi beställde senast vi var där. Det var dagen innan ”tävlingen” ARC gick av stapeln och det var full fart på alla båtarna i marinan. Det var kul att se aktiviteten och vi gick runt och pratade med vänner på andra båtar som skulle delta i tävlingen. ARC står för Atlantic Rally for Cruisers och innebär en social form av segling där många båtar seglar tillsammans över atlanten. På alla bryggor arbetades det för fullt med förberedelser och bunkring av mat. Väl tillbaka på kvällen monterade vi in den nya kabeln och handenheten till VHF:en och fixade med en del annat ombord.

Morgonen efter tog vi dingen in till marinan. Det var full fart i marinan och båt efter båt lämnade och gick ut ur marinan i väntan på starten av ARC. Cirka 250 båtar deltar och det är många när alla skall lämna samtidigt. Det var fullt av åskådare på pirarna och orkestern spelade. Det var verkligen en rolig tillställning. Vi vinkade av våra vänner från dingen, som lämnade denna dag. Dagen efter lättade vi ankar och gick in i marinan. Efter flera timmars väntande vid tankstationen fick vi vår plats. Det tog över sex timmar eftersom marinan tillämpade ett ovanligt ineffektivt system för att klarera in båtarna. Papper skulle kontrolleras och stämplarna gick varma. Det tog minst en halvtimme per båt att få allt klart och dessutom skulle alla båtar eskorteras in till sin plats vilket tog väldigt lång tid. Vi fick inte vår plats förrän till kvällen och vi hade planerat för att handla mat samma dag, det blev inget med det.

Dagen efter blev inbjudna på lunch hos Ewa och Håkan som bor i Las Palmas på sin båt större delen av året. Ewa är Oskars halvsysters mamma. Vi hade en väldigt trevlig eftermiddag med mycket snack om segling och livet i allmänhet. Tack för den fina dagen Ewa och Håkan!

Dagen efter tog vi bussen ut till köpcentret Al Campo. Vi gick på IKEA och åt köttbullar och handlade lita plastbackar m.m. Självklart köpte vi på oss lingonsylt nu när tillfället gavs. Efteråt handlade vi mat för kommande segling till Kap Verde samt Atlantöverfarten. Det var otroligt mycket som skulle handlas och efter flera timmar hade vi tre överfulla vagnar klara. Vi betalde och beställde hemkörning. Efter 45 minuters busstur kom vi hem helt utmattade. Dagen efter kom leveransen av maten utkörd till bryggan där vi låg. Det tog flera timmar att stuva in allt i båten och till råga på allt var det en riktigt varm dag!

På hela vällen försökte vi få ordning på satellittelefonen. Det var ett riktigt strul att få datauppkoppling, men vi tror att vi löste problemet. Vi får hoppas att det fungerar eftersom det är vårt enda sätt att få ner väderdata när vi är utom räckhåll från andra telenät på de stora överfarterna. Kl 08:00 dagen efter lämnade vi hamn för vår 6-7 dygns överfart till Kap Verde. Det var utlovat svaga vindar till en början, men sedan skall passadvindarna ta vid och vi bör få skaplig segling ner till Mindelo på Kap Verde.

 

Vi ankom San Sebastian runt lunch den 12:e november. Det var en riktigt varm dag och vi gick och badade direkt. För första gången sedan Madeira låg vi förtöjda i en marina och vi låg still! Allt gungande blir snart tröttsamt. Dagen därpå tog vi bussen till Playa de Santiago för att hyra scooter/motorcykel. Det fanns bara en uthyrning på hela ön, men det gick 5 bussar per dag så det var ganska lätt att ta sig dit. Väl framme vid uthyrningen inser jag (Oskar) att jag har tappat min plånbok. Det fanns bara ett ställe den kunde ligga och det var i bussen. Snabbt som ögat sprang vi till närmsta taxi och försökte förklara på engelska att taxichauffören skulle köra i kapp bussen. Vi var väldigt stressade och oroliga. Taxichauffören som inte förstod ett enda ord på engelska tittade mest frågande på oss. Vi gjorde ett tappert försök att förklara på spanska och fem minuter senare förstod han oss. Han körde rally längs de branta bergsvägarna och vi kom i kapp bussen efter någon mil eller två (busschauffören körde också rally med den lilla bussen). Taxichauffören körde om bussen och stannade taxin. Han hoppade ut i vägbanan och stoppade bussen likt en riktig trafikpolis. Väl inne i bussen hittade vi plånboken på golvet. Allt var löst och vi kunde åka tillbaka till uthyrningen.

Vi hyrde en 125 kubiks scooter och satte fart upp mot naturreservatet i mitten av ön. Scootern var rätt slö och vi kom oftast inte upp i mer än 40 km/h i uppförsbackarna. Vägarna var riktigt branta bitvis och det var riktiga serpentinvägar. Väl uppe på ön var utsikten otroligt vacker. Öns norr sida är väldigt grönskande, medan den södra sidan är väldigt torr. Vi var glatt förvånande över hur fint det var på La Gomera. Vacker natur och gästvänliga människor i kombination med få turister. Det är helt i vår smak. Kommande dagar åkte vi runt på ön med scootern och såg det mesta av vad ön hade att erbjuda. När vi blev hungriga stannade vi för lunch på något litet ställe i en av bergsbyarna. Efter två dagar på scootern hade vi sett det mesta och vi lämnade tillbaka den vid uthyrningen. Dagen efter lämnade vi marinan för att gå tillbaka mot Cran Canaria.

Vi lämnade La Gomera på morgonen och satte kurs mot Teneriffa. Vi rundade södra delen av ön och fortsatte därefter upp mot Teneriffas ostkust. Väderprognosen stämde dåligt och vi fick motvind nästan hela vägen. Vi seglade en del, men det blev många timmar för maskin den dagen. Vi letade efter ankringsvikar längs kusten men det var svårt att hitta något ställe med skydd för vind och vågor. I kvällsmörkret kom vi in i den lilla byn Candelaria på Teneriffas ostkust. I den lilla hamnen låg det endast små fiskebåtar och det var trångt och grunt på sidorna. Vi insåg på en gång att det inte fanns någon plats för oss och vi vände ut ur hamnen igen. När vi passerade pirarna ropade några fiskar åt oss. Vi stannade och försökte först vad de sa. De kunde ingen engelska och vår spanska är ganska begränsad. Efter en stund förstod vi att de erbjöd oss att stanna och förtöja utanpå en fiskebåt som inte skulle lämna hamnen den natten. De var väldigt vänliga och vi stannade och pratade en bra stund efter att vi hade förtöjt, de på spanska och vi på engelsk/spanska så gott vi kunde. Vi förstod varandra skapligt i alla fall. Byn var liten men väldigt mysig. Alla i hamnen var väldigt vänliga mot oss och var intresserade av vart vi kom ifrån. Det var väl värt ett besök.

På morgonen lämnade vi hamnen och tog sikte mot Gran Canaria. Vinden var svag och vi gick för maskin. Efter bara 30 minuter fick stannade maskin då dieseln var slut i styrbordstanken. Vi växlade över till babordstankern och fick igång maskin efter en stund. Vi seglade större delen av dagen och sent på eftermiddagen rundade vi Gran Canarias norra udde. Vi startade maskin innan vi hade revat varpå maskin stoppade efter bara någon minut. Vi hade väldigt lite diesel i även i babordstanken och eftersom vi lutade lite sög maskin luft. Vi revade helt så att vi rätade upp oss och efter en stund fick vi igång maskin igen. Vi ankrade utanför Las Palmas på kvällen i mörkret.

Vi ankom Las Palmas vid lunch den 3:e november. Vi hade planerat att stanna några dagar för att göra en del underhåll på båten, och sen segla mot Teneriffa. Eftersom tävlingen ”ARC” går av stapeln inom kort släpps inga båtar in i marinan som inte skall delta i tävlingen. Tävling är kanske ett något vilseledande ord, ARC står för Atlantic Rally for Cruisers och innebär egentligen en social form av segling där många båtar seglar tillsammans över atlanten. Medlemsavgiften för att delta är från SEK 20 000 och uppåt. Många betalar över 50 000 och säkert mer för att delta. Priset varierar med båtstorlek och antalet personer ombord. För oss lockar det inte att betala så mycket pengar för i princip inget. Men det var kul att se aktiviteten i marinan.

Eftersom vi inte deltar i ARC fick vi ankra utanför marinan tillsammans med alla andra som seglar på egen hand. Marinan var överfull likväl som ankringsplatsen. Det passade oss väl och vi tog dingen fram och tillbaka under dagarna. I Las Palmas finns flera bra marinbutiker och första dagen gick vi runt och kollade utbudet. Vi behövde göra en del saker på båten och vi fick ta oss fram och tillbaka flera gånger varje dag under vår vistelse.

Bland annat hade vår autopilot gåt sönder, vår VHF var trasig och vi behövde installera nya solpaneler. Vi drog igång projekten andra dagen och under två dagar blev det mycket mekkande. De nya panelerna fick sin plats på biminitaket och nu har vi betydligt bättre strömproduktion ombord. Tillsammans med de gamla panelerna har vi nu 360 watt. Under vår segling söderut har vi träffat många andra seglare som vi har lärt känna. Nu ligger de flesta här i Las Palmas och det blev en del sociala aktiviteter på kvällarna.

Vi lämnade Las Palmas den 7 på morgonen och seglade runt ön till Puerto las Nieves. Det är en liten fiskeby utan marina eller vettig ankring. Vi kom in på eftermiddagen med hopp om att hitta någonstans att förtöja. Precis vid inloppet till hamnen kom en svensk båt söderifrån och gick före oss in i hamnen. Det blev två svenska båtar som kom in samtidigt. Vinden var stark och det var lite trångt att manövrera. Vi blev mötta av en hjälpsam kille från hamnen som ordnade fram två platser åt oss. Vi låg vid en kort kaj och eftersom tidvattnet gick upp och ner tre meter var det svårt att få till för- och akterända som blev tillräckligt långa. Byn var jätte mysig och vi fick ligga gratis. Hamnpersonalen var dock väldigt noga med att kolla upp alla papper på båten. Vi stannade över natten och morgonen därpå seglade vi mot Los Cristianos på södra Teneriffa. Vi fick väldigt fin segling hela vägen in i ankringsviken med god fart. Vi ankrade sent på kvällen i nattmörkret.

Vi stannade på Teneriffa i 4 dagar. Första dagen blev det mest sol och bad. Vi tog en dingetur på eftermiddagen och såg havssköldpaddor i viken där vi ankrade. Höjdpunkten var när vi träffade min (Oskars) tidigare kollega Gunilla och hennes man Kjell. Tillsammans åkte vi upp till vulkanberget Teide. Det var en väldigt fin tur och berget är verkligen magnifikt. Vi fick en fin dag tillsammans. Tack Gunilla och Kjell för den fina turen! Vid ankringsviken vi låg gick det in mycket vågor och vi gungade rejält. Sista natten gungade det så illa att vi inte kunde sova. Kl 05:30 gav vi upp och lättade ankar. Meningen var egentligen att vi skulle stanna på Teneriffa någon dag till, men eftersom vi låg så illa i viken beslöt vi oss för att segla västerut till La Gomera. Vi gick först till den lilla byn Playa de Santiago och ankrade, men det gungade nästan lika illa där. Vi beslöt oss därför att gå upp till den större byn San Sebastian och förtöja i marinan. Väl förtöjda i San Sebastian låg vi still för första gången sedan Madeira. Det var riktigt skönt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi lämnade marinan i Funchal runt lunch på måndagen efter att ha handlat och checkat ut från marinan och tullmyndigheten. Första timmen hade vi svaga vindar och vi gick för maskin. Vi höll väl österut för att fånga den accelererande vinden som brukar uppstå längs öns västra och östra sida. Väl ute i accelerationszonen fick vi väldigt fina slörvindar ca 7-8 m/s. Vi låg stadigt omkring 8 knop hela dagen och natten. På morgonen dagen därpå avtog vinden vid vaktskiftet och vi fick starta motorn och motorsegla under dagen.

På kvällen strax innan skymningen siktade vi Salvagem Grande, som är den största av Salvageöarna. Ögruppen ligger ca 160 nautiska mil söder om Madeira, och 120 NM norr om Gran Canaria. Ögruppen är ganska okänd och är helt obebodd bortsett från två vakter som bor på öarna och vaktar naturreservatet. Öarna har ett unikt naturliv och det kravs tillstånd för att får besöka öarna. Vi hade försökt att få ett tillstånd innan vi lämnade Funchal, men vi fick till svar att det skulle ta för lång tid att få.

När vi siktade ögruppen anropade vi vakten på ön via VHF för att försöka få tillstånd att ankra över natten ändå. Vi ropade om och om igen utan resultat och hoppet försvann om att vi skulle få stanna över natten. När vi var nästan helt framme i den enda viken som gick att ankra i och i direkt synhåll från stationen, fick vi svar från ”marine police”. Vi frågade lite försynt om de möjligen kunde tillåta ankring trotts att vi inte hade tillstånd. Vi fick svar att ”det är inga problem, ni är välkomna”. Vi blev riktigt glada! I viken låg även en annan båt vid en boj och vi ankrade lite längre ut.

Någon sjömätning av öarna har inte gjorts på många år och sjökorten är väldigt oexakta. När vi läste av kortet skulle det vara grund omkring oss, men vi hade väl 15 meter under kölen. Vi tog det säkra före det osäkra och ankrade längre ut.

På morgonen när vi vaknade låg ett stort militärt fartyg utanför. Militärerna körde skytteltrafik med små båtar fram och tillbaka. Vi ropade upp marine police på morgonen för att fråga om vi fick gå i land ett par timmar, men fick till svar att det inte gick eftersom de höll på att köra ut material och förnödenheter till stationen. Dagen därpå kunde vi få komma iland. Vi stannade ombord hela dagen och badade och fixade med lite underhåll på båten, medan vi tittade på skytteltrafiken. Det var lite av ett skådespel och påminde lite om filmen ”att angöra en brygga”. Vi satt i båten och kollade in över land, och de i land kollade på oss. Vi var inte mer än 100 meter från stationen.

Dagen därpå tog vi dingen in till land. Vi blev mötta av en av marinpoliserna vid kajen som visade oss runt vid stationen. Han berättade att de var fem personer på ön för tillfället, tre poliser och två parkvakter. Efter sen stund kom en av vakterna oss sa att han var redo. Vi såg lite frågande ut så han sa att han skulle visa oss runt. Vi fick en guidad tur över ön tillsammans med vakten och hunden ”Salvage”, som hade bott på ön i 11 år sedan hon var valp. Hon var väldigt lugn hund och traskade med oss hela vägen. Det enda problemet hon hade var flygplan, så fort hon fick se ett ställde hon sig och skällde oavbrutet. Det blev en del skällande under en dag med tanke på hur många plan som passerar på väg till kanarieöarna. Under turen berättade vakten om alla unika djurarter och ögruppens historia. Det blev en väldigt fin tur på flera timmar, längre än vi hade tänkt. Väl tillbaka vid stationen blev vi bjudna på öl innan vi sa hejdå. De var fantastiskt gästvänliga på ön. Vi tog dingen och rodde tillbaka ut. Vid tre tiden lämnade vi viken och seglade söderut mot Gran Canaria. Vi kom fram på förmiddagen efter ca 120 NM och ca 20 timmar.

 

 

 

Vi kom in i hamn 13:00 på måndagen efter drygt 4 dygns segling från Lissabon (Cascais). Lisas föräldrar, Arne och Elisabeth har kommit till ön för att möta upp oss under en vecka vilket vi har sett fram emot mycket. Väl i hamn tog vi en promenad till Hotellet där Lisas föräldrar bodde. Det var väldigt roligt att ses igen. Sist gång var den 6:e augusti när vi lämnade Sverige. Lisas föräldrar hade med sig mycket roligt från Sverige, blad annat teckningar från Oskars syskonbarn, reservdelar, svenskt godis, tidningar och mycket annat. Det var glädjande presenter! Första kvällen åt vi på närmsta restaurang och gick till sängs tidigt. Vi var alla rätt trötta, för Elisabeth och Arne var det från resan, för oss var det från de långa sjödygnen.

Kommande vecka solade och badade vi mycket. Det blev lite ”semester” för oss också från långseglarlivet. Vi tänkte inte så mycket på att planera, fixa med båten, handla osv utan njöt mest av tillvaron.

En av dagarna åkte fick vi en rundtur med en av guiderna på ön. Vår guide, Miguel, körde en militärjeep som tog sig fram nästan överallt på ön. Han körde och berättade om allt samtidigt som vi njöt av allt fint. Madeira har verkligen mycket fint att visa upp. Ön har många olika skepnader beroende på hart man är. Vi åkte västerut och därefter över hela ön genom skogarna på väldigt branta vägar. Bilen tog sig fram bra även fast man trodde att vi skulle välta bakåt ibland. Från toppen fick vi fantastiska vyer över de gröna bergssidorna. På eftermiddagen stannade vi vid en av alla laguner och badade. Det var en väldigt sevärd dur och vi uppskattade den mycket!

Vi ville ta en dagsegling tillsammans men eftersom marinan var överfull vågade vi inte lämna vår plats med risk att vi skulle bli utan när vi kom tillbaka. Ankring är väldigt svårt vid madeiras kust eftersom det är både djupt och helt öppet från havet vilket gör att det blir mycket vågsvall. Efter överenskommelse med marinan att de skulle hålla en plats åt oss lämnade vi kaj på lördagen tillsammans med Lisas föräldrar. Vi fick en fin dag på sjön trotts att vi varken såg delfiner eller valar vilket vi hade hoppats på. Vi stannade vid en av turbåtarnas ankarvikar och lånade en boj medan vi åt lunch. Det blev en väldigt fin dag och det var verkligen roligt att få med Lisas föräldrar på en tur. På kvällen kom vi tillbaka och vi fick en plats i marinan som utlovat. Sista dagen ägnades helt åt sol och bad. På måndagen åkte Lisas föräldrar hem till Sverige och vi satte segel söderut mot Selvageöarna som ligger ca 160 nautiska mil söder om Madeira, och 120 NM norr om Gran Canaria. Det var en fantastiskt fin vecka och himla roligt att få besök av Elisabet och Arne.

 

I Cascais låg flera svenska och skandinaviska båtar. Bland annat träffade vi våra vänner på  båten Yemaya som vi har haft kontakt med flera gånger under vår resa söderut. Stefanie och Chris har hela tiden varit längre söderut än vi och vi har fått många tips av dem längs vägen. När vi stod och pratade på bryggan kom andra svenskar förbi och det fanns många svenska båtar i hamnen.

På morgonen den 19:e oktober lämnade vi marinan i Cascais. När vi checkade ut ut marinan låg den norska båten ”Windy Lady” vid tankbryggan. I förbifarten frågade de oss om vi skulle mot Madeira. Det visade sig att även de skulle segla till Madeira och vi kom överens om att hålla kontakten under överfarten.

Vi hade svag kryssvind första dagen och vi kunde inte hålla rak kurs mor Madeira utan gick på sydligare kurs än tänkt. På eftermiddagen kom Windy Lady ikapp då de seglade något bättre på svag vind. Vi låg strax bakom dem hela natten. På morgonen dog vinden och vi fick starta maskin. Vinden var svag fram till kvällen men under natten ökade vinden igen och vi kunde segla. Mot morgonen ökade vinden rejält och vi revade halva segerytan men hade ändå hög fart. Vinden höll i sig de kommande två dygnen. Vi fick stor dyning och vi rullade rejält samtidigt som vinden puttade på. När vi surfade på dyningarna hade vi  bra fart, men när vi skulle uppför dyningen på andra sidan bromsade det in rejält.

Efter ca 3,5 dygn började vi skymta Porto Santos vid horisonten. Det är den mindre ön ost om Madeira som visade sig först. Vi hade haft löpande kontakt med Windy Lady hela vägen. De skulle stanna vid Porto Santos så på kvällen sa vi hejdå till dem när de ändrade kurs, medan vi fortsatte mot Funchal på Madeira.

Lisas föräldrar skulle komma och möta upp oss på Madeira. Deras plan skulle landa 13:10. Kl 13:05 angjorde vi Madeira efter dryga 4 dygns segling. Det var rätt vältajmat!

Marinan i Funchal var överfull och det fanns bara en plats kvar. Det var precis vid en trappa och vi fick bara en halv kaj att ligga mot. Tidvattnet rör sig ca 3 meter upp och ner i hamnen samtidigt som det rullar in mycket svall. Det ställde till det en hel del för oss och vi låg riktigt illa när det var  som värst. Två dagar senare fick vi byta till en annan plats som var betydligt bättre och vi låg tryggt även fast våra fendrar blev rejält nedslipade från betongens gnagande när vi rörde oss fram och tillbaka längs kajen.

Under överfarten gick vårt instrument till autopiloten sönder. Autopiloten fungerar men vi ser inte vilken kurs vi sätter. VHF:en har även  börjat krångla så vi har lite saker att reparera. Nu skall vi dock ha ”semester” med Lisas föräldrar Elisabeth och Arne i en vecka så nu ser vi fram emot fina dagar.

 

 

 

 

 

Vi lämnade Peniche tidigt på morgonen för att gå ner till Lissabon. Vi fick en fin dag på sjön med varmt väder bortsett från de första timmarna då vi hade ganska tät dimma. Vi hade fått tipps om en prisvärd marina mitt i Lissabon av Eurico som ofta tittar på våra Youtube-filmer. Marinan låg väldigt centralt och det var lätt att ta sig till de olika stadsdelarna från marinan.

På morgonen dagen därpå gick vi upp tidigt. Vi ville hinna se så mycket som möjligt eftersom det var Vidars sista dag innan han skulle åka hem till Sverige. Vi gick in till city från marinan. Det var väldigt mycket folk i stan, mest turister kändes det som. Vi hade tänkt att åka någon av de gamla spårvagnarna, men de var fulla med turister som packade sillar i en konservburk, så det avstod vi ifrån. Vi promenerade runt i stället vilket gick alldeles utmärkt. När vi väl kom fram till någon ”sevärdhet” var det alltid en kö av turister utanför. Ingen av oss var särskilt intresserade av att trängas med massa människor eller stå i långa köer. Vi nöjde oss med att promenera runt och se saker från utsidan. Det räckte utmärkt. Vi fick dock sett väldigt mycket under första dagen och väl tillbaka i båten på kvällen efter en hel dags vandrande var vi helt slutkörda. Vidar packade sin väska och förberedde sig på att åka hem dagen därpå. Det har varit väldigt roligt att ha Vidar på besök och dagarna sprang i väg.

De kommande dagarna tog vi promenader i stan och fixade lite med båten. Det finns alltid saker som skall underhållas eller saker att laga som har gått sönder. Lisa arbetade en hel del med att göra en ny film för Youtube. Vi fick även besök av Euriko och det var kul att byta erfarenheter med honom. Euriko seglar mycket och kon nyligen hem ifrån en seglats från Sydafrika.

Vi har haft en del problem med vår watermaker vilket har gjort att vi inte har kunnat rena vatten under gång vilket är ett stort hinder och en säkerhetsrisk. Problemet är att vi har haft fel skrovgenomföring. För att lösa det problemet behövde vi byta genomföring till en annan modell som gör att luftbubblor inte tar sig in i systemet. Euriko hade kontakter på ett varv som låg ganska nära oss. Vi beslöt oss för att ta upp båten på varv under 30 min för att byta genomföring. Om vi klarade oss under 30 min skulle kostnaden bli rimlig.

Efter lunch dök Eurico upp på bryggan i Marinan. Vi kastade loss och gick för maskin i ca 45 min till varvet. Väl på plats var det väldigt mycket tidvattensvall och kranföraren sa att det inte var möjligt att lyfta båten förrän tidigast en timme senare. Svallet i dockan där båten skulle lyftas gick upp och ner ca 1,5 meter, och hade vi försökt att lyfta båten där hade vi troligen puttats runt i dockan fram och tillbaka och förstört båten.

Efter ca 1 timme kom kranföraren tillbaka. Han sa att vi kunde börja, men han hade tydliga instruktioner. Jag Oskar skulle backa in i dockan med hög fart. Väl inne i dockan skulle jag slå full fart framåt, medan kranen skulle lyfta båten. Lisa skulle fändra av mot kanterna i dockan. Det kändes som en rätt otäck manöver men vi hade förtroende för varvspersonalen och de hade ju gjort detta förr. Det var en rätt märklig upplevelse, men några minuter senare hängde vi i kranen medan vågorna svallade under oss i dockan. Båten klarade sig fint.

30 minuter senare hade vi hunnit byta genomföring, bättringsmålat extra bottenfärg samt satt på nya anoder och vi var tillbaka i sjön. Det gick väldigt snabbt och vi var effektiva. Nu kan vi använda vår watermaker som det är tänkt.

Dagen efter gick vi 3 timmar västerut mot Cascais som ligger vid inloppet till Lissabon. Vi stannade en natt innan vi lämnade för överseglingen mot Madeira.